
Igår såg jag två kajor som satt på den ena märrens rygg. Plockade med näbben och försåg sig girigt med tussar av raggig vinterpäls. När de stuvat näbben full, krökte de lätt på benen, sköt ifrån och flög iväg mot sina bon med en laddning gratis isoleringsmaterial.
Fascinerad och strålande glad förtäljde jag detta för Husfar när kvällningen sänkt sig över gården.
- Visst är det klokt av fåglarna att plocka isoleringsmaterial hos hästarna? Och visst är det generöst av märrarna att vidlyftigt skänka bort den luggslitna vinterpälsen?
Responsen på min just framförda DDD, Dagens Dagliga Djurepisod, blev ett hävdvunnet grymtande. Husfars ögon vilade, också detta hävdvunnet, på texttevens kantiga bokstäver och mot textteven är jag fullkomligt chanslös.
Men jag låter mig inte nedslås så lätt utan fortsatte glatt berätta om DDD II. Den handlade om dammens grodor och paddor. Hur häftigt det var att parningen och grodyngeltiden är här nu. Här glad jag var över att kommit dem nära och hur fascinerande det var att se lite grod-, och paddkärlek där i vattnet.
Plötsligt bryter Husfar från normen genom att faktiskt tala.
- Hm, det var ju också generöst, sa Husfar.
Jag blev omedelbart misstänksam. Dels för att han gav en kommentar och dels för att den nästan innehöll ett stråk av vänlighet.
- Hur menar du, sa jag, morsk på vad som komma skulle.
- Jo men du var ju generös du mä där du stod där ve dammkanten. Dä ä ju som om du bjöd paddorna på e Lisebergsresa med gratis inträde till spegelsalen så di fick si sig själva unnerligt förvrängda å förbannat förstorade…







Inga kommentarer:
Skicka en kommentar