Små gester av kärlek

Ibland är han så himla söt och rar, gårdens lille Husfar!

Gör små saker och hittepå för att överraska mig. Men han säger inget utan går bara omkring och bligar pillimariskt och liksom myser. Väntar på att jag ska upptäcka hans hyss och hittepå.

Som nu när han har kört upp en sittplats i form av en kort stock och placerat mellan lönnen och vildapeln uppe i trädgårdens mest avlägsna hörn. Där vet han att jag trivs om kvällarna ty där dröjer sig solen kvar längst innan den dväljs bak skogshorisonten.

Mini och jag upptäckte den kontemplativa sittplatsen och vi båda genomfors av ömhet och prisar vår lille Husfar.

Vi tror att han tänker att jag ska sitta där med min sedvanliga utrustning i form avblock, penna, kamera och luta ryggen mot solvarm stenmur i sommarljumma kvällar...

Så fint gjort!

Kärlek & Leenden

Växthus med proveniens

Det är inte märkvärdigt. Inte alls. Tvärtom. Ganska påvert faktiskt.

Det är inte vackert. Inte alls. Tvärtom. Ganska oskönt faktiskt.

Det är inte gediget. Inte alls. Tvärtom. Ganska rangligt faktiskt.

Det är inte stort. Inte alls. Tvärtom. Ganska litet faktiskt.

Det är inte i någon tjusig omgivning. Inte alls. Tvärtom. Ganska fult faktiskt.

Det är inte mysigt. Inte alls. Tvärtom.  Ganska omysigt faktiskt.

MEN – det fungerar!

OCH – det är mitt!  

SAMT – det har en helt fantastiskt kuriosa och proveniens.

Hör här!

När min älskade salig mor, Ninni Thor, i femtiofemårsåldern fick sin mångåriga dröm om ett eget litet växthus hemma på sitt innerligt älskade Sjöängen i Bjurvik blev sann, ja då var hon helt lycksalig. Helt lycksalig. Hon hann få några fina år tillsammans med sitt växthus. Jag och Göran han få våra två barn och vår förstfödda, Lowisa, hann vistas en del tid i sin mormors växthus som alltid doftade starkt av tomatplantor i vardande.

Mor Ninni dog helt oväntat och alldeles för tidigt 1995. Sedan dess hann växthuset, likt mig själv, sjunka ihop av sorg och saknad. Femton år senare fick vi en fråga från de nya ägarna av mitt barndomshem, om vi ville ha det gamla skröpliga växthuset. En solig majdag åkte vi ned till mitt barndomshem, jag, Husar och vår enfödde son, och hämtade de skröpliga resterna av min mors växthus.

I nio långa år har stallaget stått bak lagården och utlovat löften samtidigt som det ställt krav. Ganska stora krav.

Men nu äntligen – många, många år efter att min Mor Ninni i femtiofemårsåldern fick sin växthusdröm uppfylld, får jag i precis samma ålder min växthusdröm uppfylld – och det är samma växthus!!! 

Och nu har doftande tomatplantor där i.

Är det inte proveniens så säg?

Vår i vardande

Efter en kall morgon då faktiskt snö låg i famnen i grodbladens, daggkåpans och vitsippans bladverk tog jag kameran och gick en runda på gården.

Nu bjuder jag dig att följa med på denna lilla spatserartur på vår lilla gård stadd i vår i varande...

Lyckopölen omgiven av liljor och vitsippekuddar

Lönnlöven spricker ut

Kaukasisk förgätmigej stadd i blomning

Blommande flicköga 

Ung och självsådd spirea i blomning

Underbar och skir vårgrönsa

Blodlönn

Rhododendron i knopp

Min älskad Lyckopöl - jag premiärbadade i påskhelgen! 

Vad är upp och vad är ned?

Vinbären börjar sätta fröställingar

Prydnadsapel i försiktig knoppning

Ormhassel

Gammal trött spirea

Trädgårdens jättestora körsbärsträd i full blomning

Körsbärsblomster som börjar tina och daggen hänger tung allra ytterst

Påskliljor intill stengärdesgården 

Höns och tuppar ute i parken

Lägg till bildtext

Härifrån har jag getebra utsikt...

Staren spelar högst upp i lönnen vid husknuten på snickarboden

En Påskdag - Vår Påskdag

Så har klanen återigen haft förmånen att fira Påsk tillsammans. 

Ljuvligt, fantatiskt, ja nästan obegripligt vackert väder har gjort årets Påskhelg till en riktig utehelg. 

Vi strålade samman på underbara Thorshill där svenska flaggan förstås var hissad och vajade vackert mot den osannolikt blå och molnfria vårhimlen. 

Lite påskpresenter till barnen förstås, vi bytte påskägg med godis till påskpåsar med sommarkläder. 

Gemensamt ställde vi till med Påskbord där alla bidragit med lite var. 

Lilla Ninni var så hänförd över lilla Ines förstås och ville hela tiden "hålla bäbis". 

Ytterdörren stod på vid gavel och lockade ut både gammal och ung ut i trädgården där vi kunde njuta. Inte bara av varandra, berättelser, skratt och gemenskap utan också av den ljuvliga omgivningen och vyerna som omger Thorshill. 

När vi for hem satt våra vänner Jörgen och Berith på sin soldränkta altan och vinkade in oss. Så blev det ännu en liten stund av somrig och otvungen gemenskap. 

När Påskdagen led mot sitt slut var det dags att hala flaggan till pampigt accompajemang av drillar och sångslingor från gårdens mönne trastar, finkar, starar, bofinkar och andra fåglar. 

Känner tacksamhet och ödmjukhet inför att livet kan kännas så gott och att man får vara med om allt detta goda och fina. Livet är rikt och generöst!

Fortsatt fin påskhelg önskar vi er med nedanstående glimtar från en Påskdag.

Vår Påskdag. 

Kolla in Ninnis blick! Så stolt, så stolt! 

Lilla Ines deltar i klanens påskfirande för allra första gången