En stillsam tur i gryningen. Fjolårsgräset frasar fruset under mina fötter. I morgondiset skimrar hästängens mossbelupna stenar i sitt subtila frosthölje. Små vitsippor slumrar djupt inbäddade i mossan. Kunde inte motstå! Med lite köldstela fingrar följde jag fumligt längs den spröda stjälken djupt nedåt i mossan.
Plockade några stycken under ett ursäktande mummel om att det var varmt inne i mitt kök och att de inte skulle få det sämre där… För att ge dem sällskap plockade jag ödmjukt några andra vårpigga blomster. Några vårlökar, vilka finns i generösa ruggar, och ett par morgontrötta blåstjärnor.
Under stora åthävor och bröstet fyllt av vördnad nedsattes årets första lilla blombukett i favoritsnapsglaset och placerades mitt i köket. Där står nu detta fantastiska lilla livsunder och gör mig lycklig var gång min blick glider dit. Och det gör den ofta…
Och så slås jag av ännu en av livets enkla vardagssanningar:
- Blommor är finare än snaps!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar