Kärlek, kel och käk

Vaknade med värk i halsen, näsan täppt och sandpapper i munnen. Trökade upp ändalykten mot vedspisens värme, drack hett the och välkomnade dagen. Tänkte att den här förkylningen ska jag ta råda på. Åtminstone försöka. Det fick bära eller brista.

Så jag famlade mig ut till maskinhallen i novembermörkret och for till Myresjö simhall. Redan vid tio i sex kunde jag behagfullt sjunka ned i det ljumma vattnet i simhallen som var dämpat ljussatt, precis som gryningen.

Endast några frustande hördes. En radio gick någonstans. Ingen pratade. Alla simmade i en outtalad slags ordning och fann sin egen rutt fram genom vattnet utan att störa varandra. Ett litet stearinledljus stod på bassängkanten och förstärkte känslan av avslappnad behagfull stämning.

Efter nästan trekvarts simmande gick jag in i ångbastun en stund. Sedan duschade jag och tog med mig vattenflaska och en mandarin in i den vanliga bastun.

Var hemma på gården igen strax efter sju. Möttes av ivriga och förväntansfulla djur, alla sugna på kärlek, kel och käk. Alla fick också sin beskärda del av kärlek, kel och käk. Jag själv fick emellertid nöja mig med enbart käk…