Dä ä nått unnelitt på gång...

Något konstigt pågår hemma hos vårt husbonnsfolk där ute på gårn…

Gamla Husmor rusar omkring som ett skållat troll. Hon spelar musik på ashög nivå för att testa spellistan inför festen, kollar väderleksrapporten, provlagar mat och provbakar bröd, kryddar brännvin, förbereder morsdagsmiddag, kollar väderleksrapporten,gör nya "att-göra-listor", stryker och lägger till på densamma, funderar ut tänkbara lösningar, upplägg och genomförbarhet, ritar bordsuppställningar,springer ut på rännet och testar idéerna, inser att de fallerar, rusar, nåja, in igen, tar ut en plåt ur ugnen, kollar väderrapporten, sjunger, dansar, skrämmer hundar och barn, lagar mer mat o bakar mer bröd, kollar väderleksrapproten, sjunger ännu mer, dansar igen efter ett låtbyte (bekymrar sig över Husfars bidrag på låtlistan) gör high five med hundarna, testar en annan kryddning på brännvinet och hoppar jämfota men slutar tvärt då golvet svajar betänkligt o kollar väderleksrapporten i stllet.

Vår Husmor har det helt enkelt galet härligt rörigt med alla förberedelser inför dagen D då båd folk o fä lär komma spankulerandes ute på grusvägen när vår gamla Husmor ska fira halvsekel!

 Sicken tant va?

Försommardoft o Frukostbestyr

 Doften av hägg som just börjar slå ut med inslag av körsbärsblommans vaga doft letade sig in i näsan redan i sömnen och drev upp vår trötta Husmor från sovlandets kuperade terräng.

Koltrastens sång o flugsnapparens vemodiga toner framträdde ur bin och humlors dova surranden och brummanden.  

O i nästa stund genomfors gården av uppfodrande galanden från gårdens tuppar. 

De ropade, så som brukligt äro;

 

- Kuckeliku - klockan är sju! 

- Kom o ge oss frukost!!!

Men vår Husmor tänkte annorstädes och ropade tillbaka; 

- Nä, kom  hit i stället! 

Så kom några tuppar gåendes längs trädgårdsgången och delade vår Husmors frukost i trädgårdsmöbeln! 

Sicken god morgon! 

Glada gladde oss!

Igår hade jag och några goda vänner förmånen att få träffa en glada!

Å det gjorde oss då rakt inte ledsna! 

Kram! 

Kontemplation i Boklövssal

Hade en ljuvlig morgonstund av stilla kontemplation i skir boklövssal... 

Glad dag! 

Växtkraft, Rapar o Roundup

Husmor satt på knä framför ett av blomlanden och njöt av vårens framfart i desamma.

Husfar satt med en öl och näven o tittade på.

Hon vände sig mot honom med ett brett lyckligt flin och utbrast;

- Åh vad det är underbart när vårens och försommarens växtkraft tar fart.

Han grymtade något ohörbart. Tog en klunk öl och rapade i vänster mungipa samtidigt som han sköt iväg, liksom puffade på rapen västerut, som ett tappert försök att blåsa den i riktning bort från Husmor så han skulle slippa se hennes ogillande grimaser och deföraktfulla rynkandet på näsan som alltid följer i kölvattnet på Husfars ölrapar. (Och de är många... )

Nåväl. Denna gången lyckades rapen undgå Husmor som fortfarande hade anletsdragen organiserade i ett lyckligt brett flin.

Så sa hon igen;
 - Åh vad det är härligt när naturen vaknar o växtkraften slår till - och jag med den.

Plötsligt spärrade Husfar upp ögonen, skälvde med de väldiga näsborrarna, stirrade bönfallande på Husmor och utbrast:

- Nä, för in i alla häcklefjäll!!!

- Dä behövs la fasen ingen mer växtkraft hos däj!

- I så fall ä de ja sum går ut i boa o hämtar roundup...

Bonnagille = sura svalor

När Husmor stod på dyngstacken o öste sket med grepen i högsta hugg avbröts hon av ett underbart efterlängtat tjatter och kutter. Det var gårdens två par ladusvalor som hade anlänt!!! De som sedan urminnes tider, eller åtminstone så länge vår Husmor kan minnas, bott i varsitt bo ovan takbjälkarna uppe på logen i lagårn.

Käckt och glatt pratade de i munnen på varandra och hade mycket att berätta om sina många äventyr nere i varma världen där de varit sedan förra sensommaren.

Husmor berättade å sin sida vad som hänt på gården. Nåja, det gick ju ganska fort.

Men sen kom hon på att det var bäst att berätta vad som stunda skall. Nämligen ett rejält bonnagille uppe på logen som ju snart stundar med anledning av hennes, ja Husmors alltså, halvsekelsdag.

Varsamt framförde Husmor informationen om att det snart blir gille på logen med många tanter och farbröder som sannolikt skulle tjoa och dansa så deras små fågelbon skulle skaka ovan takbjälkarna.

Det föll inte i god jord.

De tystnade.

Blängde surt.

O flög...


Kvar stod stackars Husmor på dyngan.

Å så vitt jag vitt står hon där ännu...

(In)aktiv frukost...

Vår Husmor är helt stollet.

Endera morgonen käkar hon frukost ihop med huskatterna, nästa dag med en ekorre för att en annan morgon frukostera med en sädesärla och i några sällsynta fall dessemellan även någon liten frukost ihop med Husfar.

Idag hade hon emellertid Fru Skata på frukost.

Fru Skata åt Friskies hundmat för aktiva hundar.

Vår Husmor åt fil och linfrö för inaktiva tanter...

Getefin morron!

Åh sicken getefin vårmorgon vi har här på gårn!

Gomorron!

Välkomna o ovälkomna dammgäster...

När isen väl är borta är dammen alltid det första vår Husmor glor på i morgonstund som inte alls alltid har guld i mund.

Blinkande och glosögd står hon där vid fönstret och försöker klarna den nymornade blicken och få fokus på vad det är hon egentligen ser.

- Wiiiiieeeeeh, skrek hon i morse då hon fick syn på det förhatliga storskraksparet som var tillbaka.

Ni vet, det var de som åt upp Husmors alla guldfiskar i fjol och som hon satte efter så fort hon fick se dem, sprang, nåja, och flaxade för allt hon var värd men det hungriga skrakparet kom strax tillbaka igen och vår Husmor gnisslade tänder och morrade om vartannat.

Nu var de alltså tillbaka och när vår Husmor fick syn på dem så kalasade de som bäst på varsin groda!!!

Ve och fasa!

Hon rusade ut, ännu klädd i sin nattsärk. Hon skrek, schasade och viftade med armarna varpå det stackars fågelparet naturligtvis rivstartade med plattfötterna roterande i dammen så vattnet skvätte.

Men den rödnackade skrakhonan var jädrar i mig inte sämre än att hon klapp med sig stackars groda som hon höll med sin envetna näbb i grodans ena bakfot!!!

Eländig, och förhoppningsvis redan död, fladdrade den stackars grodan för vinden emedan skrakparet flydde den fruktansvärda fågelskrämmans skri.

Vår Husmor gick in och sörjde den stackars grodan en stund.

- Tänk om det var den fina grodan som faktiskt uppvaktade mig, snyftade Husmor, ledsen över att förlora den ende beundrare som visat intresse för henne på både år och dar...

Nåja, vår Husmor tog sig en kopp kaffe och lugnade sig snart. Och plötsligt fick hon syn på nästa par som kom och hälsade på i dammen. Nu var det Paret Grågås som kom.

Och si - de fick vår Husmors välsignelse att stanna i Lyckopölen...

Rödbukad Valborg

Av fågelgästerna att döma - firar vi Valborg eller Jul måntro?

Islossning å Ägglossning

Här på gården betyder vårens antågande att isen börjar stöpa.

Men våren innebär inte bara islossning utan även ägglossning!

Äntligen smälter propparna som i sex månader suttit i hönegumpen och sex månaders unison äggstrejk är över!!!

Vår Husmor kucklar i paritet med hönsen när hon med katten Spöket snoandes ikring benen, vaggar över vägen o in fähuset.

Där samlar hon fånleendes ihop kanske båd tre och fyra ägg på en o samma dag!

Hon pratar ursäktande om hon måste in under magen på en höna i redet, försöker förklara att ett brödbak står för dörren inne i stugan och att just dennas ägg är ett synnerligen nödvändigt tillskott för att nämnda brödbak ska gå att genomföra. 

Med lite smicker och övertalning brukar hönsen låta sig blidskas och släpper till sitt varma ägg. 

Men inte alla. En Amrockhöna är så ilsk, så ilsk att man knappt ens vågar gå in i lagårn när hon ligger o värper i redet. 

