Ett rådjur ryter uppbragt i skogarna bortom Norragärdet. Mini spetsar öronen. När rådjurets skällande verkar komma närmare reser hon sig upp och tittar konsternerad ut genom fönstret där körsbärsträdens vita blommor nu kan urskiljas.
Rådjuret tystnar. Hunden kurar ihop sig igen mellan husbondsfolkets huvuden och kör som vanligt in nosen in mellan kuddarna. Alfons snarkar vid mina fötter och Blenda ligger knäpptyst och orörlig under Husfars täcke. Lilldräng sover med snabba ljudlösa andetag medan Husfar håller en annan rytm. Långsammare. Djupare.
Och så kom det då äntligen - det första fågelkvittret - och jag ler lite där jag halvsitter i sängen och betraktar dagens ankomst. Gryningens första fågelsång anlände en dryg kvart senare än de senaste morgnarna. Då har det allra första kvittret genomskurit gryningsdunklet vid halv fyra men idag dröjde det längre, kanske det kallare vädret påverkar morgonivern? Men det är precis lika välkommet.
Idag var det inte koltrasten som bröt tystnaden utan en annan och mycket ihärdig liten kanalje vars art jag nesligt nog inte lyckas fastställa. Snart råder full kakafoni i lövängen, i blommande fågelträd och i de mönne syrenbuskagen vilka alla är stadda i knopp. Plötsligt hörs ormvråkens kattlika skri högt i skyn, den har jag inte hört på några dagar så det var ett välkommet ljud. Göken verkar ännu föredra att stanna i sin nattvila ty hans glada läten låter visst vänta på sig.
Ovan Lyckopölen, som ännu inte fått sitt sedvanliga morgonbesök av de hungriga kniporna, ligger endast ett vagt lager sjörök, gårdagens påtagligt lägre temperaturer värmde inte upp det kalla källvattnet däri.
Runt dammen börjar den dagliga kampen för föda. Starar plockar maskar och den trippande sädesärlan fångar småkryp och larver.
Dagen tar mer och mer tillbaka kontrollen över tillvaron och får nattens mörker att fly bort över åkrar och ängar. Stuvegärdets nyplöjda fåror börjar framskymta.
Det är pingstdagens morgon och jag ska snart hissa flaggan. Men jag låter dagen komma sig helt och hållet innan.
Önskar er alla en fin och harmonisk Pingstdag med fina och värdefulla möten med människor, djur och natur.
Var generös med leenden, kärlek och omsorg så kommer det tusenfalt tillbaka!
Och nu skäller rådjuret igen!
Gryningspuss, Er Mickan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar