Knipande knipor

En stilla morgon. En helt bedårande underbar fantastisk morgon.

Jag står stilla på behörigt avstånd från Lyckopölen och betraktar knip-paret som varje morgon är här och förser sig av vad det nu är som dammen förmår bjuda dem på.

Jag måste hålla mig på avstånd för jag måtte vara en sjuhäcklefjälls duktig fågelskrämma. För det där knip-paret, de ligger obekymrade kvar i Lyckopölen när trenne hundar strosar kring dammen, när katterna gör dem sällskap och till och med när Husfar Göran släntrar ut mot maskinhallen.

Men när lilla jag visar mig, då jädrar kniper kniporna med tårna, plattfötterna åker upp i vertikalt läge och de gör rejält avstamp i dammen, lämnar stora slirspår i vattnet efter sin dramatiska flykt och flyger med skrämda läten och snabba vingslag långt långt härifrån. Kvar står en trind tant och undrar vad det är för fel på hennes uppenbarelse.

Kan det måntro bero på den flaxande nattsärken, de spruckna hälarna eller den värsta Pluppfrissan ever?

Önskar er alla en helt helt helt fantastisk lördag!

Knippuss & Vingflax
Er Mickan

Ladusvalan har kommit!

Nu har den kommit! Gårdens skickligaste flygare - ladusvalan!

Inunder lika ekvilibristiska som blixtsnabba in- och utflygningar genom ett litet trasigt hörn längst upp i fönstret på ladugårdsnocken flyger den till sitt gamla bo i det gamla sticketaket på rännet.

Nu ska här isoleras på nytt och snyggas till innan ägg läggs, ruvas och kläcks för att försöka försäkra successionen av ladusvalor här på vår lilla gård.

Och lycklig är jag för det - även om jag knappast tycker att svalan ser sisådär särdeles lycklig ut...

Puss o Kram
Mickan

Kristihimmelsfärdsdag!

Vilken bedårande dag va?

Helt helt underbar!

Jag vill med detta kort önska er ALLA en ljuvlig, harmonisk, glädjefull, färgglad och minnesvärd Kristihimmelsfärdsdag med massor av fina möten med människor och miljöer som ni uppskattar!

Själv ska jag vara lite av en korre idag, både en slags reporterkorre men även en korre som samlar.

Samlar på innehåll till min kommande Mickans BakGlädje - idag ska jag fotografera till kapitlet "Farmors traditionella JULBAK", det ni!

Få se hur det går att få till någon  julkänsla idag...

Puss o Kram!
Mickan

Gigantiskt

Gomorrhår!

Jag funderar hur det kommer sig att det mesta här hos mig växer, frodas och blir gigantiskt.

Det gäller grisar, höns, ponnies, hundar, tuppar - och tanter...

Och nu gäller det även Vitsipporna här på gården!

De har genomgått en metamorfos och antagit gigantiska former!

Bladverket är detsamma men blommorna dubbelt så stora som vanliga sippor som du ser här nedan.

Hm...

Varför kunde inte även ekonomin drabbas av detta fenomen...

Puss & Kram,
Mickan

Tro Hopp o Kärlek

Morgonstund har guld i mund, heter det ju. 

Jag vill instämma i denna gamla devis. Jag älskar morgnarna. När dagen ligger bjuden som en juvel i en kupad hand.

Denna morgonstund, den första måndagen i maj månad, erbjuder allt man kan önska.

Försommarblå himmel, vårystra fåglar som ihärdigt sjunger, otålig växtkraft i träd och mylla och en Lyckopöl som ligger alldeles stilla som om den ruvar på hemligheter som bara dammen själv vet.  

Runt Lyckopölen står de som gula små utropstecken i grönskan. Liljorna. Speglar sig oblygt i dammens blanka yta.

Jag står barfota i det nattkalla gräset med morgontidningen i min hand och nyvakna hundar som gör sin sedvanliga morgoninventering av gården. 

Jag är alldeles stilla och betraktar, närmast andäktigt, allt detta vackra som erbjuds.

Den kringgärdande skönheten.

En välsignad härlighet som famnar mig.

Jag ser.

Jag doftar.

Jag känner.

Jag smakar.

Jag hör.

Jag lever - och är så oändligt glad och tacksam för det!

Unna dig några ögonblicksstunder av betraktelse du också, i verkligheten eller en inre bakom slutna ögon.

Så hör ni, kom nu, låt oss möta denna nya dag med Tro Hopp och Kärlek!

Puss o Kram,

Mickan

Selfiepinne???

Förtjust över det här härliga fotot ropade jag på Husfar och sa:

- Du måste titta på den här mysiga bilden när Johanna Sugga har bollat ned sig och sover ute i höet.

Han kommer släntrandes. Husfar alltså.


Ställer sig bakom mig och över min axel tittar han på fotot på datorskärmen.

Är tyst.

Blinkar till.

Blinkar till ännu en gång.'

Så spricker han upp i ett leende, förvånat och glatt.

Utbrister:

- Men Mor, har du skaffat en selfiepinne????

Grrrr.

Gubbskrälle!

