Natten börjar gå över i gråkornig gryning.
Ett par vildänder har haft den goda smaken att övernatta i Lyckopölen. Står stilla en stund och betraktar deras förehavanden. Det blir inte länge. Morgonpigga hundar vill ut och lätta på blåsan. Änderna försvinner lika fort som lönekuvertet.
Husfar bar in ved igår kväll och det var en del graneved med. Så nu sprakar det mer än vanligt här i vedspisen och det gamla gjutjärnet ger ifrån sig en mjuk skön och på något sätt välgörande värme. Välgörande för både kropp och själ. Trösterikt.
Jag tänder lite ljus i väntan på dagens ljus. En skön stund. Rofylld.
Hundarna har kommit in igen och lagt sig till ro. Alfons snarkar.
Talgoxen är som vanligt först ut att ropa sitt ti-ty, ti-ty från platser och övernattningsplatser ännu dolda i dunklet.
Jag värker på vårtalet jag ska hålla i morgon. Väger och velar. Smakar på orden. Budskapen. Väger för och emot. Tror och hoppas att den här dagen ska leda mig framåt.
Det är det bästa med gryningen, känslan och glädjen över att en hel ny dag ligger bjuden framför oss!
En dag som kan rymma nästan precis vad som helst. Låt oss hoppas det blir bra och värdefulla saker och skeenden för både er och mig!
Fredagspuss, Mickan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar