Hundspråk o Tantbråk

Vinden drar och sliter i fönstret som står på glänt. Det gnisslar, smäller och gnäller när haken slåss med den lilla cirkeln i fönstret där haken är fasthaspad i stormvindarna. Det dånar i luften. Vindspelet klingar oupphörligt på ute på verandan.

Jag ligger i Ludwigs rum som är på husets andra gavel. Tillräckligt för att det är nya ljud som hörs kontra dem jag brukar höra om natten i sovkammaren. Där är det flaggstångens lina som brukar slå och smälla i vinden.

Men vindspelet hör jag även när jag sover i sovkammaren. Jag hör det lika starkt där. Klangerna. Klingandet. Spelandet. Ibland skönljudande, ibland en kakafoni av klanger som på en och samma gång konkurrerar om utrymmet och därför bildar mer olåt än toner och klanger.

Jag tassar in här då och då. För att få sova ifred. Ifred för valpars ömhetsbetygelser, närgångenhet och ihärdighet. Ibland för Husfars. Fast det är inte den senares ömhetsbetygelser, närgångenhet och ihärdighet jag flyr ifrån, utan hans högljuddhet i sömnen. Snarkandet.

Ibland, efter några timmars vridande och vändande, puttande och knöande på honom, men där husfar sover lika djupt ändå, så får jag bara nog, tar min kudde och filt och går in i Ludwigs pojkrum. Där öppnar jag först garderobsdörren på vid gavel, sedan haspar jag upp fönstret en sisådär tjugo centimeter, sen lägger jag mig, belåten över de kalla vinddragen som sveper genom rummet. 

(Förresten, det gillar inte husfar heller, de kalla vinddragen. Han fryser och vill ha det stängt och ligger under tjockt täcke. Jag är jättevarm, vill ha det öppet och ligger endast under ett lakan, utan vare sig filt eller täcke men så har jag ju genom decennier tuggat till mig en lekamlig utrustning i paritet med havens späckhuggare.)

Hur som helst. Husfar märker inte av att jag går iväg och lägger mig i ett annat rum – och dessutom stänger dörren. Men det gör hundarna. Milda makter!

Bara efter en liten stund kom hundarna sättandes. De kunde ju givetvis inte komma in, ty matmor hade nogsamt stängt dörren, så nogsamt att ”klicket” hördes, klicket som indikerar att dörrens låsbleck hamnar där det ska, och att matmor därmed skulle få vara ifrån för gästande katter och hundar.

Men som sagt, i flock ansätter hundarna dörren omedelbart. Matmor är borta, matmor är borta!!! Hemska tanke!

Blenda, ty jag hör att det är Blenda, trycker in nosen hårt hårt in i springan nedtill och blåser först ut luft med imponerande ljuddecibel, som när en val kommer upp till ytan och blåser ut luft och vatten ur sitt blowhole.

Sen drar hon, Blenda alltså, in luft genom nosen, även det sker med otroligt höga ljud. Ingen kan tro att det bara är en hund utanför utan minst en flock andtrutna hyenor som flåsar i kör. Detta upprepas ett par tre gånger så att hon är riktigt säker på att matmor har vaknat.

Därefter tar Krafsandet vid. Krafsandet från två valpars fyra framben med dessas mönne klor. Oj, så 

det spekar mot dörren, det krafsar, river, gnisslar, rasslar nästan som om krafsandet skedde direkt på trumhinnans vägg. 

Steg tre, alltså efter 1) ”Andningsterror” och 2) ”Krafsande” är ”GG”.

GG står för Gny och Gnäll. Nu ackompanjeras alltså valens höga blåsljud med krafsande och ett fasligt gnyende och gnällande. De två senare står valparna för. Så ynkliga man kan låta då! Så otroligt synd det är om valparna som blivit utestängda från sin matmors omsorger och varma kropp som man gärna trycker sig intill under nattens timmar.

Och – givetvis – veknar husmors hjärta. Hon stiger upp, öppnar dörren och så får hundarna återförenas med sin matte, till valparnas oerhörda glädje och de vuxna hundarnas sluga förnöjsamhet. 

De trodde nog inte att jag såg det men när jag stapplade nedför trappan till ytterdörren såg jag i ögonvrån hur Mini och Blenda flinade malligt och gjorde en snabb high five med varsin framtass innan de glatt skuttar efter mig nedför trappan.

Nu har alla varit ute fått mat, kel och mys. Nu ligger Dagny och Dylan de så skönt nedbäddade i hundbädden framför vedspisen. Vid datorn sitter en trött tant som önskar att även hon låg nedbäddad lika skönt.

Nåja, tids nog så blir det nog vila även för tant. 

HÄRLIG FREDAG PÅ ER GOVÄNNER!