Tankar

Månen hänger på himlen som en ytterst liten skärva, som det yttersta vita på en mjukt rundad liten barnanagel. Ett par klart lysande stjärnor finns i hans sällskap.

Grenverken på träden står nu äntligen stilla, trötta och tilltufsade efter Alfridas framfart. Likt stenstoder accentueras de, bladlösa och spretiga, mot ett ljusnande himlavalv. En sömndrucken fågel sitter i syrenernas grenverk och väntar på att dagen ska födas.

Jag försöker tina upp inombords och skingra min oro med hett the och sprakande spis. I förrgår natt kom ett bakslag i Dottirs läkande och jag skjutsade henne till Höglandssjukhuset där hon fick stanna vilket känns tryggt och tacksamt i sammanhanget.

Det är närmast omöjligt att råda över sina egna sinnen, känslor, tankar, oro och ängslan. De vinner över förnuftet med stor marginal...

Känner du igen det?