Drömuppvaknande!

Tänk att få vakna 

tidig en morgon

höra en koltrast

sjunga sin sång

jag älskar sången

koltrasten sjunger

tack käre far för 

sången du gav.... 

Jag kunde aldrig ta de högsta tonerna i den här sången hur jag än försökte, men jag tycker fortfarande att texten är klockren och instämmer i varje ord. 

Dessutom hade jag den stora förmånen att vakna tidigt idag och höra en koltrast sjunga sin sång från trollhasslen utanför mitt fönster... 

Och ja, jag älskar sången koltrasten sjunger så jag förblev tyst och lät koltrasten stå för alla tonerna - en sådan utomordentlig ekvilibrist som han är!! 

Trevlig söndag govänner! 

HÄLSNING TILL ALLA KVINNOR!

Idag, på Kvinnodagen, sänder jag ett entusiasmerande och HOPPingivande vykort till alla kvinnor och medsystrar på denna jord!

Var stark! Tro på dig själv! Lev Livet!

Kärlek, Styrka, Leenden, Glädje och Energi från mig till dig!

PUSS!

/Mickan

Randis - all over the place...

Katten Randis är en skön filur. Hon är så energisk och så uppmärksam. Livsglädjen riktigt spritter i henne och hon vill inte missa NÅGOT.
Därför är hon både inne och ute på samma gång. Med i båda världar liksom.

Hon är uppe och nere på samma gång! Hon vill verkligen vara med överallt!!!

Till och med när jag föste ut Gåskarlen för vårens första dopp just som isen försvunnit!

Men det gjorde hon inte i alla fall - badade alltså.

Jag älskar denna lilla bedårande kattfröken!

Randis - all over the place...

TV:s skildring...

Hej o hå!

Idag är det fler än ni, bästaste läsare, som får en liten glimt av foton, ord, tankar och händelser här ifrån Gården :-).

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/smalandsnytt/journalist-lamnade-tryggheten-for-skrivandet

Om ni klickar på länken här så bör ni också kunna se SVT:s duktiga reporter Kristin Renulfs reportage, ni också!

(skulle det inte fungera med länkningen så går det förstås bra att se det på teve ikväll fredag den 7 mars klockan 19.15 eller gå in på SVTs webb eller SVT Play)

Vill också ropa ett rungande glatt och stort TACK till två personer vilka stod för en liten härlig överraskning igår. Den anlände hit, först via Gula Postbilen och sen via Husfar som med stålhätteförsedda jätteskor kom inklampandes till mig där jag satt och närmast hopplöst stred mot deadline och hinna få vykorten klara för vidare leverans till tryckeriet.
Så lade Husfar ett vackert vykort framför mig på bordet och sa:

- Öh.... Du har visst fått beundrarpost du Mor...

Åh så glad jag blev över denna rara "beundrarpost"! Glad över dess rader, dess budskap och dess glada tillrop - dessutom nedtecknade med utomordentligt vacker handstil!!!

Tack till er två som skrivit den trevliga hälsningen - jag hade inte en den blekaste aning om att ni visste om  varken blogg eller böcker - så snacka om att ni överraskade mig med det fina kortet :-)

Kramar & Glädje

Auntie M  

Ps. OM du ser på teveinslaget kan jag i förväg avslöja att det är jag som bär sjal på huvudet, Johanna Gris har ingen huvudbonad alls.... Ds.

Min egen vykortskollektion!!!

Det händer fantastiska saker varje dag!!!

Vet ni?

Idag blev det klart!!!

Det blir en vårkollektion av vykortserien "Mickans Tänkvärdheter" lagom till boksläppet.

Här är lite smakprov!

De kommer säljas i buntar där det ligger tio olika Mickans Tänkvärdheter i en och samma bunt!

Så himla skoj!!! (Ja, det tycker jag i alla fall :-)

Det blir lantliga, småbonniga, vardagliga, underfundiga tänkvärdheter även i vykortsform alltså!

