Tuppar i långa rader - till salu...

Nu är nog måttet rågat.

Husfar har slagit näven i bordet!

Husmor måste välja - antingen tuppar eller Husfar.

- Dä här ä ju för bövelen inte vettigt, röt Husfarm med så ilsken uppsyn att plytet såg lika rött ut som tupparnas.

Så pekade han med förgrymmade rörelser på alla tupparna som Husmor i en stund av vårkänslor (hennes alltså - inte hönsens o definitivt inte Husfars) hade vallat ut på gårn för att de skulle få känna på att det fanns en liiiiiten aning vår i luften. (vilket dessvärre verken höns eller tuppar instämde i...)

- Du kan la för fanken inte ha fler tuppar än va du har hönor, begriper du la?
Besvärad tystnad, endast Anki Ankas smattrande hördes över lagårdsplan.

Så försökte Husmor lite lamt;

- Men de är ju så fiiiina....

Men Husmors inlägg föll platt till marken, la sig med en ohörbar poff i snön alldeles nära en höneklo.

- Vet du hur mye dia jästra tuppar äter för var vecka, ifrågasatte Husfar med barsk stämma o framskjuten bringa.

Husmor skakade på huvudet samtidigt som hon böjde sig fram och skakade bort lite snö från en trind hönsstjärt.

- Nä, de ha ja la begrepet att du inte har begrepet.

- Men nu får de va slut på de!

- Antingen säljer du ifrå nårra tuppar te nåen annan gammel hönekäring, sa Husfar o tystnade.

De va märkvärdigt tyst på hela gårn. Inte ens en hästfis hördes pysa ut under en kokett lyft hästrumpa utifrån Lutan.

Hönsen tittade på Husfar. Tupparna likaså. O vår Husmor hon sta-bligade på gubbskrället.

Men så gaskade hon upp sig, satte nävarna nånstans där i sidorna där en inte fullt så storväxt tant har en midja, lyfte näsan en decimeter upp mot himlen o sa drypande;

- Annars, vadå gubbe lilla?

Han gjorde likaledes, blåste upp sig så han vart åt att fara ikull.

- Annars får du ta dia tuppar o flytta härifrå, ville han säga. Men modet svek. Hjärtat veknade. Rösten likaså.

- Annars blir det liksom så rasande dyrt, sa han med så tyst röst att den knappast hördes och så lommade den stackars Husfadern iväg ned mot maskinhallen, öppnade dörrn och gick trött in till sin kära Grävare som gav tröst o lindring åt en hunsad husbonde.

Hönsen pustade lättade ut o fällde in de utspretade stridsklorna. Tupparna gal o sprätte, hästarna vågade äntligen ge efter för sina väderstinna bukar och Anki Anka snattrade som vore hon vettvill. Pärsen var över för den här gången! Gamla Husmor stod pall!

Men - det kommer nya kriser - var så säker!

Så därför:

VACKRA AMROCKTUPPAR SÄLJES (till varaktigt och omtänksamt ställe)
Stora, fina, lugna, tillgivna och ståtliga tuppar
Värpta, kläckta och uppfödda hos vår egen Husmor
Pris 200 kronor per tupp
Skriv ett mejl, adressen finns längst ned i högermenyn

Katterna möter morgonsolen!

Vintersolen visade sig igår från sin ödmjuka sida - vilket den ju gör genom att överhuvudtaget visa sig!

Katterna o jag mötte denna grymt efterlängtade gäst tillsammans!

Först långt innan den ens hade vaknat och lättjefullt sträckt på sig och när man bara kunde ana att den var på väg. Lojt skickade den iväg en o annan glödande stråle upp bak granskogshorsionten som för att signalera att den minsann tänkte visa sin GODHET genom att närvara någon liten stund över de stackars förtappade själarna som med tassar och storstövlar går o trampar nånstans långt inne i de nävelsjöitiska skogarna.








Sedan, längs vår morgonrunda i skogen, kom solen upp allt längre över trädtopparna. Kastade snart långa gulröda strålar över Katten Findus och Katten Spöket och fick deras röda päls att mäktigt lysa.







Tack solen!

För att du kom, åtminstone en stund, och gav oss glöd, värme och hopp om en förestående vår...

