PILATESBOLLAR

Jag har funderat lite i natt. Nog fått en insikt. Hm… Inte nödvändigtvis en rakt igenom positiv sådan. Eller så är det just en positiv insikt. Nåja, åtminstone med anstrykning av munterhet.

När jag, ännu vilsen och förvirrad, skyggar fram längs de till synes ändlösa långa korridorerna inne i Statens Jordbruksverk där jag sedan någon vecka tillbaka, högst överraskande, (återigen) arbetar, så sneglar jag försiktigt in i de olika rummen (spiltorna, som en lanttant som jag liknar dem vid) där folk sitter och arbetar.

Sitter det nämnda folket själva där inne i de respektive spiltorna, tittar jag genast ned i golvet igen längs min korridorsvandring - emellertid helt utan någon som helst förhoppning att få se mina fötter, ty det är en syn jag inte upplevt på många, många år, men har ändå ett vagt minne av att ha kunnat skåda dem en gång i en svunnen tid. Fötterna alltså, inte folket i spiltorna.  

Men -  är det tomt på folket i spiltorna, sveper jag uppmärksamt och förvetet med blicken över rummets inredning. Bara någon sekund, men det räcker gott för mig som har, nåja, åtminstone hade, ett fotogeniskt minne.

Efter ett par promenader, lika skygga som skyndsamma, genom korridorerna kunde jag fascinerat notera att det fanns stora vackra runda inbjudande färgstarka bollar. Pilatesbollar! Åh, som färgglada utropstecken stod de där på golven och liksom ropade manade såsom prästen gör när han slår ut med armarna och generöst bjuder fram till nattvarden:

Kom, kom – allt är tillrett!   

Jag har ännu inte antagit utmaningen att vagga in i de främmande arbetsrummen likt en tjuv om natten för att provsitta de Men kikar, det gör jag.

Ehuru. Som sagt så har jag funderat i natt. Nog fått en insikt. Hm… Inte nödvändigtvis en rakt igenom positiv sådan. Eller så är det just en positiv insikt. Nåja, åtminstone med anstrykning av munterhet.

Det har slagit mig att övrigt folk naturligtvis kikar in i mitt rum när de går förbi i de långa korridorerna. Kanske förstrött, kanske nyfiket på ”hon den där nya”.

Men vad är det de ser???

Kanske ser de också en rund inbjudande färgstark boll??? En gigantusvariant av pilatesbollen???

Så idag åker jag med viss bävan till jobbet. För tänk om någon vill komma och sätta sig på mig? Jag tycker inte alls om när någon försöker sätta sig på mig! Inte alls faktiskt.

Sen tror jag inte heller att det är så särdeles arbetsergonomiskt fördelaktigt vare sig för mig eller den som sätter sig på mig…

GOMORRHÅR!