Våt Slemmig o Farlig Kärlek...

Ett av Gårdens allra säkraste - o härligaste - vårtecken är när grodorna börjar sina lustfyllda kärlekslekar i brynen av Gårdens många dammar o vattendrag.

Som gamla veteranmotorcyklar knattrar o knorrar de nätterna genom.

Ett gurglande och förbluffande högljudande knatter som hörs över hela Gården och skänker ett löfte om vår, om liv och kärlek...

Men glöm tanken om trogen kärlek. Om fina parbildningar och livslång tvåsamhet!

Nej, här gäller endast förlustelse! Ren och skär liderlighet. Med så många som möjligt, med allt och alla, i ett enda virrvarr av reproduktionsfokuserade grodor.

Rätt intressant att beskåda på det hela taget. Men - så kom Gårdens så Kållerediga gåskarl simmandes! Undrandes vad i jisse namn gamla Husmor stod och tittade på.

Så tittade han närmare.

Vafalls????

Gåskarln trodde inte sina ögon!!!!


Gulp! 


Sex!


I mängder!!! 

Mitt på blanka dan!!!

Gulp!

För bövelen grodor!!!

Sånt här får inte Husmor se!!!!!!

Seså, seså, ner med er!

Sluta hålla på o ha er!

Har ni inget vett o sans i kroppastöllen grodor!

Schas!

Schas!

Sluta nu!!!!!

Ähum...

Ehhh....

Va tusan ä de mä den där kanaljen????

Är han inte redi nånstans!

Vi måste ju göra yngel för häcklefjäll!

Seså, nu kör vi på en stund till!

Sjutusenfyrahundratrettioåtta yngel till innan kvällningen!

Men säg den Kärlek som varar för evigt.

Plötsligt kommer Jättekråkan Orvar spatserande.

Därtill en mycket hungrig Jättekråka Orvar!

Och si!

En groda blev hans rov!

Det är inte bara i Frankrike man gillar grodlår tydligen.

De nävelsjöitiska smakar oxå mumma.

Tycker åtminstone Jättekråkan Orvar...

Men - mister du en står dig tusen åter... 

Bröllopstider o Bröllopspussar...

Hemma!!!

Min Gård är min Borg...

Nu är postiljonväskan laddad med papper nyss hämtade i Staden. 

Vad för papper?

Jo, papper som rör helgens tilldragelser. 

För nu är ju tid mellan hägg och syren och bröllop efter bröllop stundar nu. 

I helgen ska jag sammanviga många giftaslystna per, låta två bliva ett och därefter ska jag påbjuda de i äktenskapet just ingångna tu, att förenas i en PUSS!!!

Kanske just så rar och innerlig som denna? 

God afton!

Mickan

Rund & Färgstark

Visst är det väl ändå härligt med stora mjuka runda former som rymmer ett härligt färgstarkt innehåll?

Godmorgon!
Mickan

Sicken härlig Valborg!

Sicken valborg det blev!!! 

Den innehöll allt man kan önska! 

Vädret visade sig från sin mest generösa sida vilket vi behövde efter en eländigt kall aprilmånad. 

På morgonen hissades flaggan, ett sånghäfte snoddes ihop i alla hast, en stackars vårtalare utsågs mot sin vilja, tjälknölen lades i sin lake och så drog jag ut på jobb. 

Efter hemkomst släpptes getterna ut på sitt första vårbete bland blommande påskliljor och vitsippor.

Svalorna syntes för allra första gången i vår!!!

Sädesärlan, som anlände den 6 april, gick och vippade vackert ute runt dammen.

Lönnen började spricka upp och den kabbeleksomgärdade dammen hade finbesök.  

Och som om inte all detta vore nog så kläcktes här årets allra första kycklingar. 

Allt var så gott o trivsamt att man nästan stod på huvudet!!! 

När sista gästen hade anlänt - man tager de fordon som man haver när man ska fira fest med Husfolket ute på landet -  var det dags att starta firandet av Valborgsmäss.

Med gemensamma krafter av unga o gamla, hundar o ungar, släkt o vänner så bars bord, talarstol, allsköns dryck och tilltugg nedåt Ängen varvid Märrarna storögt spärrade upp ögonen, fällde ut svansen och försvann ömsom frustande ömsom fisande iväg neråt Alekärret.

Men det må så vara - ska man fira Valborgsmäss så ska man - förfärade fisande märrar till trots...

Vintern rasat ut bland våra fjällar

drivans blommor smälta ned och dö

Himlen ler i vårens ljusa kvällar

sollen kysser liv i skog och sjö

Snart är sommarn här i purpurvågor

guldbelagda azurskiftande

ligga ängarne i dagens lågor

och i lunden dansa källorne 

- Välkommen Vår! 
- Välkommen sköna maj!
- Idag firar vi inte bara Valborgsmäss utan även att Knugen fyller 66, ardennermärren Tionetta fyller 17 och att lille Gottfrid fyller en månad!!! 

