Svaret är Ja!

Jag har gjort mig nya upplevelser! Upplevt sådant jag aldrig någonsin gjort tidigare i hela mitt liv. I alla fall inte vad jag kan minnas. En nattlig erfarenhet, och en daglig dito. Båda frambringade av samma anledning men med åtskilda dimensioner av upplevelse. Tack Eyjafjallajökull!

Dagupplevelse:
Står mitt ute i skogen, omgiven av ett skogens milda sus. Blickar upp mot brytpunkten där lövträdens kala grenverk och barrträdens dovt gröna toppar kontrasterande möter den klarblå vårhimmelen. Mina ögon glider över himlavalvets storhet. Inget dis, inga moln. Bara en djupblå, ren och hoppfull himmel som frimodigt möter min blick.

Har jag någonsin sett himlen så blå? Så fullständigt ren, hoppingivande och oskyldig Plötsligt inser jag vad det är! Där finns inte ett endaste vitt streck! Inte någonstans! Inte ett enda flygplan har farit här över högt upp i skyn. Varken kors eller tvärs.

Har jag nånsin varseblivit himmelen så här?

Svaret är Nej.

Nattupplevelse:
Jag och fem tassförsedda vänner tassar ut i natten. Medan de fem fyrbenta kamraternas fokus ligger på närliggande buskar och träd för upplevelser av det lite mer jordnära slaget, vänder jag min blick uppåt. Mot det mattsvarta himlavalvet, spänt liksom i en båge som vore den centrerad just här över gården.

Natten är klar med myriader av stjärnor som bjuder mig sin glans. Några helt oförblommerat, andra mer subtilt. Vissa ter sig omfångsrika medan andra knappt låter sig skönjas ens som knappnålshuvud.

Föregående natt var det mörkermåne men nu låter sig en skarp skärva nymåne förnimmas. I lugn och ro kan jag njuta och konsumera synintrycken. Inget som stör. Inga flygplan som blinkar och signalerar. Bara det svarta himlavalvet mot vilken stjärnor och nymåne har fästs med deliciös konstnärlig elegans.

Har jag nånsin upplevt en sådan oförfalskad natthimmel förr?

Svaret är Nej.

Nattupplevelse II:
Men det finns något mer omkring mig. Något som är alldeles nära men ändå ogripbart. Den allomfattande tystnaden! En tystnad som är bedövande och stum på samma gång. Förbluffande och egendomlig!

Inget postflyg på inflygningshöjd till Växjö. Inga regionala charterflyg med taskiga avgångs-, och ankomstider. Bara naturens och gårdens trygga ljud omger mig.

Ett par stamp i stallet. Flaggstångslinan slår lite lojt i vinden. Ett och annat brummande söker sig ut från fönstret där Husfar sover. Torra löv som frasar av en förbivirvlande bris. Ett kvävt jamande från en kelsjuk katt som just upptäckt en särkbeklädd husmor ute på ängen.

Har jag nånsin upplevt en sådan encyklopedisk tystnad förr?

Svaret är Nej.

Skräckupplevelse:
En husmor i nattsärk och alldeles för stora träskor som smått förvirrad och med håret på ända vankar omkring ute på ängen mitt i natten.

Har himmelen, stjärnorna, nymånen, träden och djuren upplevt en sådan husmor förr?

Svaret är Ja.