Påskafton 2012.
En vacker vinterdag med ett tjockt lager nyfallen snö som gav mjuka böljande konturer åt natur och landskap.
Den skarpa generösa solen sken från en klarblå himmel. Fick snön att gnistra förföriskt och skapade skarpa dovt blå skuggor bakom allt med form.
Ett par tjusiga sjöfåglar sam lugnt i den tysta dammen och skänkte en färgstark dimension åt den vackra vintervyn.
Men den rofyllda bilden är bedräglig!
Hu så bedräglig!
De "tjusiga sjöfåglarna" är storskrakar som är så förbaskat begivna på fisk att de länsar stordammen på sina vackra guldfiskar!
Storskakarna, liksom skarvarna, var här likaledes i fjol medan Husmor under ihärdigt flaxande rusade omkring och agerade fågelskrämma - något som Husfar ger henne beröm för, vilket ju är synnerligen sällsynt. Han säger till och med att hon är som gjord för att vara en fågelskrämma!
Vår Husmor blir förstås glad, ovan vid beröm som hon är, i synnerhet från Husfar, och flaxar tappert vidare runt gårdens dammar för att rädda vad som räddas kan.
Den här påsken gick hon emellertid bet på att rädda åtminstone en av gårdens större guldfiskar. Jo, för det är just det som finns i Husfolkets stora damm. Ni vet där som Husmor morgonbadar och njutningfullt kallar sin egen lyckopöl.
Hur som helst. Just där i lyckopölen finns ett gäng vackra flera år gamla och numera mycket storvuxna guldfiskar vars fjäll skickligt reflekterar solen och skickar guldröda glödande strålar upp mot vattnets krusiga yta.
Men efter den här påsken glimmar det emellertid litet mindre.
På grund av de rackans storskrakarna!
Grrrr.
Morr.
Och blängsylta!
Storskrakhanen Senfärdige Cowboysaren: "Vi simmar över till andra sidan, där är det lugnare."
Storskrakhonan Rödbruttan Storkäft: "Mooohhhaaa, bra idé Cowboy, duu vet väl, att i de lugnaste vatten går de största fiskarna... 
Rödbruttan Storkäft: "He he he, vad va de jag sa!"
"Now we talking Cowboy!"
"Du skulle se desamma som jag kan se med min genomträngande blick!"
"Sicken firre! Fet o fin - honom ska jag ha!"
"För jag är Rödbruttan Storkäft - som tar och får allt jag vill..."
Rödbruttan Storkäft: "Gulp!"
"Oops - det var en stor jäkel!" 
Senfärdige Cowboysaren; "Öh."
"Öh."
"Öh."
"En fisk?"
"Var då" 
Rödbruttan Storkäft: "Nog för att jag kallas för Storkäft alltid - men det vete fåglarna om de räcker till för den här fetfirren" 
Rödbruttan Storkäft: "De ä ju för faen som hos tandläkaren!"
"Gaaaaaaapaaaaaa!!!"
"Gaaaapaaa stooort!"
"Jag kan bara säga er en sak;"
"Gapa mer än så här - de kan jädrarimej inte nån göra..."
Rödbruttan Storkäft: "Men skam den som ger sig!"
"Den jästrans firren skaaaaaa ner - om jag så ska trööööka i den med min egen röda plattfot" 
Rödbruttan Storkäft: "Svälj!"
"Gulp!"
"Svälj igen."
"Raaaaaap" 
Rödbruttan Storkäft: "Så där ja!"
"En liten slurk på de åxå."
"Så ja."
"Det satt fint!"
"Rap igen."
Rödbruttan Storkäft: "Å så skakar vi ner den lite längre ner i buken lixom." 
Rödbruttan Storkäft: "Fniss."
"Fniss, fniss, fniss"
"Hohoho."
"Fasen va de kittlar i krävan när han sprattlar."
"Fniss."
"Tusan bövlar. Vilken fena!"
"Kittlar dödsskönt i kistan..." 
Rödbruttan Storkäft: "Hängde du med på det där Cowboy?"
"Såg du med vilken stil jag fixade käket?"
Senfärdige Cowboysaren: "Öh".
"Öh".
"Öh".
"Näääeeee."
"Eller va?
"Nä, jag tror inte de!"
"En firre?"
"Va? Var då nånstans?"
"Va då stil?"
"Öh..." 
Rödbruttan Storkäft: "Alltså du är ju för fasen inte sann!
"Hur dum får man va?"
"Nä, nu får det va nog med senfärdighet!
"Alltså, jag drar!"
"So lång Cowboy!"
Senfärdige Cowboysaren; "Öh."
"Öh."
"Öh."
"Nä."
"Vänta på meeeeeeeeeej!"
"Breeeeeekäft!"
"Väääääääntaaaaaaaa!"
"Öh."
"Öh."
"Öh."
En bedrägligt vacker vintervy hemma hos Husmor Påskafton 2012...