Såååå glad är jag för detta och jag hoppas INNERLIGT att dessa kort kan få sprida lite glädje och locka fram ett och annat leende eller rent av ett par frustande skratt, kanske en huvudskakning eller ett nickande igenkännande.

Tihi!

Kärlek å Glädje!

Er skateglada Mickan

SVT och Sveriges Radio...

Hörni…. Vill dela några känslor som uppfyller mig. 

Hela mig (o dä ä mycke dä :-).

Tänk, för inte så länge sedan var jag en plågad själ som befann mig i Grubblandets Grotta, ledsen, förvirrad, oförstående, tillintetgjord, villrådig, kränkt, undrande, sökande, famlande och i stor ambivalens om hur jag skulle göra med mitt liv.

Du milde! 

Gråt och tandagnisslan, mörker och ångest, sorg och tvekan men också drömmar, hopp, längtan och tilltro i kombination med självbevarelsedrift och en näve jävlar anammat ledde fram till beslutet att säga upp mig från mitt jobb som jag faktiskt älskade men som av olika anledningar blev så omöjligt superkrävande och ickehanterbart.

Därför vill jag säga att jag är nog den lyckligaste och gladaste kvinna ni kan se, innerligt och ödmjukt tacksam att både Ni och Livet ler så generöst och ödmjukt mot mig sedan jag tog beslutet för en månad sedan. Nästan varje dag händer något fantastiskt!!!

Igår vågade jag utmana mig själv och hålla den förta föreläsningen på år och dar! Shit, vad jag var nervös. Men både jag och publiken överlevde! (tror jag) 

I natt kunde jag inte sova därför att jag visste vad som skulle hända idag.

För idag kom duktiga, mysiga och skickliga Kristin Renulf från SVT till mig och följde med mig ute på gården ett par timmar. Hennes arbete ska resultera i porträttet TRE MINUTER som ska sändas nu på fredag kväll, 7 mars, i SVT Smålandsnytt klockan 19.15.

Som om inte det vore nog så medan vi gick i skogen ringde Hasse Petterson från Sveriges Radio P4 Jönköping…

Förstår ni varför jag är OERHÖRT GLAD LYCKLIG TACKSAM O ÖDMJUK inför hur livet just nu är???

För tänk om allt verkligen går väl!?! 

Tänk om jag kan få leva så här hemma på gården med djuren naturen och F-orden Författare * Fotograf * Föreläsare?!?

Tänk om...

Nu nyper jag mig i armen igen (jo, jag har måååånga blåmärken där nu)

Om jag nyper i mig i armen får ni hålla tummarna. Ni som vill. Ni andra får blockera mig om ni inte orkar med mig och mina lyriska lyckobeskrivningar (förståeligt i högsta grad i så fall J )

Men nu ska jag sova – är såååå trött... Men glad och lycklig. 

Puss & Kram!

(Och tack Kristin Renulf för idag! Nu kan jag bara hoppas att det blir bra... :-) 

Yours Auntie M

Äggfest äggfest hela dan...

Det var över ett halvår sedan Husmor kunde fylla skafferiets äggaskål alldeles full med hemvärpta ägg!!!

Sicken Fröjd!

Sicken Fest!

Sicken Frossa!

Jo, man ägnade sig faktiskt åt frosseri i morse, denna första dag på ett halvår då Husmor kunde vingla över lagårdsplanen och balansera äggaskålen full med ägg.

Just mitt på vägen steg hon på en sten och vinglade till lite extra varpå ett ägg började rulla, men si, genast sköt hon fram den stora barmen och det lilla ägget lade sig så fint tillrätta där i fördjupningen mellan kullarna.

Väl inne i huset slog hon på på stort och kokade inte mindre än TRE små söta ägg.

- Det ska bli mycket gott med nykokta nyvärpta ägg, tänkte de förväntansfullt, både Randis och Husmor och slickade sig om munnen.

Men kattan hade problem med hur man skulle skala så till slut intresserade hon sig mer för vad som fanns i koppen än det där konstiga ägget som ju inte lät sig skalas även om man tog tassen och pekade än här, än där.

Men sen kom Husmor med den stora sleven, halverade ägget i ett elegant slag som avslöjade en hel del erfarenhet av födohanterande och födoförstånd...

Nämnde erfarenhet renderade även i perfekt kokta ägg med en lite krämig gula mitt i!

Så började äggfesten ute på Gården - och så vitt vi vet pågår den ännu...

Värna om energin...

Blev alldeles utmattad bara av att titta på Vasaloppsstarten och hur de kämpade i den allra första backen...

Så då flyttade jag blicken till köksbordets bukett av vårglada tulpaner, vilka just befinner sig i brytning mellan höjden av sin skönhet och begynnande dekadens, och fick genast ny energi.

Men jag slutade titta på Vasaloppet. För säkerhets skull.

Man måste ju värna om sin energi och såväl förvalta som nyttja den så kreativt som möjligt...

Ha en fortsatt fin söndag!

Jag bjuder Dig!

Jag bjuder Dig, min bloggläsare, på denna min stora men nervösa stund....

Om det inte vore för Dig och många andra som under åren följt mig och min blogg, alla era (o)roliga och uppskattande brev och kommentarer, ryggdunk och uppmuntran - då hade det inte blivit några fyra böcker! 

Så jag säger det igen, jag bjuder Dig på min stora stund då den första boken i serien släpps. 

Hoppas vi ses!

Puss & Kram

från

en lycklig Frodig Husmor i Smålandsskogen 

Vill du fråga om något kan du, som vanligt, alltid skriva till mig på: mickan.thor@tele2.se 

Allt blir super...

Jag vet inte vad det är för fel egentligen.  Men nåt är det allt. 

Vad menar jag? 

Jo, här hos mig blir ingenting särskilt LAGOM.  Inte särskilt NORMALT. Istället blir allt STORT. 

GIGANTISKT. 

MEGA.

VÄLDELIGT. 

ENORMT. 

MAXI.

MACRO...

Det gäller djuren. (Salig Suggan var en Minigris som snabbt expanderade och blev en Macrogris. En gigant - precis som hennes matmor.)  Det gäller blomstersängarna, det gäller arbetsinsatser, det gäller projekt, det gäller mat och det gäller uppenbarligen även bak. (inte bara min) 

I förrgår gjorde jag en surdeg som jag lät jäsa i omgångar innan jag gjorde fyra små näpna smala baguetter och lade på plåtar där de låg kallt och långjäste över natten. 

På morgonen skulle jag grädda de små söta smala näpna baguetterna. Öppnade glad i hågen förväntansfullt dörren till skafferiet - men vad fann jag???

Baguetterna hade för bövelen expanderat till Smålands största megalimpor!!! 

Ni ser... Inget blir LAGOM här inte. 

Allra minst jag själv... 

Men Superbaguetterna, som Husfar kallar dem, blev åtminstone goda och har avnjutits både till gårdagskvällens räkor vilka följdes av smöröst torskrygg med den goda röda delikatesspotatisen Cherie samt till morgonens frukost med varmt the ur mina (senaste) favoritmuggar... 

Trevlig lördag på er alla goa läsare!!!

Yours Auntie M 

Farväl Trygghet - Välkommen Lycka...

Det är en märkvärdig dag idag.

Idag är min sista dag som anställd ekonomireporter i Långtbortistan - å allt vad det innebär...

Idag är också den dagen då min första bok har skickats till tryckeriet - å allt vad det innebär...

Farväl Trygghet  - Välkommen Lycka!


 

Första Grispromenaden!

Häromdagen tog jag första grispromenaden utomhus med Johanna!

Bära eller brista, tänkte jag och så gick vi ut på vår förta grispromenad!

Jag släppte ut getterna också, liksom hönsen förstås, och i ett sammelsurium av djur av olika slag samt en virrig lanttant därtill, hade vi en riktigt trevlig grispromenad.

