Ååååååållrajt!!!

När man gör massa underliga och omväxlande saker i livet - som jag visst råkar göra numera - så blir det ju givetvis att man stöter på olika ting o situationer. 

Efter att jag mockat hos hönsen igår tillkom lekamlig (kanske viss själslig) sanering, packning och avfärd mot Nässjö där jag stod o signerade bland allsköns humrar, krabbor o feskar inne på Smålandskräftan. Efter att senare lyckats hinna inmundiga några falafel i flygande fläng dunsade jag tungt ned i tågsätet jag tilldelats o fann mig sedan fara mot Malmö - baklänges... 

Lyckades traska till hotellet jag onlinebokat bara för att mötas av att den förkylde men hårfagre unge portiern beklagande sa att min beställning var avbeställd. Va??? 

Många hostningar, men ännu fler handen-genom-håret-smekningar i kombination med ett litet kast med huvudet snett uppåt/bakåt hade den hostande hårfagre trollat med knäna o funnit mig ett rum. 

- Vill du sova ut mot gatan eller bak mot gården, frågar unge herr Hårfager som stoppar in ett klämkäckt "Ååålrajt" varje fång han smeker genom sin imponerande hårman.

- Öh, det spelar mindre roll, bara det finns badkar, säger jag o ler  i paritet med ett förväntansfullt barn på Julafton. 

Han tittar på mig o förklarar men en  min som jag svär på ser både road och besvärad ut. 

- Nä tyvärr, här finns inga badkar nånstans.

Nu är det min tur att helt sonika sno hans stil o gest så jag kastar till med mitt huvud så Gudrun-Sjöden-sjalen hamnar på sniskan och så säger jag, vad jag tror, lite nonchalant. 

- Ååålrajt. 

- Det gör inget - bara jag inte får ett litet rum är jag nöjd ändå. 

Unge herr Hårfager spärrar upp ögonen o näsvingarna vibrerar i några långa sekunder medan han klentroget stirrar på mig som vore jag kommen från yttre rymden innan han samlar sig, harklar sig och stoiskt säger. 

- Ååålrajt.

- Alltså. 

- Öh.

- Vi har ett litet annorlunda koncept med bara små rum och det är därför vi kan hålla så låga priser.

Jag blinkar till, nickar och säger vårt kodord. 

- Ååålrajt. 

Jag betalar under tystnad och får mitt nyckelkort till rummet som visar sig ligga högst upp och längst bort. 

Men just när jag ska gå frågar jag försiktigt-men inte särskilt hoppfullt. 

- Om man vill ha något litet att äta och kanske ta sig en öl, kan man göra det här? 

Utan att ens se upp från son datorskärm börjar Hårfager om på sin litania om "hotellet har ett koncept som gör... 

- Ååålrajt, avbryter jag o går mot hissen, åker fem våningar upp o går in på mitt närmast osannolikt lilla rum. 

Efter att ha pressat mig in i rummet tittar jag, som alltid, på nödutrymningsplanen o kan inte annat än flina när jag ser att mitt rum är våningens minsta! 

Utsikten är bedårande med en slät cementvägg på ena kanten o en murad tegelvägg på den andra. Den vägghängda toan kan jag med nöd o näppe nyttja om jag inte drar för skjutdörren o handfatet är så pyttelitet att jag får tvätta en näve i taget! 

Men för bövelen!!! Jag är ju här, i Malmö och nu ska jag promenera ut på stadens gator i jakt på Gudrun Sjödens butik på Skomakaregatan där jag ju ska stå och signera Mustiga Mickanismer idag ml kl 13 - 15.

Och  hittar jag inte så får jag väl göra som det råkade bli sig både i Göteborg förra veckan och igår kväll här i Malmö - då jag med kartan i hans ändå tvangs vagga intill närmsta polis o fråga om var jag befann mig och vart jag skulle hän... 

- Så hörni govänner - då kör vi!

- Ååålrajt!!!