Nu är det jul igen...

Jodå, visst blev det jul även här på gårn!

Och - för dig som undrat – skinkan fick plats i grytan!

Husmor letade fram sina julskivor och till toner av bra, och ibland mindre bra, julmusik kokades allsköns julmat och julbordet rustades medan en och annan slog in sina sista julklappar...



Granen, som ju bärgades under mången svordomsramsa och ansenliga åthävor, kom, efter att ha tinats i pannrummet, så småningom på plats och med lite allehanda tingeltangel och pynt så dög den gott som husfolkets Julträd.


Därefter plockades, i enighet med Familjens sedvänjor, den gamla julbocken fram och ställdes åter på sin plats intill granen. Men...



...denne fick redan på juldagen skyndsamt återbördas till sin ensliga, men skyddade, plats i garderoben eftersom både barn och kattunge fattade stort tycke för Julbocken och hann plocka av den åtskilliga lager halm.



Folk anlände vid olika tidpunkter, ibland var vi fler, ibland färre. Ljusen flammade och spisen sprakade. Kyla och mörker rådde utomhus medan värme och ljus regerade inomhus.

Högt och glatt, om än inte helt tonrent, rullade "Nu är det jul igen" genom rummen och fick katter och hundar att fälla ihop öronen...


Trots att timmen blev sen vidhölls traditionen att runda av julafton med risgrynsgröt, varav en del förstås också ställdes ut till Gårdstomten.

När juldagsmorgonen glimmade kunde jag dock konstatera att den stod orörd, stelfrusen och rimfrostsmyckad. Denna vargavinter får uppenbarligen alla möjliga konsekvenser…


På Annandagens morgon följde gårdens minste gosse med Husmor ut till stallet och sedan solen letat sig upp en bit på den vinterblå himmelen och höjt temperaturen någon grad blev det en stunds pulkaåkning i backen.

- Fortare morfar, fortare!!!!!!



Men idag är det vardag igen, nåja, någon slags mellandagsvardag i alla fall.

Det innebär att jag i morse, efter sedvanliga djur- gårds och eldningssysslor, kokade ägg till bara mig själv, bryggde endast en kopp kaffe och kokade en portion gröt med en rejäl klick av farmors lingon på. (Fast just den här gröten, med allsköns frön och gryn, lagar jag ändå bara då jag ensam hemma eftersom Familjen får ett minst sagt ohöljt sken av skepticism i blicken då de betraktar min gröt).


Efter konsumtion av ovan nämnda födoämnen suckade jag av välbehag, konstaterade förnöjsamt att årets julfirande varit angenämt. Fastställer också att det finns strängar inom mig som samtidigt tycker att det är lite skönt att det är över.

Ja, så sant som det är sagt; Var sak har sin tid…

Det är då för väl att det inte stämmer så som sägs i visan ”Nu är det jul igen”.

Jag menar förstås den där om att Julen varar än till Påska...