Att gapa...

Vår gamla Husmor står ofta i stugans fönster och stabligar ut på alla småfåglarna ute i gårdens i luften hängande fågelrestauranger.

Såg en grönsiska kvittrade högljutt.

Så blev hon, Husmor alltså, smått filosofisk, erinrade sig en gammal devis som hon lite förstrött delgav till Husfar.

- Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket... 

Husfar, däremot, såg bara krasst o klarsynt ut genom fönstret. I

Ingen filosofi där inte.

Istället sa han tveklöst:

- De va fasen va den däringa föjla gapar stort o hungritt.

- De måtte la va e hona...