Kråkor Kräftor o Katt

Myskanka, Råtta och Katt. En målning jag gjorde för många år sedan. 

För en stund sedan fick jag i ögonvrån syn på en megastor kråka på andra sidan Lyckopölen. Den spanade rakt fram och strax fällde den ut vingarna och sparkade ifrån med de skorviga klorna och lyfte. Den flög dock bara ned i den strandkanten i den sorgligt vattentomma dammen. Där hämtade den något och flög tillbaka till sin ursprungliga plats.

Då såg jag att den jäklades med något byte som kråkan hoppade runt och hackade på och försökte ta i näbben.

Fort som fanken fram med kikaren, upptäckte att det var en kräfta som kråkskrället hade en dödsritual med! Jag rusade ut i farstun, skrek åt hundarna att följa med, greppade Husfars största och mest vadderade arbetshandskar, stånkade nedför farstutrappen, ut över vägen, rundade Lyckopölen inunder det klorofyllfallerande lövverket på lindträdet medan hundarna, lika upphetsade som förvånade, gläfste kring benen.

Men givetvis var både kråka, och dessvärre, kräfta borta när jag hade masat mig fram till platsen för kråkans dödsritual med den på förhand utsedda förloraren – kräftan.

När jag står där och stirrar efter kräftan bland hundratals svarta löv som vart av en, för mig, tedde sig som kräftan jag letade efter, såg jag plötsligt i andra ögonvrån katten Rudolf som lekte med, vad jag trodde, en groda på andra sidan Lyckopölen. Ännu en dödsritual! Grrrr, tänkte jag och började resolut stega tillbaka och åter runda dammen i Husars allför stora träskor som jag i all hast stoppade mina raggsocksbeklädda fötter i när jag insåg kräftans olyckliga belägenhet för en minut sedan.

Och när jag med stora, nåja, steg tagit mig fram till katten såg jag att det lilla djuret inte alls var en groda utan världens sötaste lilla hasselmus.

- Denna lilla söting måste räddas, tänkte jag och agerade.

Katten Rudolf tyckte inte alls om att bli bortdragen från sitt tilltänkte mellanmål och han visade demonstrativt sitt missnöje (haha) genom att riva och bita mig – gud välsigne Husfars vadderade arbetshandskar.  Hasselmusen, som var oskadad och snabb i rörelserna, sprang vidare medan jag höll den ilska katten.

Sen jag fick med mig alla katter och hundar till köksfarstun och samtliga belönades med mellanmål av sin matmor.

Slutet gott – allting gott.