Att gå runt ute på gården mitt i juninatten är närmast magiskt.
Man upplever allt så eteriskt. Naturen och omgivningen framstår som vore de besjälade.
Mina sinnen absorberar tillvaron. Stunden. Tystnad råder. Dofter förfinas. En
fantastisk känsla av total närvaro. Synen av månen mellan träden.
Det är förresten månen starka ljus som driver mig upp ur
sömnen och får mig att gå ut i natten. Katterna skuttar, glatt överraskade, runt
mig på min nattliga vandring här på gården. Hundarna lufsar omkring och luktar
på allt och inget.
Jag är tacksam gentemot det goda livet som jag har förmånen
att befinna mig i. Har så mycket att glädjas över. Att uppskatta. Värdesätta.
Jag försöker göra det. Hoppas att även du kan göra det! Trots Corona, oro,
ensamhet och förvirring över tidens ting och sakernas tillstånd.
Låt oss inte falla ned i uppgivenhetens djupa brunn. Låt oss
istället lyfta och vidga blicken och se allt det vi faktiskt har omkring oss
att glädjas över – istället för att se på allt det vi inte har. Och allt det vi
inte får. Låt oss göra en så enkel sak som en promenad mitt i natten, verklig
eller fiktiv, göra så att vi kan tanka in hopp, mod och tilltro till livet självt
och till en framtid utan pandemirestriktioner.
Kärlek och Leenden till dig från mig!
Mickan
Det är trösterikt och fint att läsa dina rader denna vackra morgon!
SvaraRaderaEn trevlig dag önskar jag dig!
Sivan
Tack fina Sivan för dina ord! Det värmer mig inuti när jag lyckas att beröra dig och andra medmänniskor med bilder och berättelser.
Radera