Tacksamhet...

Åh vad jag njuuuuuuuter av en stilla hemmamorgon i denna fina adventstid. Det värsta morgonröjet är över. Valpar har stillnat och sover i en enda stor varm och ytterst charmerande hög av älskvärdhet inunder sin trygga Moder som ligger i hammocken som hänger på elementet. 

Jag spelar soft julmusik på låg volym, tänt ljus och bryggt mig kaffe. I ett anfall av julstämning plockade jag fram Julmuggarna och hällde upp kaffet i en sådan. 

Som för att göra stämningen än högre gjorde jag mig en knäckemacka med griljerad skinka och senap på. 

Sådär, nu känns julstämningen överallt, både runt mig och i mig!

Är sååå tacksam för dessa morgonstunder som jag lyckas få till då och då i det hektiska tempo som råder i mitt liv i dessa dagar.

Men, för att förtydliga lite, så är jag förresten tacksam för att det råder ett hektiskt tempo också, för det är ju en indikation på att jag är på G. Att mina böcker är på G. Att mina tre B är på G. 

Mina tre B är Budskap Berättelser och Bilder.

Vill så gärna att det ska bära liksom. Detta jag gett mig in i. Det här livet. Med skrivandet, fotandet, böckerna och föreläsandet… Vill så otroligt innerligt att det ska bära. Hålla. Fungera.

Och det är det som ger mig drivkraften att ha ett hektiskt tempo. Att vara kreativ. Att ge järnet.

Men – just därför – är dessa stilla morgnar som en gudagåva! Jag njuter fullt ut. Bara ÄR…

Lyssnar på valpar som gnyr i drömmen, ser hur det rycker i små korta terrierben när drömmens framfart på springande ben tar sig uttryck i faktiska rörelser, fast de inte vet om det.

Ser mig omkring i köket, njuter av fladdrande ljussken och av det varma ljuset från adventsljusstakarna. 

Tänk va, tänk att jag bor här! Att jag får uppleva sådana här stunder! Att jag tillhör något. Hör hemma. Är förankrad. Är lyckligt lottad. 

Sådan ynnest. Känner en sådan genuin tacksamhet över hur gott livet är! 

Klappar Randis som sitter intill datorn på bordet och tittar rakt in i mina ögon när jag lyfter blicken.

Landar med blicken på fina lyktor med kloka budskap, lyktor som jag fått i gåva av vänliga vänner. "I det enkla bor det vackra" står det på en av dem. Tack Catarina!

Minns när jag fick den, det var när jag fyllde år för ett par år sedan. En väldigt orolig tid. Jag hade just tagit steget. Sagt upp mig. Kastat mig ut. Slets mellan hopp och förtvivlan, Ångest och oro. Sömnlösa nätter och besvärliga dagar.

Så kan jag känna fortfarande ibland, men jag försöker verkligen istället tanka mig full av ljus och kärlek och tillit.

Som en stilla morgon av reflektion och kravlöst skrivande.   

Jag tittar på lyktan, tar in dess budskap och känner hur mungiporna drar sig uppåt. Blir glad. Värms. Känner tacksamhet över den värme och omtänksamhet som visas mig. En ynnest. En gåva.

Tittar på köksbänken vid fönstret där jag ändrat om till förmån för rådande adventstid. De rosa azaleorna, som jag fått i gåva, och den cerisa glasljusstaken som jag också har fått i lyckönskningsgåva från Karin o Roger, har fått flytta in i ett annat rum. 

Istället råder nu på köksbänken färgerna grått, svart och rött. Det röda inslaget är från en julstjärna, som jag ju förresten också har fått!  

Noterar den knappt hörbara mjuka musiken från min alldeles nya högtalare som jag också fått i gåva, av finaste Lennart på Kontorsspecial i Vetlanda.

”Du gör så mycket för oss” sa han med sådan värme i rösten när han gav mig den, ty han visste hur jag suktat efter en trådlös högtalare att ha här i mitt kök.

Blev så överraskad och glad över såväl gesten som gåvan! Sådan vänlighet som visas mig! Tacksam. 

Förresten står högtalaren intill en ljuvligt snidad häst med så härliga former som sedan färglagts på ett härligt illustert vis. Den har jag förresten också fått ju! En gåva från Bobo o Rolle i samband med mitt boksläpp nu i september. 

Häst, högtalare och massa trevliga fådda vykort står här på hyllan i köket och skänker mig glädje och får mig att känna tacksamhet. 

Så: Jag avslutar dagens morgontext med att citera Arja Saijonmaa:

Jag vill tacka livet – som gett mig så mycket…

Och med de orden tar jag tacksamt farväl av min stilla morgonstund och tar mig istället an dagen med alla de sysslor som väntar.

Önskar dig en alldeles underbar, innehållsrik, varm och vänlig decembermåndag! Le mycket, har du ingen att le emot så le mot dig själv i spegeln. Alla mår gott av att ge -  och få – ett leende!

Puss o Kram

Mickan  

(Å precis nu så vaknar valparna, nu måste jag ägna mig åt dem - kissträningen ni vet… )