söndag 2 juni 2019

INES ROLIGA DOPAREDAG




Igår var jag på mitt livs roligaste och mest glädjefulla och informella dop någonsin. Som jag skrattade!!! 

Åh det var så många sköna saker som hände, som så ofta när barn är med.

Den allra roligaste episoden hände emellertid just innan dophögtiden skulle börja i den vackra gamla kyrkan i Myresjö.

En av de i sista stund anländande gästerna, som också har kört en bra bit för att komma hit, kände att hon inte kunde klara dophögtiden utan att lätta på blåsan först. Då kyrkan är från 1100-talet finns så klart inga sådana faciliteter där.

Rådvill och stressad frågade hon hur hon skulle kunna hitta en toalett för att åtgärda sitt problem. En av gästerna var snabbtänkt och erbjöd generöst sin mors hus som bara låg ett stenkast från kyrkan.

- Bara knacka på och säg att du är på dopet, hon vet förstås om dopet så hon kommer förstå direkt.

Den nödiga damen ilade iväg mot det utpekade huset. Nästan alla andra gäster satt redan i kyrkan ty klockan var nu 15.00 men prästen hade lovat damen att vänta in hennes ärende innan kyrkklockan skulle ringa för Ines dop.

Men jag, prästen och den generösa gästen som erbjudit sin mors vattenklosett, vi stod kvar ute och väntade.

Plötsligt fick vi syn på den f d nödiga kvinnan komma utspringande ur ett hus.

Den generösa gästen som pekat ut sin mors hus, bleknade plötsligt, vände sig till mig och väste förskräckt. 

- Hon kommer ju ut från fel hus!

Det visade sig att den nödiga kvinnan stressat halvsprungit mot lösningen för sin kissnödighet. Hon hade knackat på raskt sagt medann hon trampade från den ena foten till den andra.

- Hej, jag är en av gästerna på dopet här i kyrkan, de sa att jag kunde få kissa här.

Främlingen svarade stammande och med högt uppdragna ögonbryn. 

- Öhhhh. Jaså. Jaha. Jo, det kan du väl få, varpå vederbörande pekade på dörren till toaletten.

Den nödiga kvinnan rusade tacksamt in på toaletten. Medan hon satt där och hade uträttat sitt ärende, kom insikten sakta krypande. Efter att ha tvättat sig gick hon sakta ut. Mötte främlingen som stod kvar i hallen. Hon gick fram till vederbörande och sa försiktigt.

- Jag är i fel hus va?

Främlingen log lite.  

-Ja, det är du nog…

Alltså jag skrattade så tårarna rann! Så underbart!!!

Sen fortsatte det roliga i kyrkan.

Gottfrid som bar korset först i tåget som dummade sig och gjorde grimaser och fick in korset mellan fötterna och höll på att slå omkull.

Freddie som kröp upp i den breda porten in till sakristian, satte fötterna på väggen mitt emot sig och satt uppe i valvet.

Gottfrid som pilade upp i predikstolen och stod där och gjorde grimaser åt gästerna. '

Agnes som sjöng så fint och avslutade med alldeles fantastiska djupa bugningar värdiga en cirkusprinsessa!

Ines som högt och tydligt, ljudligt tömde tarmen två gånger varpå både föräldrar, gudföräldrar, barn och präst fick skrattbryt. Gästerna med!

Men inget var pinsamt utan bara så himla skönt befriande gott! Prästen hade en sådan fin ceremoni efter att Ines var döpt bar hon runt Ines till alla gäster och presenterade den nya församlingsmedlemmen för alla. Såååå fint!

Ja, jag skrattade som sagt så att tårarna rann. Men tårarna rann också för att jag var rörd över allt det vackra. Att vi fick uppleva ett vackert dop av ännu ett barnbarn. Lycka och Tacksamhet!

Nu vill jag bjuda på massa små fotoglimtar från gårdagens dop och den efterföljande festen i Hjältaryds missionshus, precis snett emot Joakims och Lowisas vackra Ollagård.

Hoppas du också erfar glädjen, värmen, gemenskapen och kärleken i mina foton!

Puss & Kram,
Mickan


Dukat och förberett för dopfest i Hjältaryds Missionshus
som ligger mitt emot Lowisa och Joakims hem




Myresjö G.a kyrka från 1100-talet

Klanens äldstemor kommer med klänningen där hon för 22:a gången fått
brodera in ett släktnamn


Agnes var dagens ljuvliga solist


Agnes bugningar gick inte av för hackor....



Förberedelser i sakristian


Gottfrid, Freddie, Lowisa, Gudmor Karolina med Ines, Gudfar Peter och Joakim

Här har den avslappnade och vänliga prästen Ingabritta anslutit sig.
Hon genomförde en fantastisk fin dophögtid för Ines. 


Gudmor Karolina





Här lägger alla sina händer på Ines och välsignar och välkomnar henne

Storebror Freddie var jätteduktig och hällde försiktigt upp dopvattnet

Dopet förrättas









Kolla Freddie som klättrat upp högst i valvet in till sakristian....

