Klädd i linne...

Igår var jag äntligen hemma efter åtta långa arbetsdygn i Långtbortistan.

Detta firades med stormockning i lagård och extra omsorger om djur och stallar. Solen kom o sällskapade mig efter någon timme, den smög effektfullt in genom stallörren som jag haspat upp på glänt för att få lite rotation på luften så som jag rumtrerade där inne med spån och hö, märrar och hönor och katter och kraftfoder.

Solens strålar klargjorde med all önskvärd tydlighet den höga dammfrekvensen, den lyste även skarpt på tupparnas blodfyllda kammar och fick dem att se självlysande ut.

Jag trallade glatt omkring, sprang in och ut, upp på rännet och ned igen. Hundarna hängde med så gott de kunde och aktade sig noga för att inte hamna i vägen för Husmors storstövelbeklädda plattfötter.

Spolade upp ett bad till Anki Anka och Lotta Gås i lådan bak lagårn, släppte ut Douglas med hönsflock och föste ut dem i solen på dyngan. Så öppnade jag dörren till Pytte Brahma och alla hans trinda madammer vilka jag med kvastförsedd näve föste ut i Lutan till märrarna som där stod och förnöjt åt sitt frukosthö.

Sen öppnade jag dörren även till Geta-koa och Geta-kalva och så fick de rusa omkring som de ville någon timme emedan små runda pyllor skvallrade om deras framfart. Jag tog mig tid att kela extra med katterna, till och med Fläsk-Sune var på plats idag. Ja, Den Ilska Katta och Den Gråa Katta likaledes och givetvis även Curry Cat och Lille Hans.

Alla verkade överhövan förvånade över att se mig, tittade lilsom klentroget som om de hade svårt att tro vad de såg.

- Va, är DU hemma???????

Visst var jag hemma!

Glad i hågen konstaterade jag också att våren nog närmade sig. För efter en stund fick jag ta av gensen och rusade omkring där inne rätt så lättklädd upptill. Ja, tänk nu inte bikiniöverdel eller liknande (jag vet minsann bättre än att skrämma djur och fjäderfä till dödsrikets rand). Nä, jag menar att jag rusade omkring där inne i ladugården i blåbyxor och linne.

Detta tog jag som ett riktigt härligt skönt efterlängtat Vårtecken!!!

När Husfar kom hem litet senare den dagen utbrast jag därför glatt kluckande;

- De ä nog inte utan att det börjar bli vår ute, far lille!

Husfar gruffade bara lite till svar.

Van vid mycket sparsam verbal repsons från sagda Husfar lät jag mig inte nedslås så lätt utan upplät ännu en gång min, i mitt tycke, kvittrande stämma.

- De börjar nog bli lite vår där ute, du far!

Att upprepa meningen två gånger brukar behövas för att nå fram till det sömngångaraktige gubbskrället o det fungerade även nu. Han såg upp och utan större entusiasm utan sannolikt mer för husfridens skull, frågade han korthugget.

- Jaha, vaddådå?

- Jo, jag blev så varm när jag gjorde lagårn i morse att jag tog av mig och for ikring bara i linnet.

Han tittade upp och lät blicken landa på mig där jag stod i min frodighet, ännu i blåbyxor och i en stor flaxande flanellskjorta ovan det där linnet.

Först stirrade han uttryckslöst, sen klentroget och sen glimmade det till lite i de där grå. Så ryckte det i mungipan, knappt märkbart men för att vara Husfar är det ju ändå snudd på mirakel.

- Du tror inte dä beror på att du fått sämre kondition?

- Va, är DU hemma???????

- Va, är DU hemma???????



- Va, är DU hemma???????

- Va, är DU hemma???????

- Va, är DU hemma???????

- Va, är DU hemma???????

- Va, är DU hemma???????

- Va, är DU hemma???????

- Va, är DU hemma???????

- Va, är DU hemma???????

- Va, är DU hemma???????

- Va, är DU hemma???????