Öppen trädgård med egen skrämma

En strålande vacker morgon! Det gör det hela lite, lite mer fattbart. Vilket, undrar ni? Jo, det här med trädgården. Den glada tidningen Land, som en hängiven landsbygdsälskare som jag självklart läser, skrev häromdagen om Öppen Trädgård. Sommarens julafton. För alla trädgårdsälskare vill säga.

Öppen Trädgård innebär att ett gäng utvalda privatträdgårdar öppnar sina grindar under en dag i juli. Då trädgården prunkar som mest. Växtkraften dånar och allehanda blomster liksom tävlar i fägring, form, färg och fåfänga. Dofter icke att förglömma. Mmmmmm. Jag får faktiskt gåshud när jag i sinnet åter förnimmer känslan av att barfota och i nattsärk vandra runt i trädgården, tidigt, tidigt om morgonen med kaffekoppen i ena handen och kameran i andra. Stoppa näsan i en daggvåt ros och förledas av dofterna som inte låter sig beskrivas.

- Ska du inte gå in snart, jag vill höra lite fågelkvitter men som du ser ut skrämmer du iväg varenda fågel, ropar Husfar ibland.

Medan jag bär en inre övertygelse, eller snarare förhoppning, att det är folk, och inte fä, som rädes den synen. Vilket ju passar mig bra…

Hur som helst så stod det i Land om Öppen Trädgård 2010. Men jag måste erkänna att det känns en smula fjärran. Till och med för mig, som har en ganska vidlyftig fantasi och generöst tilltagen föreställningsförmåga.

Trädgården känns allt annat än öppen. Snarare tillstängd. Innestängd. Draperad i lager av snö och köld, frost och kristaller. Begravd under enorma mängder tung snö. Tynande. Tyst.

Men genom decennier, århundraden och sekel har sakernas tillstånd alltid justerats. Till slut. Det kommer en dag då vintern kapitulerar för mjukare och ljummare vindar. Vindar som slår knockout på slumrande rötter och milt, eller omilt, purrar vegetationens vilande växtkraft.

Och nu har ännu ett månatligt blad lossnat och fladdrat ned från väggens almanacka. Det långa vinterklingande namnet februari har bytts till mars. Vars namn innehåller nyanser som är väsentligt mer oförutsägbara. Kan betyda vinter, kan betyda vår. Oftast ett skönt virrvarr av både och.

Tveksamt vågar jag snegla åt vårens första varsamma kaxiga knoppar och blomster. Gläntar försiktigt på locket till tanken, förhoppningen, att den idag så innestängda trädgården snart, nåja, kommer bli frodigt famnande, grön, skön och öppen igen.

Om det blir med eller utan fågelkvitter lär visa sig. Men fågelskrämman kommer finnas där! Ta det som ett löfte – eller ett hot…