Han skulle fått fin middag ikväll men nu får han banne mig äta havregryn o mjölk.

Bah!

Selfiepinne!!!!????

DubbelGRRRRRRRR

Pustar ut med vännerna

Phu.

En intensiv helg börjar gå mot sitt slut.

Vi har tagit farväl av april och välkomnat majmånaden och våren.

Med brasor och tal och fest och värme!

Och arbete med mer basala saker som att gräva infiltration till avloppet, kantskära vägar, ta hand om barnbarn samt helggästen Ingrid och hennes vovve.

Men - det som tarvade mest energi och kraft vad att hålla vårtalet här framme i byn. Hua!!! Hua!!! Hua!!! Alltid värst att vara på hemmaplan. Hua igen....

Men nu softar jag lite med vännerna som jag känner mig totalt trygg tillsammans med!

Puss o Kram
Er Mickan

Gryningsstund hos mig

Natten börjar gå över i gråkornig gryning.

Ett par vildänder har haft den goda smaken att övernatta i Lyckopölen. Står stilla en stund och betraktar deras förehavanden. Det blir inte länge. Morgonpigga hundar vill ut och lätta på blåsan. Änderna försvinner lika fort som lönekuvertet.

Husfar bar in ved igår kväll och det var en del graneved med. Så nu sprakar det mer än vanligt här i vedspisen och det gamla gjutjärnet ger ifrån sig en mjuk skön och på något sätt välgörande värme. Välgörande för både kropp och själ. Trösterikt.

Jag tänder lite ljus i väntan på dagens ljus. En skön stund. Rofylld.

Hundarna har kommit in igen och lagt sig till ro. Alfons snarkar.

Talgoxen är som vanligt först ut att ropa sitt ti-ty, ti-ty från platser och övernattningsplatser ännu dolda i dunklet.

Jag värker på vårtalet jag ska hålla i morgon. Väger och velar. Smakar på orden. Budskapen. Väger för och emot. Tror och hoppas att den här dagen ska leda mig framåt.

Det är det bästa med gryningen, känslan och glädjen över att en hel ny dag ligger bjuden framför oss!

En dag som kan rymma nästan precis vad som helst. Låt oss hoppas det blir bra och värdefulla saker och skeenden för både er och mig!

Fredagspuss, Mickan

Följ med oss!

En  helt ljuvlig vårdag med blå himmel.

Jag och mina fyrfota vänner drog givetvis ut på tur!

Kom, du får följa med du också.

Puss & Kram,
Mickan

Ett vårdträd vaknar...

Ett gammalt och gistet träd.

Märkt av livet.

Av ålder.

Lite sned.

Lite vriden.

Men ändå ägandes en fantastisk skönhet!

Ett träd som tar tid på sig, både för att vakna om våren och att komma till ro när hösten kommer och själ ljuset och värmen bit för bit.

Men naturen verkar ge trädet lite hjälp i processen.

Låter gräset bli skirt vårgrönt runt den grova stammen.

Låter scillan frodas och breda ut sig i myllan ovan vårdträdets rötter som borrat sig djupt ned i den småländska myllan.

Trädet gäspar yrvaket. Ler förvånat mot den omgivande skönhet som plötsligt kringgärdar dess stam och grenverk.

Sträcker lite på sig och säger "Gomorron" till gräs och blomster, till fåglar och humlor, till hus och bodar.

"Nu är jag vaken! Tack för fina blomster på sängen! Låt mig bara morna mig lite så börjar snart även jag att jobba på att skapa en bedårande vår och sommar...

Puss & Kram
Er Mickan

Tjuvtittsdags!

Kära läsare!

Nån fördel ska ni ju ha, ni som följer mig här på bloggen.

Nu är det dags för lite tjuvtitt igen, inte sant?

Tjuvtitt in i det som händer med den pågående boken Mickans BakGlädje!

Idag får ni kika lite på några bilder från ett mysigt Afternoon Tea med massa goda scones, sandswichar och söta bakverk.

Bilder får ni några här - men recepten - ja de får ni allt vänta på tills boken kommer!

Och vill du vara säker på att tidigt få ett eget exemplar, personligt signerat och allt, så klicka här: Förbeställ ditt exemplar här

Puss o Kram
Mickan

Ordspråk

Bättre fly än illa fäkta...

Halvvägs till en påfågel...

I många år har jag önskat att det gick en snäll, tam och tillgiven påfågelhane här på gården.

En som är så tam och så tillgiven att han, så fort han bara får syn på mig, fäller ut sina ofattbart vackra stjärtfjädrar som får vem som helst helt stum av avund och beundran för den bedårande fjäderprakten!!!

Men - nu har jag ju liksom inte det.

Ja, jo, jag har ju förvisso Johanna Nöffe som går här och viftar glatt på sin svans men sådäringa våldsamt stum blir man inte, vare sig av beundran eller avund av den ändalykten.

Fast man får glädjas åt det lilla!

Jag har ju en annan liten vacker fjäderbeklädd hane som gärna spelar för mig, som spänner upp sig och visar såväl sina fina stjärtfjäderar som vingpennor!

Håll till godo mina vänner - för det gör jag...