Gottfrid har pilat upp i predikstolen 
Här sker Ines ljudliga tarmtömning som var allt annat än diskret....


Ingen kunde hålla sig för skratt


Farmor Ingrids fantastiska tårta!!!!!!!!! 









Elin i Pershult, mamma till sångsolisten och bugningarnas drottning Agnes
hade gjort det fantastiska utbudet av mat!!!!


Ines skitsnygga farmor Ingela


Jag och liten Ninni fotograferar varandra

Farmor Ingrid och hennes söner Roland och Göran

Tårtsugna tjejer



Ines i famnen på sin farmors syster Silva,
fadderföräldrarna Karolina och Peter till höger

Farmor Ingela och hennes syster Silva

Ines hos sin Farmor Ingela


Min tvillingbror Mats i samspråk med Ingela. Min
svägerska Åsa i förgrunden


Vännerna Stefan och Erika

Kusinerna Gustav och Ines



Sötaste Heddaflickan!

Äntligen paketöppning!



Erika i Hille - socknens vackraste kvinna! 



Vad kul det är att öppna paket, tycker Hedda o Ninni

Detta är Ines! En stark och kavat tjej som inte tar skit! 

Ines lilla kusin Erik och farbror Daniel 

fredag 24 maj 2019

GLAD KULTURPRISTAGARE

Ibland ramlar överaskningar och godsaker ned från ingenstans och plötsligt blir man alldeles omtumlad!

Det hände mig igår. På morgonen satt jag med ångest i magen och förberedde en föreläsning jag skulle hålla lite senare på dagen. Det var min första föreläsning sedan förra vintern!!!!

Jag klädde mig somrigt för dagen, shorts och en grön topp med blommiga sneakers.



Plötsligt ringer det mitt i mina föreberedelser. Det var Vetlanda-Posten som ville komma ut och göra ett reportage om att Vetlanda Kommuns Kulturnämnd kvällen innan fattat beslutet att jag var mottagare av det hedersamma Årets Kulturprisstagare! Först då drog jag mig till minnes att jag fått ett sms mitt i natten av Kulturchefen med beskedet - men i ångesten och nervositeten inför föreläsningen hade jag förskjutit nattens mess.

Snacka om att bli överraskad när Vetlanda-Posten ringde. De ville komma på studs så jag behöll mina sommarkläder på och tyckte inte det fanns någon anledning (eller tid heller för den delen) att byta kläder.

Innan tidningens Evelina Mörnefält Ek kom hit ringde det igen. Nu var det Kulturchefen Stewe Jonsson som ringde och skulle muntligen framföra nämndens beslut och dess motivering.

"Mickan Thor är fotograf, journalist och författare. Hon gläder alla och en var med sitt mustiga språk och färgstarka bilder. Hon arbetar främst med texter och motiv där djur och natur står i fokus. Mickan Thor uppmärksammas under Nationaldagsfirandet i Forngården och uppvaktas med ett belopp om 10 000 kronor."

Vetlanda-Posten kom men jag hade nästan svårt att sätta ord på vad jag kände. Det var ju liksom knappt en timme sedan beskedet kom. Men Evelina är duktig och förstående så hon fick till en fin text - och fina bilder. Trots att jag var förvirrad.







Fattar ni hur oerhört glad, tacksam, överraskad, hedrad, stolt, förvirrad, ödmjuk men framför allt jättejättejätteglad jag är???!!!

Jag har ännu inte riktigt förstått detta!

Så hedrad och glad att mina texter och bilder kan glädja och betyda något för någon annan?

Det har varit tuffa perioder också sedan jag sa upp mig och satsade på författandet och fotograferandet, inte alls någon dans på rosor.

Med det här priset kan jag ändå känna typ att: Hårt arbete lönar sig!



Det var en glad Mickan som föreläste hos SPF-seniorerna i Sävsjö. De var också de första som fick veta den glada nyheten, inte ens min familj visste ju, allt hade gått så fort. Jag fick spontaapplåder och många kom fram och kramade och gratulerade. Kärlek!

TACK ALLA ALLA ALLA som tror och trott på mig och som på olika sätt deltar i min glädje över det här priset.

Jag vill nästan ta er alla i famn, i en stor glädjefamn, och viska; Tack fina du, till var och en av er som delar min glädje.

VARMT TACK också till Dig Evelina för fin text och fantastiska lantliga bilder. Du kan du!

Ps. Måste berätta en rolig sak. Vi prenumererar numera inte på papperstidningen utan läser tidningen digitalt. Döm av min förvåning när plötsligt papperstidningen låg i lådan. Tack du rara omtänksamma tidningsutkörare som gjorde den fina gesten att bjuda mig på tidningen där Evelinas fina reportage var med. Visst var det gulligt gjort? Och mitt hjärta gjorde ännu ett glädjeskutt, oklart för vilken gång i ordningen. Ds.


Er glada Mickan - Kulturpristagare 2019