Sicken Vårtalare han är - finaste tvillingbror...

Och framåt aftonen spisades tjälknöl på älginnanlår, vårens sista potatisgratäng, baconllindad sparris, kantarellkrustader, grönkrispig sallad o mintgele...

Sicken härlig Valborg det blev!!!

Att ingå i gryningsspanarnas team...

Började tjänsteförrättningen 02.30 igår inatt. 

Ja, inte så att jag hade någon nattvigsel att förrätta eller så. 

Nä, vid tre gav jag mig iväg, ut i främmande gammelskog för att skildra någon annans tjänsteförrättning - att spana efter stora spänn...ande spelande fåglar som slåss om hönors gunst o brunst... 

Emellertid inte mina. Hönor alltså. 

Fast jag får nog lov att tillstå att i takt med gårdagens vackra dag blev allt mer vaken - blev jag istället allt mindre vaken. 

Men spännande var det -  o ett reportage blir det...

God morgon! 

Sorg över skadad padda...

Husfolket bor ju i en liten liten småländsk by som heter Kärr. 

Som namnet mycket riktigt antyder är det gott om våtmarker och sänkor vilket gör att på gården finns grodor och paddor i rikligt sällskap.

Särskilt förstjust är Husmor i de stora paddorna som sitter och blinkar glosögt mot henne i skymmet om kvällarna. 

 Makligt och värdigt hålls de på trädgårdsgången i blöta kvällar, gärna lite ljumna. Coola sitter de där, tar ett o annat småklumpigt hopp - men de förtar sig knappast utan sitter mest o spanar. 

Tunga, sammansatta, mörka, vårtiga, slemmiga, kalla, blöta...

Husmor är så rädd om dem, springer omkring o fjantar, styr o ställer så de ska få det bra. Förmanar strängt gårdens alla övriga djur att vara rädd om både grodor o paddor!

Så därför blev hon mycket ledsen i går morse då en av de, i dubbel bemärkelse, coola paddvännorna låg död ute på vägen. 

Påkörd, skadad och sedermera avliden till följd av inre skador.

Varsamt plockade Husmor undan henne och genomförde sedan en enkel men värdig begravningsceremoni bak lagårn.

Gick sedan med de tunga stegen, om möjligt, ännu tyngre in över lagårdsgatan in till stugan. Fick fatt i den gamla backelittelefonen och slog med fumliga fingrar och tårfyllda ögon numret till lelle Husfar som var i Staden. 

Han svarade efter elva signaler; 

Husfar: Jaaa... 

Husmor: Dä ä ja. 

Husfar: Jaaa...

Husmor: Ja måste få nån att prata mä. 

Husfar: Jaaa...

Husmor: Dä ä så lessamt! 

Husfar: Jaaa...  

Husmor: Det är sorg på gårn!

Husfar: Va sär du?

Husmor: Dä ä sorg här på gårn, sär jag!

Husfar: Vad menar du???

Husmor (nu gråtande): En padda har blivit påkörd ute på vägen å ho…

Här abrupt avbruten;

Husfar: Men åhhh!

Husfar: Herregud!!!

Husfar: Men hur mååår du?

Husfar: Kan du ens gå???  

Blåsippan ute i backarna...

Blåsippan ute i backarna står,

niger och säger att nu är det vår.

Barnen de plocka små sipporna glatt,

rusa sen hem under rop och skratt.

"Mor, nu är våren kommen, mor!

Nu får vi gå utan strumpor och skor.

Blåsippor ute i backarna stå,

ha varken skor eller strumpor på."

Mor i stugan, hon säger så:

"Blåsippor aldrig snuva få.

Än får ni gå med strumpor och skor,

än är det vinter kvar," säger mor.

Eller. ja, Husmor blir det ju.

 Förstås... 

Snälla mamma - stanna hemma!

Snälla mamma!

Stanna hemma hos oss idag.

Nu har du åkt iväg såååå många mornar o lämnat oss ensamma. Det är såååå tråkigt.

Så snälla, stanna hemma! Då gör vi många flugor på smällen ju!

Då blir du gladare.

Och vi blir gladare!

O du kan, med dina eminenta, ja oslagbara, fågelskrämmaegenskaper, hålla skrakar och skarvar borta från vår damm.

O så kan du - liksom staren - se om ditt hus...

Så stanna hemma Mamma - vi älskar dej!

Att se om sitt hus...

Det gäller att se om sitt hus. Det gäller både folk och fä.

En som tar det riktigt seriöst är staren. Han bor i väggen till min ateljé och har så gjort i typ hundra år. Nåja, det kanske är olika starar - men starar är det likväl.

Tidigt om våren kommer de och sitter och spelar på den vajande telefontråden, burrar upp sig, slår med vingarna, kuttrar, visslar, sjunger och knorrar.

 O så kastar de sig iväg för att skaffa inredning till sitt bo.

 Se om sitt hus...

