Jag, som i vanliga fall har svårt att se var jag sätter fötterna på grund av vissa lekamliga delar som mer tagit sig formen av yttre organ istället för inre, har det ingalunda lätt när jag bär in kvällshö till hästarnas boxar.
Frukosthö får de ute i Lutan men kvällshöet lägger jag in i boxen redan på morgonen som en av de sista momenten innan jag sopar och ger katterna mat.
Då går jag ut i Lutan, famnar en rejäl hög med hö i den stora krubban där ute, vänder mig om och börjar gå inåt med försiktiga steg. Vet att det är ett högt steg från Lutan in i lagården så där känner jag mig fram med foten så jag går rätt där.
Men sen. Ja, det är sen som farorna lurar. Jag har ramlat många gånger. Snubblat. Över saker och individer som inte bör vara där jag går fram, blind och trind.
Jag har snubblat på katter och snubblat på hundar.
Jag har fallit handlöst över en styck gås.
Över en get.
Över en skrikande gris.
Nån gång har det gått så illa att jag fått ta till doktorn. Han tittade lite konstigt på mig då jag visade mitt svullna knä medan jag förklarade:
- Jag föll över en gris.
Han sa:
- Du menar att du överfölls av en gris???
- Nä, jag föll över en gris. Den stod i vägen när jag hade fången full utå hö.
Den doktorn ville hellre skriva ut något nervlugnande än något smärtdämpande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar