Medtrafikanter...

En vacker, nästan suggestiv, vy som jag mötte bortåta kyrkbyn i arla morgonstund.(Och vandringen, som de klövförsedda medtrafikanterna företog, hade nog just något att göra med arla...)

Jag stannade, klev ur bilen och njöt av det jag såg - såväl vyn som bonden var värda att betraktas:-)

Dessutom har väl klövförsedda medtrafikanter alltid förkörsrätt?

Myspys om aftonen

Åh, vad det ser mysigt ut när extramatte sitter vid brasan om kvällen. Värmer sitt rödvin på den flata sten intill som husse murat dit enkom för sagda ändamål.

Jag, som är en Stadshund, kunde inte låta bli att hoppa upp på muren och kika lite närmare.

Brasan facinerade - men inte vinet. Jag föredrar lite lättare dryckjom än de mycket tunga, kraftiga och melassliknande rödviner som extramatte gillar.

Sådan matte - sådan dryckjom...

Non-Erotic-Holiday...

Nu är vår Alfons bortlämnad igen. På Non-Erotic-Holiday. Damerna här hemma löper och är sannerligen inte lätta att tas med. Jo, han skulle nog ha lätt att tas med dem. Alltför lätt är jag rädd...

Men faktum är att jag lät Herr Alfons stanna hemma här hos sin hustru Alice under februarilöpet då jag tänkte att måhända få begåvas med ännu en valpkull lagom till sommarens ankomst.

Det blev också några parningar. Men inga valpar! Jag tror att Alice, vis av naturen som det honkön hon är, visste vilken hektisk sommar som väntade Matte Husmor - vilket matte själv inte gjorde - och därför inte lät sig befruktas.

Alice är en exemplarisk Moder de första fyra, fem veckorna men sen tröttnar hon rejält och visar med all önskvärd tydlighet att sen får minsann Matte Husmor ta över ansvaret. Ja, sen har jag en, förvisso angenäm, heltidssyssla i ungefär lika många veckor med att pyssla, syssla, prägla, fostra och älska de små liven.

Men om man är i Långtbortistan hela långa dagarna blir ju det en icke kompatibel ekvation...

Låt oss frossa i några bilder från den senaste kullen, min C-kull, med de ljuvliga valparna Casper, Cajsa, Charlie och Cissi!

Fortsätt njut av tid och tankar - o frossa i valpkärlek...

Voff Voff!

(Och förlåt, alla kära läsare, för glesa publiceringar - men hav förtröstan och tålamod. Det torde snart vara över...)

Vad får får?

Vet du vad får får?
Man tror att får får får,
men får får lamm.
Och det är är det bara får som kan.








Jag minns en gång när vi här på gården hade både får och getter. Samtidigt. Och som ibland tog sig in i varandras hagar.

Ett par av tackorna, alltså fåren, blev dräktiga.

Så började barnen fråga om det kanske var den uppenbart lidelsefulle getabocken som kanske hade bestigit tackorna.

Ooops. Tänk om…

Tja, så började vi spekulera i vad sådana avkommor kunde kallas för.
En Get. Ett Får. I skön förening. Hm...

Getter får ju killingar. Med ett får inblandat blir det ju…... Fillingar.

Eller…. Hm. Get. Får… Ja, avkomman kan också kallas för en…… Fet!

Det går ju an i singularis men blir lite tokigt i plural.
Pröva själv:

En fet – flera fetor. (och har man kort vokal och dubbla t blir det etter värre!)

En filling - flera fillingar.

Det var ju trevligt. De gick under de arbetsnamnen ett tag. Magarna på fåren alltså. Men så började vi dra det där lite längre. Sätta in deras namn i olika sammanhang.
Det blev inte så bra…

När vi lekte med scenariot att de kanske var på rymmen och hur folk i bygden skulle kunna ropa;

- Åh, si här du, dessa, di ä nog nerifrå kärr? Dä ä nått mä bakännen - dä måtte la va Mickans feta?

- Ja, dä kann du ha rätt i, ja tror bestämt att di dära ä Husfars fillingar.

Vi blev mycket lättade när det visade sig att tackornas stora magar visade sig bestå av helt vanliga små söta lamm.

För får får lamm – de är det bara får som kan…

Välkumna sa i va!

Alla som vell träffa folk o fä här på gårn
ä välkumna hit å
FIRA FREDÀ
iblann
Fjädrar Frågor Flora o Fauna!!!

Hälsar Husfar o Husmor
o Hemböjdsföreninga

Trött av värmen...

- Gääääääääääääsp, gu va trött ja ä på värmen o på allt trägårsstim här på gårn. Hembygdföreninga sa ha trägårskväll här på fredá så dä ä inga lugn o ro...

Gu välsigne postverket

Så var det dags igen!
Återigen har Postverket överträffat sig själva och hanterat min äggleverans med tillräcklig varsamhet för att 24 ägg ska komma fram till mig. Hela!!!

Det är, precis som förra gången, Hönsamor Jane (min numera bästa vän, eller föralldel, enda vän) Hönsmor o hennes Olle som omsorgsfullt packat o sänt mig ägg. Denna gång består leveransen av 20 helt UNDERBARA ägg av rasen Welsumer. En ras jag inte är så bekant med. Men då jag hört Hönsmor Jane, med påtaglig entusiasm och ömhet, tala om Welsumer var jag förstås såld.

Sålda blev således även ett tjog ägg som Janes Welsumerdamer har nedlåtit sig till att värpa åt mig. Det hela skedde dock en smula motvilligt och i en inte alltför hög takt. Kanske är hennes höns bevandrade i landskapens historik och därför inte vill att deras stackars kycklingar ska hamna i det karga och fattiga Småland?

De vill kanske förhindra att deras kycklingar ska komma hit o bli några stackars utmärglade höns som stapplar fram för att söka sin egen föda bland stenar och enar? Som förtvivlat letar efter något frö eller en stackars mask för att stoppa i sina tommar magar. Vackla fram, utmagrade och undernärda i brist på mat?

Tja, när man tänker efter så är ju detta scenario inte osannolikt. För visst heter det; Sådan husmor - sådan höna...


Dessa kycklingar är av rasen Skånsk Blommehöna och föddes på midsommarafton

Tre av de 19 kläckta var så här ljust gula med distinkta svarta fält


Ännu är de kvar i äggkläckningsmaskinen eftersom de bara är någon timme gamla