 God morgon!
/Mickan

En bedrägligt vacker vintervy...

Påskafton 2012.

En vacker vinterdag med ett tjockt lager nyfallen snö som gav mjuka böljande konturer åt natur och landskap.

Den skarpa generösa solen sken från en klarblå himmel. Fick snön att gnistra förföriskt och skapade skarpa dovt blå skuggor bakom allt med form.

Ett par tjusiga sjöfåglar sam lugnt i den tysta dammen och skänkte en färgstark dimension åt den vackra vintervyn.


Men den rofyllda bilden är bedräglig!

Hu så bedräglig!

De "tjusiga sjöfåglarna" är storskrakar som är så förbaskat begivna på fisk att de länsar stordammen på sina vackra guldfiskar!

Storskakarna, liksom skarvarna, var här likaledes i fjol medan Husmor under ihärdigt flaxande rusade omkring och agerade fågelskrämma - något som Husfar ger henne beröm för, vilket ju är synnerligen sällsynt. Han säger till och med att hon är som gjord för att vara en fågelskrämma!

Vår Husmor blir förstås glad, ovan vid beröm som hon är, i synnerhet från Husfar, och flaxar tappert vidare runt gårdens dammar för att rädda vad som räddas kan.


Den här påsken gick hon emellertid bet på att rädda åtminstone en av gårdens större guldfiskar. Jo, för det är just det som finns i Husfolkets stora damm. Ni vet där som Husmor morgonbadar och njutningfullt kallar sin egen lyckopöl.

Hur som helst. Just där i lyckopölen finns ett gäng vackra flera år gamla och numera mycket storvuxna guldfiskar vars fjäll skickligt reflekterar solen och skickar guldröda glödande strålar upp mot vattnets krusiga yta.

Men efter den här påsken glimmar det emellertid litet mindre.

På grund av de rackans storskrakarna!

Grrrr.

Morr.

Och blängsylta!


Storskrakhanen Senfärdige Cowboysaren: "Vi simmar över till andra sidan, där är det lugnare."

Storskrakhonan Rödbruttan Storkäft: "Mooohhhaaa, bra idé Cowboy, duu vet väl, att i de lugnaste vatten går de största fiskarna...


Rödbruttan Storkäft: "He he he, vad va de jag sa!"

"Now we talking Cowboy!"

"Du skulle se desamma som jag kan se med min genomträngande blick!"

"Sicken firre! Fet o fin - honom ska jag ha!"

"För jag är Rödbruttan Storkäft - som tar och får allt jag vill..."



Rödbruttan Storkäft: "Gulp!"

"Oops - det var en stor jäkel!"


Senfärdige Cowboysaren; "Öh."

"Öh."

"Öh."

"En fisk?"

"Var då"


Rödbruttan Storkäft: "Nog för att jag kallas för Storkäft alltid - men det vete fåglarna om de räcker till för den här fetfirren"



Rödbruttan Storkäft: "De ä ju för faen som hos tandläkaren!"

"Gaaaaaaapaaaaaa!!!"

"Gaaaapaaa stooort!"

"Jag kan bara säga er en sak;"

"Gapa mer än så här - de kan jädrarimej inte nån göra..."



Rödbruttan Storkäft: "Men skam den som ger sig!"

"Den jästrans firren skaaaaaa ner - om jag så ska trööööka i den med min egen röda plattfot"


Rödbruttan Storkäft: "Svälj!"

"Gulp!"

"Svälj igen."

"Raaaaaap"


Rödbruttan Storkäft: "Så där ja!"

"En liten slurk på de åxå."

"Så ja."

"Det satt fint!"

"Rap igen."


Rödbruttan Storkäft: "Å så skakar vi ner den lite längre ner i buken lixom."


Rödbruttan Storkäft: "Fniss."

"Fniss, fniss, fniss"

"Hohoho."

"Fasen va de kittlar i krävan när han sprattlar."

"Fniss."

"Tusan bövlar. Vilken fena!"

"Kittlar dödsskönt i kistan..."


Rödbruttan Storkäft: "Hängde du med på det där Cowboy?"

"Såg du med vilken stil jag fixade käket?"


Senfärdige Cowboysaren: "Öh".

"Öh".

"Öh".

"Näääeeee."

"Eller va?

"Nä, jag tror inte de!"

"En firre?"

"Va? Var då nånstans?"

"Va då stil?"

"Öh..."


Rödbruttan Storkäft: "Alltså du är ju för fasen inte sann!

"Hur dum får man va?"

"Nä, nu får det va nog med senfärdighet!

"Alltså, jag drar!"

"So lång Cowboy!"


Senfärdige Cowboysaren; "Öh."

"Öh."

"Öh."

"Nä."

"Vänta på meeeeeeeeeej!"

"Breeeeeekäft!"

"Väääääääntaaaaaaaa!"

"Öh."

"Öh."

"Öh."


En bedrägligt vacker vintervy hemma hos Husmor Påskafton 2012...