Vår stackars Husmor har värk. Käkvärk! Huvudvärk. Kranievärk.
För det är inte regelrätt tantvärk, oops, felsägning, tandvärk, utan värk i halva huvudet.
Hemskt!
Husmor har så ont att hon fått gå till tandläkaren, inte bara en utan två gånger. Först hittade de inte felet utan trodde värken berodde på en överbelastad käkmuskulatur.
Att nätternas sammanbitna tandgnissel börjar ta ut sin rätt.
Då fick vår Husmor rådet att ägna sig åt käkgymnastik och gapa stort och brett i treminuterspass tre gånger om dagen...
Ähum.....
Nåväl.
Under kvällsvarden tillsammans med honom som hon delar Bladet med så försökte hon sig på att beklaga sig lite.
Få lite sympatier för sin värkande ansiktshalva.
Så hon talade till Väggen på andra sidan bordet.
(Nämnda Vägg utgörs alltså av Husfar med Bladet i sin hand)
Hon tog sats och sa;
- Jag har rasande ont i käken, du far!
Inget svar.
- Jo, jag sa att jag har rasande ont i käken, sa hon.
Lite mer vasst denna gång. Uppfodrande liksom.
Det hade effekt.
Nåja.
Men från Väggen hördes nu i alla fall en grymtning.
- Jaså. Jaha. Hm.
Typ.
 |
| Käkgympa 1. Gaaaaaapa stort åt vänster. |
Husmor, som är närmast oförtröttlig, gick därför tappert vidare i försöken att hålla en konversation med Husfar, trots att hon mer än väl vet att en Husfar med ett Blad i näven är just bara en Vägg. Varken mer eller mindre.
- Å hon tanddoktorn, hon sa att käkmuslklera var överbelastade.
- Slitandet tar ut sin rätt, sa Husmor o tänkte på många års nattligt tandagnisslande.
Det prasslade till i Bladet på andra sidan. Den sänktes något också. Som om Husfar lyss till något.
Så harklade han sig. Sa, utan att ta ned Bladet:
- Va sa du att ho sa att de va för nöet?
Husmor, som blev smått lyrisk över det faktum att hon fått en reaktion från Väggen, svarade närmast reptilsnabbt:
- Di sa att mina käkmuskler var överansträngda.
- Överbelastad käkmuskulatur, sa di.
 |
| Käkgympa 2. Gaaaaapa stort åt höger! |
Med det prassel som uppstår när en papperstidning med sönderlästa och välbläddrade blad pressas samman, sänkte Husfar tidningen den så pass att ett par ögon plirade fram över bokstäver och meningar.
Sa:
- Dä ä la inte unnerlitt att di däringa käkarna är överbelastade!!??
- Vafalls, undrade Husmor klentroget tillbaka eftersom hon inte förstod gubbstruttens många ord.
Husfar, som nu fått luft i lungorna fortsatte:
- De ä la inte unnelitt sär jag!
- Såsom didäringa käkarna har malt o tuggat, malt o tuggat, malt o tuggat båd mat o tjat i snart ett halvt sekel, gruffade Husfar vidare med imponerande emfas i rösten.
-
Harreguuu, det ä ju närmast ett under att di inte är helt o hållet utsletna vid de här laget...
.
 |
Hmprff....
|
Och efter detta uttalande råder inte bara tand- och tantvärk, gråt och tandagnisslan på gården.
Nu råder även en synnerligen högriskklassificerad Klass 3 Varning.
Igen...