Skitkallt kräva skitvärme...

Vilken galen vecka det har varit! Svinkallt!

O jag har knappt varit hemma en endaste stund!

Vår pyttelilla by Kärr (tre hus) förvandlades till rysslands köldhål, byn Ojmjakon som ligger i östra Sibirien som är känd för sina kalla vintrar. Eller Oymyakon, som det också kan stavas...

Fy in i häcklefjäll så kallt det varit. Allt, o då menar jag allt, frös i lagårn och Husfar morrade o gruffade värre än nånsin. Besvor sin hustrus djurintresse vilket åstadkom dessa sönderfrusna rör, vattenkoppar och vattenskålar ute hos djuren - o därmed ett sjutusan till merarbete för stackars Husfar.

Själv behagade hon ju inte ens knappt visa sig hemma på gårn! For iväg "te den däringa Tininga redan på mööönen ju"...

Hur som helst, idag är det bara 13 grader kallt. Rena mildvädret ju! Lotta Gås och Anki Anka beslöt att ta sig en lov runt gårn.

Men plattfötterna blev snart kalla och de höll på att frysa fast ute på lagårdbacken.

Men - en gåskarl vet minsann hur man finner på råd.

Snabbt fällde han ut vingen, schasade Anki Anka med sig till dyngan och så sänkte de ned sina fjäderförsedda bukar över de kalla plattfötterna vilka nu fick dubbel värme.

Dels ovanifrån från den ljumna buken - dels underifrån från den ljumna materian som nyligen lämnat den ljumma buken...

Förnöjsam och stolt höjde Gåskarlen på huvudet o väste;

- När dä ä skitkallt får en allt hålla te i skitvärmen...

Gille - för att hålla värmen!

I helgen klampade Kung Bore in här i farstun med storstövlarna på! Hujedamej!!!

När tempen gick ner mot minus 25 (!) måste man göra något för att hålla värmen!

Vi ställde till med gille!



Dukade bordet med glatt förväntansfullt sinne o hög skön musik i högtalarna.

Lade en bordsfilt underst, en svart linneduk och syrenlila löpare ovan det. Lät ljusstakar, lyktor, bestick, porslin och till och med glasen gå i gråblank färgskala. Plockade nämligen fram de gamla tennglasen som väl inte varit framme på tio år tänker jag. Eller jo, det har de men mest när det är fråga om vilda picknickar i det vilda eller ute på sjön - tillställningar vilka kräver lite oömma dryckesbägare liksom...

O så är det komplett med snapsglas till - viktigt, viktigt. Ty snapsar och snapsvisor kräva ett gille ordnat för att hålla värmen uppe!

Lät servetterna komplettera de syrenlila löparna och dagens bordsbukett! Ser du vad den består av? Jo, av fantastiska HYACINTER!!! Kunde bara in motstå...

Sobra, doftande, förföriska står de i en rak enkel transparent glasvas - just bara för den inte ska kunna stjäla någon ögonfägnad från blommorna - mulliga bulliga hyacinter i mörktaste blått, intensivt vinrött, purpur, ljust rosa och maffigt cerise!


Lät tillochmed drycken gå i vinröd ton:-)


Jaja, jaja...
De va la nöet ikring e tanta mä.
Ho fyllde la år eller va dä va...

Mäktig Morgon Med Maffiga Märrar

Igår gavs jag, efter en veckas frånvaro, förmånen att säga god morgon till solen och möta dagen - hemma!

Började morgonen Mäktigt och tillbringade gryningstimmen i Ängen tillsammans med märrarna.

Temperaturen låg på femton minusgrader och rimfrosten lade sig snabbt i pälsen och på mulens fjuniga hår där hästarna ännu var lite fuktiga efter natten inne stallets värme.

Tiona och Tionetta tog en maklig runda i Ängen för att kolla in vad som skett under natten. Gick runt lite överallt och spanade och luktade.

Frustade högt och skärrat när doften av en nyss förbigången älg lät sig skönjas, tog det säkra före det osäkra och sprang från platsen.

Så stod de stilla en stund på favoritplatsen intill den döda gamla björken. Lät omgivningen skönja konturerna av sig som ett mjukare rundare komplement till det spretiga kala grenverket mot en himmel som vällustigt bjöd på föränderliga ljusscenarior i en glödande ljusnande färgskala.

