Kontemplation på verandan

Det börjar märkas i luften, på temperaturen, på vindarna och ljuset att sommaren går mot sitt slut. Ett stråk av vemod drar genom mig. Snudd på ångest faktiskt. Jag tycker inte om det långa mörka halvår som ligger framför oss. Kanske för att det förra vinterhalvåret var så fruktansvärt jobbigt med långpendlandet, mörkret, halkan och snön.

Men än är vi inte där. Ett par leggings och raggsockor värmer gott när gryningar och skymningar blir litet kallare och vinden litet snålare. En hund och en katt i knät när man slängt upp benen på en pall gör inte livet sämre. Jag försöker mig på medveten närvaro och bara finnas här och nu. Det är inte helt enkelt när min stresshjärna har helt andra planer än att varva ned. Men jag tar då och då upp kampen mot stressen som pumpar runt inom mig. Som nu. Genom att unna mig att sitta alldeles stilla en stund på min grönskande veranda omgiven av fyrfota pälsklingar.

Ha en fin dag kära du!

Puss o Kram,
Eder Lanttant

Randis har nog ingen stresshjärna

Får jag en puss Dagny, undrar Grålle Groda

En kattunge snitter just runt hörnet på Katthotellet och ämnar gå och vila sig