Några dagar före jul förärades gården av ett celebert besök!
Ett gäng vackra sidensvansar kom och kalasade på Husmors "Johanäpplen". Döpta efter den unge man som en gång gav Husmor trädet i födelsedagspresent för något decennium sedan.
Eller oj då, snart två decennier sedan, vid närmare eftertanke...
Som sig bör på ett rejält småländskt kalas åts det rejält medan det tisslades och tasslades, skränades och flaxades.
Någon livsfilosofisk tanke hann också smyga sin in vid Husfolkets betraktande av Sidensvansarnas Julkalas.
- Tänk vad tiden går, sa Husmor.
- Mmmm, sa Husfar.
- När jag fick trädet var det litet, sprött och stod i knoppen av sin blomning, sa Husmor.
- Mmmm, sa Husfar.
- Nu är det stort, grovt o täckt av mossa o fallfrukt.
- Mmmm, det verkar rysligt bekant, sa Husfar.
Och vad Husmor då sade passar sig inte att nedteckna i detta celebra sällskap...
helt underbara foton<3 jag blir väldigt imponerad!! du är jätteduktig på att fotografera! varm hälsning från mej
SvaraRaderaSå rart du skriver Anna! Fast egentligen är det ju bara så att det är djuren o naturen som bjuder denna fägnad! Inte jag. Ett härligt innehållsrikt nytt år önskar jag Dig!!!
SvaraRaderaVisst har naturen presenterat detta för dig, men det är ju du som har fångat (carpe diem)dessa fantastiska bilder åt oss. Otroligt bra. Jag kollar din blogg varje dag och tror säkert att jag får se och läsa mer som förgyller dagen.(quam maximum credula postero?) Njutbart nytt år!
SvaraRadera