Gåskarlen är en smula förtretad på grisen så han håller sig helst på lite avstånd, men eftersom han börjar bli våryr av kärlek - en kärlek och bundran han till hundratio procent hyser för sin matmor och ingen annan - så vill han vara mig nära.

Hästarna blir lite höga i huvudet när Johanna promenerar inne i deras hage men då de sänkte sina huvuden och började gå mot grisen, då var det Johanna som ställde svansen rätt opp och kutade ut därifrån fort som en ögonblink!

Hundar, höns, getter, katter, hästar, tanter i en enda röra. Den ena jagade den andra. Nja, okej då, matmor gjorde inte många knop som vanligt, men ändå...

Efter vår härliga grispromenad, den första av många, var det en sann fröjd att plocka med sig två ägg in från fähuset, lättsteka dem, rosta hembakat majsbröd, strö på rikligt med purjolök och kaviar för att låta äggen trona överst.

Göra en rejäl kopp cafe au lait och ställa på brickan, leta fram en god trädgårdsbok, svepa om sig några sjalar och med raggsockor på plattfötterna - och vips var jag redo för årets första utefika!

Hackspetten satt ute i gamla telefonstolpens topp och hamrade med näbben på kopparlocket så pass att hjärnskakningen borde vara ett faktum, två spillkråkor nere i Ängen tävlade om vem som kunde skrika högst, och oftast, medan några våryra talgoxar satt i syrenbusken och sjöng sin underbara vårdrill; ti-ty, ti-ty, ti-ty.

Inte mindre än TRE flyttstreck passerade högt upp i skyn i sina V-formade positioner och under fasligt snattrande och tutande. Och, hör och häpna, inte en enda guano trillade ned i min kaffekopp - ja, fågelskit alltså :-).

Å mitt i allt detta hade lilla jag förmånen att få befinna mig och njuta av magin och tillvaron - en vanlig sketen vardagsförmiddag...

Lycka är att känna vardagslycka...

Husmors Två Johannor

Kära nån vad det händer saker och ting ute på Gården. Koltrasten har kommit, snödropparna likaså, talgoxens vårdrill har också kommit.

Men det är också någon annan som har kommit till Gården: Johanna!

Några dygns bearbetande av Husfar ledde till att han kapitulerade och lånade ut sin Caddy som kunglig hovleverantör av Johanna. Säckar i botten, ett par famnar hö därtill och vips var Husfars Caddy en djurtransport.

Kära Dottern påtog sig uppgiften att ratta nämnda djurtransport och drog norrut. Man lastade Johanna och på vägen hem blev Dottern hungrig, svängde snabbt förbi en snabbmatskedjas Drive-in. Då hon vevade ned rutan och pratade in sin beställning rätt in i en talande låda, började Johanna grymta å det vådligaste bak i bilen så försäljaren i den talade lådan fick fråga om flera gånger, hehe.

Några timmar senare när nattamörkret lägrat nejden, svängde Dottern in på Gården - med Johanna bak i bilen!


Ja, så nu bor hon hos vårt Husbondfolk i Smålandsskogen!

De första dagarna försökte Husmor döpa om Johanna till Jossan, av respekt för Husmors blivande sonhustru som också bär namnet Johanna - men si, det bara gick inte!!!

Johanna Gris ÄR och FÖRBLIR en Johanna!

Nu har Husmors blivande sonhustru gett det hela sin välsignelse - grisen får heta Johanna. Så nu finns två Johannor på Gården.

Men, vid det snart stundande bröllopet är det av yttersta vikt det att Sonen inte tar fel Johanna med sig fram till altaret ...

Husmors (kortvariga) lycka!

När Husmor mockade härom morgonen och just hade vält ut tredje skottkärrelasset häst-, och hönesket längst upp på dyngan så stannade hon i den rörelsen med uppvält skottkärra och en skakel i var näve. Så lade hon huvudet på sned,  lyssnade igen, jo jädrar i min låda, det var koltrastsång i luften!

Herr Koltrast hade anlänt till Gården och satt i asken just vid maskinhallens gavel och sjöng så fantastiskt underbart ljuvligt att hon blev tårögd.

För vår Husmor fullkomligt ÄLSKAR koltrastens ekvilibristiska sångsätt, dess melodiösa tonartsskillnader och kraftfulla ljudbärande sångslingor.

Där stod hon mitt på dyngan med en rostig skottkärra med ett gäng höns som snodde sig runt benen, märrarna stod intill i Lutan och åt sitt frukosthö medan alla hundarna stod i dyngedörren och glodde rätt ut på sin frodiga matmor som stod och tronade på dyngans högsta topp så som den Drottningen af Dyngan hon är.

Gåskarlen Otto-Lotta uppgav ett skri, kanske som ett svar åt den kärlekskranke sångstjärnan, Herr Koltrast som satt i asken. Getterna rusade fram och tillbaka och sladdade och slirade, som alltid, i kurvorna borta vid mjölkrummet när de tar 90-graders svängen där medan katterna, som allesammans satt vid sitt katthus och väntade på att matmor skulle servera morgongröten, stabligade på de tokiga getterna.

Matmor själv stod på dyngstacken och njöt av stunden och livet. Och framför allt, av koltrastens sång! Den första hon hört på mycket mycket länge.

Sprickfärdig av lycka och vårglädje ropade hon:

- Välkommen du vackre och skönsjungande Herr Koltrast!

Denne tystnade omedelbart, fällde skrämd ut vingarna och tog genast till flykten och försvann lika fort som en avlöning.

Husmor tystnade också, det lyckliga flinet försvann och så var hon åter tillbaka i sina sysslor, sparkade till häst, och hönesketen så den rallade nedför dynghögens brant och så vaggade hon åter in i fähuset dragandes på sin rostiga skottkärra.

Men, icke att förglömma, en härlig upplevelse rikare...  

Heureka!

Idag hände det äntligen!!!!
Äntligen!!!!
Efter fyra månaders väntan skedde miraklet idag!
Vad???

Jo, äntligen värpte hönsen ett ägg!

Här på gårn har det inte värpts ett ägg sedan den 19 oktober! Och idag, den 18 februari kom alltså det första ägget efter vinterns lååååånga värpstrejk!

Ni må tro det var en lycklig Husmor som lallade omkring där ute i Fähuset i morse. Skrockade och kluckade och klappade hönsen på både huvud och stjärtfjädrar! Höll fram ägget och nickade ivrigt som för med all önskvärd tydlighet låta hönsen förstå att det är precis just sådant de ska ägna sig åt - klämma ur sig ägg alltså!

I fyra månader har de ätit och druckit, bajsat och sovit. Sen har de börjat om med att äta, dricka, bajsa o sova...

Ni ska veta att det är himmelens dyrt att serva trettio värpvägrande höns en hel vinter med hönsmat, strö, hö och framför allt milt sinnelag. Kanske är det konsten att visa ett milt sinnelag gentemot hönsen som är det svåraste.

Jag menar, ibland, när man för hundrade gången förväntansfullt kollar i höneluckan men återigen drabbas av en stor besvikelse då äggen i vanlig ordning lyser med sin frånvaro, ja då kan man få lust att helt sonika grabba tag i i Sack-Röv eller Tung-Gump och försöka skaka ur ett eller annat ägg ur deras ändalykt.

Det är inte alltid lätt att le tillbaka och leka snäll och tålmodig matmor när de dag ut, dag in, vecka ut, vecka in, månad in och månad ut ligger där och bara glor o kräver mat och dryck. Med jämna mellanrum fnyser de också åt tingens ordning i hönshuset och vill ha rent spån och halm i såväl boxar som värpreden.

Men de har aldrig fattat att nämnda värpreden är just ett rede för att värpa utan de ser värpredena mer som några slags motell...

Hus som helst - idag kom äntligen ett ägg!!!