Hujedamig sicken höna.. 

Frukostfröjd för båd öga o gom...

Det fina med att ha en bästebror boende här i nejden är att då och då få komma till dennes sjöbod invid sköna sjön Tjurken - min barndoms sjö...

Häromdagen avnjöt vi i sagda sjöbod en italiensk frukost i ljuvlig aprilsol.

En ren fröjd för både öga och gom...

O så smidigt de va med disken sen:-)

Att gapa...

Vår gamla Husmor står ofta i stugans fönster och stabligar ut på alla småfåglarna ute i gårdens i luften hängande fågelrestauranger.

Såg en grönsiska kvittrade högljutt.

Så blev hon, Husmor alltså, smått filosofisk, erinrade sig en gammal devis som hon lite förstrött delgav till Husfar.

- Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket... 

Husfar, däremot, såg bara krasst o klarsynt ut genom fönstret. I

Ingen filosofi där inte.

Istället sa han tveklöst:

- De va fasen va den däringa föjla gapar stort o hungritt.

- De måtte la va e hona... 

Grovhångel med grodslyngel bland grodyngel

Vår Husmor är lyrisk!

Överlycklig!

Nästan lite kär!

Hon känner sig speciell!

Utvald...

Hon har blivit uppvaktad och kurtiserad å det vådligaste!

Av en groda...

Dammen är i sedvanlig ordning full av testosteronstinna högerotiska kärlekskranka grodor i tusental som intet annat vill än att förlusta sig. Föröka sig.

Och vid det här laget vet ni ju att vår Husmor hyser stor kärlek för gårdens grodor och paddor!

Ni må tro att hon mår nu när de finns i princip ÖVERALLT!

Igår morse satte hon sig på en gammal mjölkapall en meter från dammkanten och bara satt o tittade på de små liven. Hon njöt och log fånigt.

Grodorna knorrade, murrade, klapprade, muttrade, kucklade och smackade medan de satte på vad som gick att sättas på.

Och plötsligt fick en av de större grodorna syn på vår Husmor! Blev tydligen blixtkär av den stora padda som krum satt på en mjölkapall och glodde ned på honom.

Grodan kom närmare och  närmare vår Husmor.

Glodde och blinkade!

Husmor glodde och blinkade tillbaka.

Så provade grodan att knorrande blåsa upp sig.

Husmor knorrade och blåste upp sig likaledes.

Så höll de där på ett par gången. Han kom närmare och närmare.

Och jädrar i mig, sen hoppade han upp på land!

Gick med klumpiga krumma rörelser fram till vår Husmor. Blåste upp sig, blinkade och flirtade frenetiskt.

Vår Husmor replikerade på samma sätt så gott hon kunde.

Hon var så glad, vår lilla Husmor. Det var många år sedan något mansfolk visade nåt intresse för henne. Grodslyngeln var du dessutom rätt charmig. Husmor koketterade, knorrade och blåste upp sina redan runda kinder under det att hon stint glodde grodhannen i ögonen.

Han glodde tillbaka, blåste knorrande upp sig så han vart åt att spricka!

Men säg den kärlek som varar för evigt.

För jädrans fjärtar, plötsligt kom Kattan spankulerandes med svansen rätt opp. Och vips så tog det roliga slut!

Den snygge glodslyngeln tog det säkra före det osäkra, slet sig från sitt livs drömpadda, det vill säga vår Husmor, och med ett ljudligt "plums" var han tillbaka nere bland grodyngeln igen.

Men vår Husmor skrockade lycklig över den fina stund hon hade upplevt. Reste sig, greppade pallen i ena näven och vaggade över vägen, gick uppför farstubron och gick stolt in till Husfar, som satt o hängde över tidningen, och så sa hon malligt;

- Nu du gubbe lelle har jag blett uppvaktad o idkat lite grovhångel med en grodslyngen bland grodyngeln!

Vår Husfar iddes inte ens svara. Tittade bara håglöst på den flinande tanten, skakade trött på  huvudet och lunkade därifrån med sänkt huvud, muttrande;

- Ja, mye sa en få höra innan örona ramlar å...

- Grovhångel med grodslyngel bland grodyngel... 

- Å ändå så blir ho ilsker när ja sär te henne att ho ä e redi padda... 

Uppväckande sippa...

