EN LAGÅRDSTOMTES JUL
En alldeles alldeles sann julsaga om en lagårdstomtes julbestyr på en liten gård någonstans långt ut i den mörka Smålandsskogen…
Text och illustrationer
Mickan Thor
När marken runt lagårn ligger vit, trött och frusen
hönsen ruggar o av närgångna tuppar läser lusen
husfar dricker nåt ifrån potatisland
husmor mumlar om guldarmband
då anar lagårdstomten att det är dags tända juleljusen
Fast lagårdstomtar som jag, o den förre, han som dog
lunkar på som vanligt med sysslor o vårt vardagsknog
städar i stall o i djurens kättar
pratar med hästar, knytt o vättar
för man ska hålla sig väl med dem alla, det vet jag alltnog
Men när bred-rövade märren går till boden, den öde
för att försöka förse sig av visthusbodens överflöde
(där finns havrenecker i mängd)
ja då håller jag dörren stängd
för hon var så dum o girig att jag henne portförbjöde
I morse var hon ångerköpt, kom o sa till mig förlåt
hon sa förläget att hon inte alls är girig med uppsåt
men som bred-rövad o lat
o alltid sugen på mat
blir det att man roffar åt sig allt som man kan emellanåt
O när ska man va snäll, min vän, om inte nu vid jul
så jag klappar hennes mule o öppnar till vårt skjul
hon gnäggar på den unga märra
som förvånat ögonen uppspärra
när hon alla havrenecker såg uti bodens vestibul
Tyvärr är inte alla glada här fastän juletider råder
bland får man tassa som om man ginge här på nåder
här är gny, gnäll, gnissel o gnat
fast jag mest skrattar åt deras tjat
o memorerar tills nästa gång det drar i min skaldeåder
Just nu är alla i lagårn arga på en långsvansad råtta
en häradsbetäckare, nåja, bara en ynka medelmåtta
som på vår loge smet in
gjorde råttmor bukastinn
o trettiofyra små barn ligger nu i råttmors grotta
Gammelkattan ligger i sitt hål och blänger arg på mej
för att jag till råttbo-tabberas bestämt har sagt nej
men till o med hon måste fatta
att även en ilsk gammal katta
får till julens o lagårdstomtens regler snällt anpassa sej
Geta-koa, hon som jämt gör såna konstiga krumbukter
för att få ut sina, till synes, outsinliga träckprodukter
står och blänger på oss andra
försöker någon annan klandra
fastän det är hon själv som i lagårn sprider unkna lukter
Genom fönstret syns som vanligt lille granngårnsgossen
vemodig gå i flösvattnet längst ute på västra mossen
han drömmer om en häst
o den han gillar allra bäst
är vår halte klapphingst Sthore, den väldige kolossen
Så i somras smiddes planer här bland djuren må du tro
om hur vi kan glädja granngossen, den lille lessne Bo
efter möda och kärt besvär
så blir det föl till våren här
o hur det gick till vet bara jag o lagårns blinda so
Strax då julaftonsskymning famnar nejd och gård
i antal glädjeskutt Bos hjärta gör världsrekord
för sitt inre snart han ser
när vi ett föl till honom ger
o sen har nog hans sinne slått sitt sista mollackord
Knytt, vättar o lagårdtomtar, vi kan ordna det mesta
bara folk o fä till sätt o sinne är väna o modesta
det är sagans sensmoral
att man själv kan göra val
o göra det bästa, för två- o fyrbent, sig själv o sin nästa
Julefriden sänkt sig har när jag går bland gårdens hus
barn leker i glädjerus o Husfar myser vid sitt krus
o minsann, vid husmors hand
blänker visst ett guldarmband
snart kommer hon till lagårn ut med tomtens egen julegröt
och efter lagårns julkalas väntar julnattsvilan opp i hö´t
*********************************************************************************
Lagårdstomtens språk, ordförklaringar
Ruggar – period då hönsen tappar sina fjädrar och värper minimalt
Kättar – djurens boxar
Havrenecker – Havrekärvar (julkärvar)
Knytt, vättar – folktroväsen som lever i, under och intill ladugården
Märr – sto, häst av feminint kön
Tabberas – äta upp allt, göra rent bord, stort kalas
Träck - avföring
Bukastinn – tjock om magen
So - grissugga
Klapphingst – häst av maskulint kön med bara en testikel
Flösvatten – mycket vatten, som vid vårflod, snösmältning eller skyfall
Höt – bestämd form av hö, ett stråfoder
EN RIKTIGT GOD MYSIG ROLIG O HARMONISK JUL önskas alla kära läsare!!
Mickan och Husfar