Då jag fann det i redet skrek jag, liksom Arkimedes:

- H E U R E K A!!!!!!!!!!

ALLA GÖR DET!

Under morgonrundan som företogs i snöyra lade jag märke till en detalj som roade mig storligen. 

Jodå, jag vet ju redan att ALLA GÖR DET!

Jag gör det. Husfar gör det. Hundarna gör det. Katterna gör det och kritterna gör det. Hararna gör det - ofta dessutom. Ja, och så gör grannarna det, liksom grisarna, både de vilda och tama. Rådjuren gör det och hästarna gör det. Getterna gör det också. 

I morse upptäckte jag att även älgarna gör det!

Vadå, undrar du kanske?

Jo, följer mina böljande stigar som går ut över ängar och åkrar. Om somrarna håller jag dem klippta med gräsklipparen i snirkliga frodiga former och rundlar som manar och lockar att fortsätta stigen fram. Om vintern håller jag stigarna öppna genom att ständigt patrullera dem.

I morse såg jag till min förtjusning att till och med älgen hade följt mina stigar och gått i dess böljande former upp över Norragärdet istället för att bara lufsa rätt över gärdet det kortaste vägen! Åh, jag blev alldeles till mig så att säga. 

Varför kanske man kan undra? Jo, för att det ju betyder att det inte bara är jag som följer viltets stigar i skogen - viltet följer även mina stigar över ängarna!

Avtrycken från stora rejäla klövar syntes så fint följa stigen från vänster till höger, från höger till vänster i mjuka svängar upp över hela åkern. Jag vaggade glatt efter i samma spår, nåja, okej då, kanske hade jag inte fullt så långt och spänstigt steg. 

Och jädrar i mig, när jag rundade kullen fick jag syn på henne! Där stod hon, som om hon väntat på mig. Hon tittade rakt på mig genom den gråvita morgonen där gryningsljuset dröjde sig kvar. De nyss så stora snöflingorna började mer och mer övergå till småfnyk och dis.

Hon stod alldeles stilla intill "den böjda björken". Hon höll fast min blick, nästan som om hon ville säga något liksom. Och plötsligt förnam jag vad hon sa:

- Ha nu en fin Alla Hjärtans Dag, du skogens trinda rå!  

- Så gott att se att du lämnat Människornas Värld och hittat hem igen…

Jag genomfors av en sådan stark lycka att tårarna ymnigt började rinna nedför runda kinder.

Och OM jag nu möjligen möjligen möjligen kanske inte riktigt hörde älgkon säga precis de där orden så är det i alla fall en högst värmande och hjärtkramande tanke så här på Alla Hjärtans Dag.

Å även älgar har ju hjärtan …

Tanter likaså.

Fin alla hjärtans dag önskar jag er ALLA, både folk & fä!!!

Puss!

Auntie M 

Morgonnöt & Morgongröt

Tänk! Idag VAKNADE jag till fåglars läten! Vaknade! Fast det inte ens var ljust ute så kunde ett par sprickfärdiga talgoxar inte hålla sig utan började tjattra från sina dolda nattgömlsen. Men tjöta skulle de, trots att de inte vågade flyga ut i den mjölkgrå gryningen.

En idog spillkråka upplät gång på gång sina gäckande och smått ödesmättade läten uppifrån Lövängen.

Plötsligt kunde jag urskilja ett vagt men noterbart tutande, registrerade omedelbart vad det var så jag flög upp, nåja, vältrade mig över sängkanten i alla fall, tog mig fram till fönstret och hann precis se två sångsvanar komma flygandes just ovan trädtopparna.

Lycka! Det var vad jag förnam! Lycka!

Vare sig jag ville eller inte så ordnade sig ansiktet i ett enda stort fånigt leende och hjärtat tog ett par glädjeskutt i bröstet.

När jag tassat ned och tog första titten ut mot fåglarnas Snacks-Bar såg jag dagens första och sannolikt hungrigaste fågel. En nötväcka hade redan pillat ut en nöt att starta dagen med.

