VETERANRALLYT BLEV FOLKFEST

Andra helgen i maj är en enda stor (h)julafton för alla veteranfordonsintresserade.  Då anordnas Bellös populära mopedrally på lördagen medan söndagen viks åt moped-, och traktorrally i Nävelsjö. I helgen slogs rekord i antalet deltagare och besökare både i Bellö och Nävelsjö. 

Istället för att tuta trampar de yngre traktorförarna på gasen så att svart rök bolmar ut ur traktorernas avgaspipor när de ser åskådare längs vägen. Glada mopedister slänger upp näven och flinar från öra till öra. Passagerare på flaken vinkar glatt bland skira björklöv och vajande flaggor

- Det är inte klokt vad det här med veteranrally är kul, säger Ove Fröding och ler brett. Igår var jag en av de ansvariga för rallyt i Bellö och kunde därför inte delta i själva rallyt, men idag pluttrar jag glad i hågen runt på min moped här i Nävelsjöbygden och satsar dessutom på att vinna tipsrundan.

Det slås rekord i både Bellös och Nävelsjös veteranfordonsrally. 172 startande mopedister i Bellö och 95 mopeder och traktorekipage i Nävelsjö.

Allt yngre deltagare

Vädret är hyfsat, om än lite kyligt men flera mopedister trotsar temperaturmätaren och kör den över fyra mil långa rundan i kortbyxor.

Om man tror att det bara är ”gamla gubbar” som intresserar sig för veteranfordonsrally så visar årets rallyn att det är en högst felaktig uppfattning. Ty aldrig har väl så många barn, ungdomar och kvinnor deltagit i dessa rallyn som i år. 

Det yngsta traktorekipaget står Sam, Filip och Valter för.

- Jag tycker det är roligt att köra gamla traktorer och jag är intresserad av motorer. Så när det anordnades ett traktorrally här på hemmaplan frågade jag mina kompisar om de ville hänga på och vi fixade ett ekipage, säger den unge Sam Björnsson från Nävelsjö kyrkby som deltog med sin Ford Fordson Dexta av årsmodell -59 med efterföljande vagn, fint pyntad med björklöv och svenska flaggor.

Bellö vann förstapriset

Medan veteranfordonen åker nejden runt råder veritabel folkfest i Nävelsjö bygdegård där stora folkskaror väntar in ekipagen medan kaffeservering och korvgrillning påbjuds. Snart kommer de inkörandes, traktorer ömsom mopedister. Det är nu det böjar, det obligatoriska sparkandet på däcken, storslaget skrövlande och skroderande.

Plötsligt genljuds bygdegårdsområdet av ett högt metalliskt läte. Det är Ronny Andersson från Nävelsjö Bygdegårdsförening som klättrat upp och ställt sig upp på ett bord. I händerna håller han två stora grytlock och slår dem mot varandra för att påkalla den riktaliga publikens uppmärksamhet. Ty nu är det dags för prisutdelningen efter att svarstalongerna på rundans tipsfrågor hade rättats. Och si, vem vinner inte förstapriset om inte Bellös Ove Fröding!

- Ja, men jag sa ju det, jag skulle vinna tipsrundan, flinar han. 

Små gester av kärlek

Ibland är han så himla söt och rar, gårdens lille Husfar!

Gör små saker och hittepå för att överraska mig. Men han säger inget utan går bara omkring och bligar pillimariskt och liksom myser. Väntar på att jag ska upptäcka hans hyss och hittepå.

Som nu när han har kört upp en sittplats i form av en kort stock och placerat mellan lönnen och vildapeln uppe i trädgårdens mest avlägsna hörn. Där vet han att jag trivs om kvällarna ty där dröjer sig solen kvar längst innan den dväljs bak skogshorisonten.

Mini och jag upptäckte den kontemplativa sittplatsen och vi båda genomfors av ömhet och prisar vår lille Husfar.

Vi tror att han tänker att jag ska sitta där med min sedvanliga utrustning i form avblock, penna, kamera och luta ryggen mot solvarm stenmur i sommarljumma kvällar...

Så fint gjort!

Kärlek & Leenden

Växthus med proveniens

Det är inte märkvärdigt. Inte alls. Tvärtom. Ganska påvert faktiskt.

Det är inte vackert. Inte alls. Tvärtom. Ganska oskönt faktiskt.

Det är inte gediget. Inte alls. Tvärtom. Ganska rangligt faktiskt.

Det är inte stort. Inte alls. Tvärtom. Ganska litet faktiskt.

Det är inte i någon tjusig omgivning. Inte alls. Tvärtom. Ganska fult faktiskt.

Det är inte mysigt. Inte alls. Tvärtom.  Ganska omysigt faktiskt.

MEN – det fungerar!

OCH – det är mitt!  

SAMT – det har en helt fantastiskt kuriosa och proveniens.

Hör här!

När min älskade salig mor, Ninni Thor, i femtiofemårsåldern fick sin mångåriga dröm om ett eget litet växthus hemma på sitt innerligt älskade Sjöängen i Bjurvik blev sann, ja då var hon helt lycksalig. Helt lycksalig. Hon hann få några fina år tillsammans med sitt växthus. Jag och Göran han få våra två barn och vår förstfödda, Lowisa, hann vistas en del tid i sin mormors växthus som alltid doftade starkt av tomatplantor i vardande.

Mor Ninni dog helt oväntat och alldeles för tidigt 1995. Sedan dess hann växthuset, likt mig själv, sjunka ihop av sorg och saknad. Femton år senare fick vi en fråga från de nya ägarna av mitt barndomshem, om vi ville ha det gamla skröpliga växthuset. En solig majdag åkte vi ned till mitt barndomshem, jag, Husar och vår enfödde son, och hämtade de skröpliga resterna av min mors växthus.

I nio långa år har stallaget stått bak lagården och utlovat löften samtidigt som det ställt krav. Ganska stora krav.

Men nu äntligen – många, många år efter att min Mor Ninni i femtiofemårsåldern fick sin växthusdröm uppfylld, får jag i precis samma ålder min växthusdröm uppfylld – och det är samma växthus!!! 

Och nu har doftande tomatplantor där i.

Är det inte proveniens så säg?