Grovhångel med grodslyngel bland grodyngel

Vår Husmor är lyrisk!

Överlycklig!

Nästan lite kär!

Hon känner sig speciell!

Utvald...

Hon har blivit uppvaktad och kurtiserad å det vådligaste!

Av en groda...

Dammen är i sedvanlig ordning full av testosteronstinna högerotiska kärlekskranka grodor i tusental som intet annat vill än att förlusta sig. Föröka sig.

Och vid det här laget vet ni ju att vår Husmor hyser stor kärlek för gårdens grodor och paddor!

Ni må tro att hon mår nu när de finns i princip ÖVERALLT!

Igår morse satte hon sig på en gammal mjölkapall en meter från dammkanten och bara satt o tittade på de små liven. Hon njöt och log fånigt.

Grodorna knorrade, murrade, klapprade, muttrade, kucklade och smackade medan de satte på vad som gick att sättas på.

Och plötsligt fick en av de större grodorna syn på vår Husmor! Blev tydligen blixtkär av den stora padda som krum satt på en mjölkapall och glodde ned på honom.

Grodan kom närmare och  närmare vår Husmor.

Glodde och blinkade!

Husmor glodde och blinkade tillbaka.

Så provade grodan att knorrande blåsa upp sig.

Husmor knorrade och blåste upp sig likaledes.

Så höll de där på ett par gången. Han kom närmare och närmare.

Och jädrar i mig, sen hoppade han upp på land!

Gick med klumpiga krumma rörelser fram till vår Husmor. Blåste upp sig, blinkade och flirtade frenetiskt.

Vår Husmor replikerade på samma sätt så gott hon kunde.

Hon var så glad, vår lilla Husmor. Det var många år sedan något mansfolk visade nåt intresse för henne. Grodslyngeln var du dessutom rätt charmig. Husmor koketterade, knorrade och blåste upp sina redan runda kinder under det att hon stint glodde grodhannen i ögonen.

Han glodde tillbaka, blåste knorrande upp sig så han vart åt att spricka!

Men säg den kärlek som varar för evigt.

För jädrans fjärtar, plötsligt kom Kattan spankulerandes med svansen rätt opp. Och vips så tog det roliga slut!

Den snygge glodslyngeln tog det säkra före det osäkra, slet sig från sitt livs drömpadda, det vill säga vår Husmor, och med ett ljudligt "plums" var han tillbaka nere bland grodyngeln igen.

Men vår Husmor skrockade lycklig över den fina stund hon hade upplevt. Reste sig, greppade pallen i ena näven och vaggade över vägen, gick uppför farstubron och gick stolt in till Husfar, som satt o hängde över tidningen, och så sa hon malligt;

- Nu du gubbe lelle har jag blett uppvaktad o idkat lite grovhångel med en grodslyngen bland grodyngeln!

Vår Husfar iddes inte ens svara. Tittade bara håglöst på den flinande tanten, skakade trött på  huvudet och lunkade därifrån med sänkt huvud, muttrande;

- Ja, mye sa en få höra innan örona ramlar å...

- Grovhångel med grodslyngel bland grodyngel... 

- Å ändå så blir ho ilsker när ja sär te henne att ho ä e redi padda...