Tillökning i familjen - igen...

Katten Findus, ni minns kanske henne? Hon som föddes i höstas och blev min följeslagare genom ensamma veckor av mörker, snö och kyla? Hon som alltid satt med mig i mörkret om morgnarna uppe vid datorn och hjälpte mig välja bilder till bloggen.

Hon som tittade på Adventskalendern ihop med mig och som alltid placerade sig i servettstället där hon rullade ihop sig till en boll, slöt ögonen, spann en stund och snusade sedan sött.

Findus som blivit min ständiga följeslagare även på morgonpromenaderna, som springer runt benen och gör så jag snavar. Findus som rusar och hoppar på samma sätt och på samma stigar som hundarna.

Findus som med sina vackra ögon säger att hon tycker om mig. Som alltid stryker sig mot benen för att stillsamt, men tydligt, säga att hon är hungrig, frågar försiktigt uppmanande om jag inte kan plocka fram något gott ur kyl eller skafferi att förära henne...

Ja, nu vet du vem jag menar. Katten Findus, eller Findolina som min vän Inga tycker att jag ska kalla henne för att bättre genusanpassa namnet Findus.

Jo - sagda Katt Findus har nu blivit mamma!

En jätteduktig mamma dessutom. Som så varsamt och omtänksamt tar hand om sina två små kattpojkar. Jättefina små pojkar! De är redan tingade och ska flytta till Näsby i höst, till Ludwig och Johannas nya hem och hus där.

Men dit är det länge än. Tills dess hinner jag njuta av de små - och av Katten Findus förstås!




- Jag tycker om mina små kissungar jättemycke, men jag äääääälskar dej också Husmor!!!! Du får ha lite överseende med att jag inte följer med på promenaderna nu på ett tag, jag är lite för trött ännu och vill finnas här till hands för mina små - men snart Husmor lilla, snart, så går vi tillsammans på våra små skogsexcursioner i gryningstimmen igen. Men nu vill jag vila lite. Spinn, spinn, spinn......