Ojojoj, gården är åter snöfamnad! Och jag som äntligen hade börjat tro att det inte skulle bli något bakslag. Det gjorde att jag i gårdagens vårsol började pyssla lite i trädgården.
Jag hade gott om sällskap. Brummande humledrottningar, ivriga bin, ljudlösa fjärilar och kvittrande fåglar. Vårsolen gav energi till myrorna som med stor frenesi reparerade och rustade stacken för säsongen. Jag fick syn på vårens första tussilago intill en av hästängens många stenar.
I dammen upptäckte till min stora glädje att några fiskar faktiskt har överlevt vintern! Några små. Alla de större har dött av vinterns kraftiga och långvariga istäcke. Dog gjorde dessvärre även den allra största fisken som gick under benämningen "Hajen" som, namnet till trots, var en lugn, fridfull och idog gräskarp.
Plötligt fick jag syn på den fräcka kissen Cat Russell (namnet kommer sig av att han såg ut som våra Jack Russellhundar då han föddes men är ju en katt...) som klättrat upp i en björk och lurade utanför en fågelholk. Där satt den rackaren och passade på första bästa fågel som skulle sticka ut näbben. Genom husmor och hennes kvast gick dock hans plan om intet.I alla fall för denna gång...
Medan snöflingorna fortsätter falla utanför mitt fönster försöker jag hålla modet uppe genom att botanisera bland gröna sköna glimtar från gårdagens vårliga dag.
Ögonfröjd blir ögontröst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar