Här på gårn hölls bröllop i helgen.
Dotera, den enda, gifte sig med sin Simon. Ett redit Bondbröllop blev det.
Å mye folk va de mä. Ja, det är därför som tanten har varit tyst så länge här på bloggen...
Men delar i gengäld generöst med mig nu istället.
Lite sent måhända men en hinner liksom inte allt...
Men var ska vi börja?
Hm... Med allt arbete? Alla förberedelser? All planering? Nä, eftersom allt var så roligt, vädret så vackert, gästerna så glada och brudparet så fina så förtränger vi allt arbete innan - o efter - o de har varit rätt mye - o börjar istället följa vad som hände från bröllopsdagens morgon.
Vi börjar med att Husfar hissade flaggan för de unga tu! Här var tidig revelj så att allt skulle hinnas med.
Sen bevittnar vi vigselakten ute vid dammkanten, en vigsel som jag själv fick den äran att förrätta, och så följer vi med in på bröllopsfesten på lövad lagårdloge!
Önskar dig en trevlig stund bland fotografier och ögonblick från Lowisa och Simons BONDBRÖLLOP den 6 augusti.
Kicki i Naglarp har gjort alla vackra prydnader för dagen, brudbuketten, bordsdekorationenen och det fina hjärtat över brudparet. Allt är gjort av blommor, sädesax, rönnbär, löv och frukt från vår trädgård och från nejden omkring.
Johanna, som inte bara är svärdotter här på gården utan utgör tillsammans med sin Ludwig, vår enfödde son, dagens två juridiska bröllopsvittnen, ska snart åka ut i skogen med övriga brudföljet och "gömma sig" eftersom gästerna strax börjar anlände. Här lägger hon en present på presentbordet ute på rännet som nu står lövat, dukat och redo för den efterföljande bröllopsfesten.
Ute i trädgården börjar gästerna strömma till och i väntan på brudföljet hålls lite mingel och vingel. Ett ljuvligt väder, något gott att dricka i glasen och en enkel lek i handen fick väntans tid att gå fort.
Så kom då äntligen bröllopsföljet pluttrandes nedför Hagelsåsalid i backen. Och vad är väl att förvänta sig för fordon på ett bondbröllop om inte en gammal hederlig Grålle?
Lowisa och Simon - dagens fina brudpar!
Med gäster, getter, märrar, sol och skogens sus o dus som närvarande vittnen hölls vigselceremonin just intill vattnet här hemma på gården.
Men snart blir det ändå rätt tråkigt på det hela taget. Hm, här får man fundera ut nåt roligare att sysselsätta sig med, tänker Freddie.
Kanske en kullerbytta framlänges kan va nåt?
Inte det, nähä....
Okej, vi prövar baklänges då.
Inte de heller nä.
- Du Ludwig, ska vi inte ta traktorn o åka en sväng igen, säger Freddie.
Hm, undrar just om Bestman Jocke är roligare och är med på några dumheter?
Suck. Nä, här får man roa sig själv, de är uppenbart. Om man kollar på allting upp o ner så blir kanske allt roligare då?
Phu, det blev jobbigt med alla gymnastiska övningar. Nä, en paus får de allt bli nu...
Nä, nu orkar jag inte stå på egna ben längre...
- De va hut va mä folk här ä, va gör alla dom här, tänker Freddie. O spelar och sjunger gör de med!
Brudens kusiner Mattias och Sofia framför Annies Song.
Brudens kusin Tony tillsammans med sina duktiga kamrater Amanda, Rebecca och Johanna framförde flera fina låtar.
Då börjar det dra ihop sig. Bestman Jocke känner efter om han verkligen har ringen i fickan inför ringbytet som följer efter att brudparet förhoppningsvis svarat JA på vigselförrättarens frågor...
(Eftersom du undrar så; Jodå, visst kändes det litet annorlunda att viga sin egen dotter, det gjorde det. Men det kändes fint. Jättefint. Flödande varmt i hjärta o sinne! Och någon gång brast kanske rösten litet. O kanske någon liten tår fälldes...
Men vad är väl ett bröllop utan glädjetårar? )
O visst blev det ett JA från både brud och brudgum. Strax dags för ögonblicket då ringen ska trädas på brudens finger som en glimmande bekräftelse på just avlagda kärlekslöften. Johanna får hålla i brudbuketten medan Ludwig får hålla i Johanna...
Ringbyte!
Å så tarvas förstås en redig Bröllopskyss!!!
Värden Mats initierar en skål och ett fyrfaldigt leve för brudparet!
De leve; Hurra Hurra Hurra Hurra!
SKÅL ALLESAMMANS!
Välkomna att fira högtid och fest i kärlekens tecken!
Länge leve kärleken!
Så tar vi oss upp på lövad lagårdsloge och håller bröllopsfest!
"På ett redit o rejält bonnakalas
ska bjudas mye mat upp på varje fat
o mat, mye mat, i stora lass
ska följas av ostekak mä glass"
Husfar har greppat Bonnasnapsen som just börjat tina. En bonnasnaps som för dagen kryddats med citronmeliss och strimmor av citronskal, någon annan med rabarber och hallon.
Så Bonnasnapsen är redit hemgjord - dock inte hemkört...
O vad är väl ett bröllop utan tal!?! Här är det brudgummens mor Christina som lyckönskar de nygifta.
Enligt gammal nävelsjöitisk bonnsk sed äger de manliga gästerna rätt att krama bruden när brudgummen lämnar rännet.
Lämnar bruden rännet äger de kvinnliga gästerna samma rätt att klämma lite på brudgummen.
Denna bonnased nyttjades flitigt under kvällen....
Bondbröllopets yngsta gäst, lilla Elvira, ligger tryggt (?) i pappa Fredrik stora hand.
Alla håller gemensamt tal till brudparet! Ett jätteroligt moment som rekommenderas till andra gäster och fester!
Efter middagen passade en del på att gå ut och njuta av kvällsolen och den friska augustibrisen.
Några samlades i grupper här och där medan andra tog en promenad runt om på gården.
O så dags för lekar förstås. Brudparet var förbluffande ense om varandras roller...
En del verkar lura på nya dumheter och kommande lekar...
Elvira har bytt till mormor Tinas famn.
På ett bondbröllop är det liksom självklart med hembakad ostkaka. Farmor Ingrid har bakat sin jättegoda ostkaka på Hjerkanstorpamjölk och mina Kärraägg.
Kan väl inte bli annat är god då???
En del föredrog att ägna sig åt bubbelförtäring på alla möjliga vis...
Sedvanlig paketöppning!
Från Skottland har vännerna Russells sänt en fin skål - som klarat resan hit! Paketet alltså...
Farfar står i baren tillsammans med tvillingarna Andersson som skötte baren med den äran...
Framåt nattkröken bjöds på grillad korv, inte dumt tyckte brudgummens moster medan...
...Tomas, Ludwig och Kent hade trevligt i baren...
Framåt kvällen var det ÖPPET HUS, eller nåja, Öppen Loge och folk kom gåendes, cyklandes och åkandes längs vägarna för att ropa brudparet ut.
Å så var det dags för BRÖLLOPSVALSEN!
Först ut var förstås brudparet men...
...snart var hela loggolvet fyllt av dansglada gäster som tog sin en svängom!
O en del jazzade på riktigt ordentligt....
Framåt morgonen då solen började kämpa sig upp ovan de småländska stenmurarna och granskogarna, avtog festandet på vår loge.
Då kunde jag, mycket trött men mycket nöjd, ödmjukt konstatera att det är himla skoj med Bondbröllop!
TACK ALLA som bidrog till denna dag!!! TACK alla gäster som bjöd på sig själva, på värme, glädje och gemenskap! TACK Lowisa och Simon som vågade ge mig förtroendet att knyta samman Era äktenskapsband - och regissera lite däromkring...
Och TACK Husfar - för allt... Hehe.
O till sist, vill jag säga FÖRLÅT till alla jag inte hann prata med ordentligt...
Men, som sagt, en hinner inte allt...
- De va ju kul de här mä bonnabröllop - kan vi göra det snart igen, ropar Freddie till mor och far, de nygifta Herr & Fru Wahlgren.
(Husmor lägger dock in sitt veto härvidlag och säger nej. Jag menar, en hinner ju inte allt...)
