Stämningen är låg här i köket. För att inte säga usel. Rent ut sagt i botten!
De, tills för några timmar sedan stolta hankatterna Rudolf Rednose och Nils Whiteass har berövats sin manlighet.
Jag råkade överhöra deras lågmälda och smått sömndruckna konversation, den löd som följer:
- Ja du Nils....
- Ja du Rudolf....
- Då blir det till att ta fram anteckningsboken och börja ringa runt. Har du många att ringa till för att ställa in redan inplanerade kärleksmöten?
- Ja faktiskt. En hel del. Det är många små catladies som tyckt att jag är snygg, tuff och charmig. Fast nu känner jag mig varken det ena eller andra....
Tystnad.
Suck.
- Har du många att ringa till då Rudolf?
- Inte en enda, jag visste ju inte ens att jag var en hannakatt, jag var ju Ronja Snöflinga tills bara för några veckor sedan.
- Hm, sa Nils.
- Hm, sa Rudolf.
Rudolf tänkte en stund och sa sen:
- Å nu vet jag inte vad jag är alls...