Märranra släntrade iväg en bit, stillnade igen. Lystrade, iakttog, bedömde. De tre rådjuren som flera gånger om dagen spatserar genom Ängen kom fram nere i brynet, sökande efter lite ensilage som husfolket på Gården kanske lagt ut.

Från stallet hörs tuppars galande och ett och annat mer lägmält kackel. Upp mot Tallen hördes ljudet av en skogsmaskin.

Efter att ha scannat av sin hage släntrar de båda upp tillbaka mot Gården igen. Till Lutan och morgonhöet. Snart hörs det monotoma sköna ljudet av malande käkar som förnöjt äter sin frukost.

Och gårdens husmor, hon går in till skoveln och skottkärran för att påbörja morgonmockningen.

Mmmmmm.....

Milda Makter! Mäkta Maffig Morgon Med Mustiga Märrar - Målade Med Mulliga Matmor Mickans Mamera. Okej, Kamera...

Mmmmmm.....

Full fart i skymmet!

En mörk kväll då jag kom gåendes på trädgårdsgången, och hade kameran hängandes i sitt band över axeln, hörde jag att det prasslade intill mig. Anade förstås att det var katterna eller hundarna som var och fnasade nånstans.

Så hörde jag att att det gläfste till och att det hände något - rent instinktivt knäppte jag en bild mer eller mindre i blindo.

Trots att blixten för ett kort, kort ögonblick lyste upp skeendet hann jag ändå inte upppfatta vad det var.

Först ett par dagar senare kollade jag på minneskortet och såg hur festligt det ser ut!!!

Alice och Blenda har gemensamt fått span på stackars Katten Spöket och sätter efter henne med alla krafter - och skjuter iväg sig med varsitt rejält språng genom vegetationen!

Det är måhända inte så mycket som händer så här långt ut på landet, men säga vad man vill - ibland är det allt full fart i skymmet!

Triangeldrama o ond bråd död

Vårkänslor!

Jo, tro´t eller ej, men jag tror banne mig att det handlar om vårkänslor! Att det är vårkänslor, passion och testosteron som ligger bakom dramatiken här på gården.

Ett mördande triangeldrama!

Med alla tillhörande dramaturgiska grepp; Åtrå, svartsjuka, slagsmål, blod och ond bråd död!!!

Men det är nog kanske inte så illa som det låter. Trots allt.

Fast ändå…

Det var tre Brahmatuppar som i helgen kom ihop sig om samma höna!

Hon är såååå snygg att de är beredda att gå i döden för henne! Ja, och en gjorde det faktiskt…

Efter en hiskelig uppgörelse som inte är av denna värld - där lite mer vardagligt o då och då förekommande bonnaslagsmål uppe på vårt ränne efter att en o annan stärkande skogsstjärna inmundigats och kraftpåfyllts innanför storvästen ter sig som rena söndagsskolestunden - blev resultatet följande.

En av tupparna går ute i lagårn på rehabilitering, får mat och vatten i en egen liten skål strax utanför getternas box.

En får gå kvar inne hos hönsen, ja, där hon den skitsnygga åtråvärda också går och vaggar förföriskt på sin stora breda och fjäderförsedda gump.

En ligger ute i skogen. Tuppen som på kuppen döden dödde. Han bara låg där på boxgolvet som en sorglig relik av det heta testosteron som nyss flödade så hett. Nu var han minst sagt uträknad. Utslagen. Kall, stel och blek.

Sorgligt men sant.

Vårkänslor?

Jo, tro´t eller ej, men jag tror banne mig att det handlar om vårkänslor!

Skogsrunda i silat morgonljus...

E runna mä hunna...

Kära läsare!

Äntligen, äntligen! Efter ännu ett långpass på jobbet är jag äntligen hemma!!!

Hemma och därmed given förmånen och möjligheten att följa livet här i och runt gården.

Efter en storrengöring i lagårn, som ledigheten brukar inledas med, var det så dags att ÄNTLIGEN få uppleva lyxen att företa sig en skogsrunda i dagsljus.

Eller rättare sagt, en runda i silat morgonljus.

E runna mä hunna...

O Husfar...

Kram,

Er Mickan