Även jag startade min dag men bytte väckans morgonnöt mot husmors morgongröt....

Önskar er en fortsatt härlig dag!!!

Er Mickan
 

Kärt återseende utan nöd...

Ett kärt återseende blev det idag då gamla Husmor fick syn på en Herr Sidensvans i surapeln utanför sitt fönster.

Hon slog upp fönstret, jodå, han satt faktiskt kvar, antagligen därför att han positionerat sig rätt högt i nämnda surapel.

Husmor kvillrade och kollrade mot Herr Sidensvans som emellertid förblev ganska oberörd.

Husmor fortsatte kvittra och kollra.
- Åh, så roligt att se dig igen, utbrast hon sanningsenligt till Herr Sidensvans.

Efter att ha tittat närmare sa hon;

- Du ser ju så rund och storbukad ut så det verkar inte direkt ha gått någon nöd på dig i vinter, 

Då glodde Herr Sidensvans ned på gamla Husmor som  hävt sig fram över bakbänken med de stora juvren framför sig och hängde i fönstret och flinade brett med hela sitt julosteansikte.

Krasst sa pippin;

- Det verkar inte ha gått någon nöd på dig heller - aldrig någonsin... 

Husfars oanade talanger...

Jag har ju gått och fyllt år i dagarna. Igen.

Om aftonen på nämnda bemärkelsedag stack Husfar så småningom fram ett paket. Ett mycket stiligt sådant. Guldglänsande papper och lika guldigt snöre med krussiduller och hela medivitten.

Ett paket som såg DYRT ut liksom...

Jag som, till mina barns oerhörda förtrytsamhet, oftast gissar rätt på innehållet bara genom att känna lite på paketet, började naturligtvis genast skaka, bita, sniffa, väga och - dra slutsatser.

Hm. Dyrt papper. Inte så tungt. Inget löst inuti. Men mer än en sak var i. En svag vag väldoft.

Jag gissade på ett färdigpackat kit av typ parfym och bodylotion från någon parfymaffär.

I Husfars anletsdrag såg jag omedelbart att jag gissat ganska nära. Men inte helt rätt visade det sig.

För visst var den från en parfymaffär men det var ett kit hudvård av ett dyrt och exklusivt märke.

- Åh tack, sa jag en smula konsternerad.

Jag började titta på vad det var i de små burkarna, men det stod så smått och med så obegripliga ord att jag inte kunde reda ut det.

Husfar såg spänt på mig.
Jag såg frågande på honom.

- Det är för ansiktet, du kommer se mycket yngre ut om du använder det där, sa han lugnt.

Jag tittade på honom. Funderade lite på hur det kan ha gått till när han inhandlade dessa medikamenter.... Hm...

Jag frågade lite försiktigt:

- Gick du in i affären och sa att du behövde ha nåt till din fru som ser gammal ut? 

- Nej då, avfärdade han.

- Så dum är jag väl inte. Då hade jag ju inte fått henne med mig liksom. 

- Det gäller ju att föra sig rätt när man är samman med så eleganta damer i en så elegant affär. 

Jag stirrade en aning misslynt på honom. Vadå "föra sig", hmpf! Å det ska komma från den...

- Jahaja. Å hur förde du dej då?

Husfar flinar så näshåren fladdrar, säger:

- Jag gick fram till henne, böjde mig rätt nära och sa med min mest förföriska röst: "Nu är det så att min lilla fru där hemma, hon börjar tycka att hon ser sleten ut. Har du nåt som kan göra att hon inte ser så gammal ut? 

Jag satt bara och gapade men han fortsatte oberörd.

- Då blev hon så mjuk och hon blinkade och sa; "Jag förstår precis vad du menar - jag vet faktiskt vem hon är..."  

Redaktionsmöte...

Precis efter lunch höll vi ett redaktionsmöte här på hemmaredaktionen. 

Det gick inte åt så mycket kaffe - mest bara mjölk...

 

Vad vi kom fram till? 

Ni får vänta o se...