Vandrade försiktigt bortåt mossarna när ett par blåsippor log skyggt mot mig ur en mossbelupen skogsbacke. Kände plötsligt strupen snörpas ihop och hörde mig själv snyfta till.

En snyftning av längtan. Av lättnad.

Lättnad över att blåsippan med sitt vänliga leende berättade att en lång och kall vinter äntligen är till ända.

Nu ligger det bakom mig, det mörka trista vinterhalvår som kantats av lekamliga tillkortakommanden vilka leder till att själen blir skör och huden tunn.

Nu vill jag, likt sippans fragila men livskraftiga rotverk, fyllas av ny energi och ödmjukt välkomna och ta emot vårens mjuka värme och ljuvliga ljus.

Tack fina blåsippa för att du väckte mitt inre hopp…   

Morgonbadare

 
Ett andpar hade tagit lite vila på "dykstenen" ute i stordammen härom morgonen.

Alltid lika trevligt att se den här typen av besökare i sin trädgårdsdamm på morgonen.

Trevligare än att få syn på spritt språngade främmande människor som badar, tjoar, simmar i dammen och som står just på den här "dykstenen" för att därifrån manövrera sina radiodrivna motorbåtar med vilka de kör race i dammen....

När man frågar vad de gör ser du utomordentligt förvånade ut och refererar utan att blinka till "The Swedish Allemansrätt...."

Suck!

Men andparet är vackert!

Och välkommet :-)  

Lugna blå stunder...

Försiktig smyckning med vårens gåvor bringar avstamp för mjuka lugna blå stunder…

Önskar er alla en fin fredag afton!

Er Mickan

Rediga vandrarben!

Bror Tvilling har tillsammans med sin vackra Hustru gett sig iväg för att pröva vandrarkängorna, flåset, muskler, uthållighet och sannolikt också båd samarbetsförmåga o kärlek på en förhoppningsvis ljuvlig vandring längs exotiska kuster till vilka flugit iväg till.

 

 

Vår Husmor ville inte va sämre så hon vaggade försiktigt med sin gamla lekamen ut på på en likaledes vandring.

Nåja, inte riktigt likaledes i sol och värme vid en exotisk medelhavskust o med god exotisk medelhavskost - men ändå.

Hon vandrade bak över ängarna bort mot mossen just bak lagårn. Alltid nåt.

Dessutom fick hon smått exotiskt sällskap.

Det visade sig att hon inte den enda som va ute o spatserade i vårregnet. Ett par tranor verkade ha samma ärende som vår Husmor. Att spankulera en stund.

Det måste kanske tillstås, i ärlighetens namn, att de, tranorna alltså, något litet mer spänst i stegen.

Lite mer fart i gången.

Och möjligen något litet smalare ben.

Men bara marginellt.

Om ens något...

Husmor & Korren bondar tajt

Korren och vår Husmor börjar bli riktiga kompisar! De "bondar tajt", som ungdomarna hörs säga...

Hur som helst, nu får Husmor komma Korren alldeles, alldeles nära!

Och de två, Husmor och Korren alltså, har verkligen en sak gemensamt. Och det är varken en liten eller en oväsentlig sak!

För både vår Husmor och söte Korren har ett rejält och bra födoförstånd och båda kan utstå en hel del vedermödor och åthävor för att få i sig lite gott att äta.

När det gäller vår Husmors vedermödor och åthävor menas mest planering och tillredning. I sagde ekorres fall gäller vedermödorna mest på vilket sätt han ska komma åt godsakerna!

Men förutom att de båda har ett gott födoförstånd som gemensamt drag, så har de också envisheten.

Så Husmor hon fortsätter med sina Husmoderligheter vid spis och bakbänk medan Korren finner på råd ute i björken där maten bjuds. Med de mest akrobatiska tillvägagångssätt ser han till att få sig ett gott mål mat.

Vår Husmor får också i sig god mat - dessvärre utan att vara särskilt akrobatisk.

Det ska i så fall vara viss, om än synnerligen väl tränad, tuggakrobatik med tunga och tänder då.

För mat verkar hon ju få i sig så det både räcker och blir över.

Precis som vår Korre...

Flygande Fridstörare...

Idag har den här kanaljen varit på hugget. Gång på gång har han stört friden här på gårn då han störtdykt ned bland småfåglarna som givetvis flyr för sina liv så det viner och susar runt stugknuten när de panikartat flaxar och flyger.

Men höken är, får vi motvilligt tillstå, rätt grann att lägga ögonen på...