- Hm,ska vi ta o slåss lite du o jag Douglas, undrar Brahmatuppen Pytte medan han och Douglas misslynta går i cirklar o blänger på varandra.
- Njae, säger Douglas, jag tror jag hiar me...
Men istället kommer Åsbotuppen Åsbo-Nisse rusandes från ingenstans och antar Pyttes utmaning!
-Oops, det här var inte så bra, tänker Pytte, men inser genast att det finns inget annat än att anta utmaningen.
Han gör sig beredd.
Men redan i första attacken, sisådär en meter ovan mark, ångrar Pytte sig och vänder sig redan i kastet och lägger sen fjädrarna på ryggen och rusar därifrån.
-Hohohahahåhåhehe, de va de roligaste jag sett, hahahahooo, skrockar Douglas.
Men det skulle han inte ha gjort.
Ilske Åsbo-Nisse kommer förtrytsamt sprättande.
Fjädrar upp sig och sträcker stolt på sin fjäderboade lilla torso.
-You talking to me?
-Svälj
-You talking to me, upprepar ilske Åsbo-Nisse.
-Ähum, va de jag som sa nåt, piper Douglas och sväljer ånyå hårt så att tuppkammen darrar.
-Nä, hörrni grabbar, nu lägger ni av med de här gruffet, säger tuppolisen Blenda Piraten.
-Lägg av nu, sa jag, upprepade hon och brottade ned Douglas på backen för att få slut på slagsmålet.
Douglas är inte sen att greppa tillfället, han försöker gala på sina damer men har fått en tupp i halsen.
Snabbt rusar han ut till sina damer ute i hästängen.
Men Douglas har inte bara fått en tupp i halsen. Han har även fått en tupp på halsen.
Ilske Åsbo-Nisse är förgrymmad!
Stegar beslutsamt ut till Familjen Amrock ut i ängen.
-Baaaaaahhh, Oooouuuuuiiiiii!!!!
Dogulas blir skitförbannad. Flaxar och far med vingarna.
Ursinnig och vrålande kastar han sig mot ilske Åsbo-Nisse.
- Ouuuuiiiiii!
- Schas, din lilla tuppafjant!!!
- Du kommer inte sprättandes och ska sätta på mina damer, det ska du ha förbenat klart för dig, din lille jädra fjäderfis!
-Hm, undrar just om jag ska kalla på förstärkning, eller om jag och min poliskollega klarar skivan själva, tänker en bekymrad Blenda
-Okej Alfons, täcker du den grå så håller jag ögonen på den där andre?
Men slagsmålet fortsätter. Även om såväl märrar som höns inte fäster någon större uppmärksamhet vid de (p)ilska tupparna.
- Öh,öh, öh...
- Nä, men hörninini, ska vi inte försöka att ta det lilla lugna nu här.
- Harkel.
- Öh, öh...
Alfons stammar och stakar sig. Nervös över de ilska tupparna och över att han måste vara skiljedomare. Han hade mycket heller suttit under sin korkek och luktat på sina tassar...
-Men de va då själva knäkelen om vi inte ska få slut på det här slagsmålet!
- Alfons, din tjocksmock, kom igen nu!
- Täck mig nu medan jag klipper den grå!
- Jag sätter en mask på den ilske, sa Hönan Vit-Bröst.
- Nä, jag sätter en ollonborre på den grå, genmälde Hönan Sack-Röv.
- Jag behåller både ollonborrar och maskarna, knarrade gamla Hönan Berta, jag skiter i de där vårpilska småpöjka.
Så putsar hon till fjädrarna lite småkokett. Höjer sen näbben malligt högt upp i luften och fortsätter pompöst.
- Annat va de när ja va ung...
- Då ble en allt å me fjära då vårsolen kum fram, skrockade Berta.
- Tja, säga vad man vill, men hyfstad underhållning är det ju i alla fall brudar, sa Pytte som plötsligt fick luft i strupen, där han stod och tryckte längst bak i klungan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar