Fotouppgift med dramatik

Det var med stor spänning och i kroppen runtcirklande adrenalin jag gjorde veckans fotouppgift. Ty bilden är tagen i skarpt läge så att säga. 

Jag fick, via sms av dottern, tillåtelse att komma upp på det pass hon satt på, bara ett par minuter för att försöka förverkliga veckans fotouppgift: "Ett annorlunda porträtt" som gick ut på att ta ett porträtt av någon utan att visa dennes ansikte och ögon utan att betraktaren av fotot själv får föreställa sig hur den porträtterade ser ut, hur den tänker och känner sig. 

Jag lufsade upp i skogen i storstövlar och en orange keps, i hopp om på så vis inte förväxlas med en trind älgko, hade kopplade hundar i ena näven och kameran i den andra.

Hann precis bara skjuta av ett par bilder när vi plötsligt, av ur skogen ljudande höga rop och skrik, insåg att drevet kommit nära och därmed väsentligt ökade chansen/risken att en långbent skogskonung stressad skulle komma löpande ut ur skogen.

Dottern väste:

- Gå hem nu mamma, den här smäller utav bara helvete när jag avlossar, sa hon och klappade på älgstudsaren, hundarna blir skiträdda och du blir lomhörd i två veckor om du står här!

Uppskrämd av det hon sa och av de hetsiga ropen från skogen som kom allt närmare, masade jag mig snabbt, nåja så fort som en välnärd och till åren kommen lanttant tyar med att snubbla ned i slipprig brant ned från kullen. I nävarna hade jag samma persedlar som då jag nyss stånkade uppför backen. 

Jag hastade över Norragärdet, passerade vägen och in i skogen igen då jag plötsligt hörde ståndskall väldigt, väldigt onödigt nära mig, så onödigt nära att jag nästan blev nödig av ren rädsla. Jag halvsprang förskräckt ned över Stövegärdet och flåsade till hundarna att vi måste skynda oss hem. 

Det var med stor lättnad jag stapplade uppför farstukvisten och kunde stänga dörren om oss efter att vi tagit oss in i tryggheten.

Det visade sig vara ett vildsvin och inte en älg som hunden fått span på. Inget blev skjutet med några studsarpipor men jag lyckades i alla fall skjuta iväg några foton i linsen – trots den korta tiden och den rådande dramatiken. Och kanske dumdristigheten. Men vad gör man inte för fotokursens veckouppgifter…

Kram på er!