söndag 15 januari 2012

Skogsrunda i silat morgonljus...





E runna mä hunna...

Kära läsare!

Äntligen, äntligen! Efter ännu ett långpass på jobbet är jag äntligen hemma!!!

Hemma och därmed given förmånen och möjligheten att följa livet här i och runt gården.

Efter en storrengöring i lagårn, som ledigheten brukar inledas med, var det så dags att ÄNTLIGEN få uppleva lyxen att företa sig en skogsrunda i dagsljus.

Eller rättare sagt, en runda i silat morgonljus.

E runna mä hunna...

O Husfar...

Kram,

Er Mickan














måndag 9 januari 2012

Vintertankar...


Vintertankar...

Igår hade jag en sällsamt vacker hemfärd.

Hem på vägar genom ett mörkt och vintrigt Småland.

Ett nyfallet snötäcke gjorde dock Småland mindre mörkt. Och inte bara det!

En klart lysande fullmåne förvandlade kvällen som vore den istället en vaknande dag som tveklöst släppte iväg mörkret och lättjefullt tog emot ljuset som silar sig in mellan björk och gran.

När jag kom hem till Gården gick jag in med väskor och kameraryggsäck, visslade på både hund och husfar, jodå, det funkar ungefär likaledes, och så gick vi ut i det gåtfulla ljuset som famnat vår gård.

Stillhet. Vi befann oss i en stillhet.

Så traskade vi uppåt gärdena. Under kängors och stövlar tyngd knarrade snön vagt men ínunder katte och hundars tassar undslapp snön sig inte det minsta ljud.

Stannade mitt ute på åkern. Tittade på den kringgärdande skogen som månen gav långa, långa skuggor långt in på den snöklädda vita vallen. Träden stod mörka och kala i skarpa siluetter mot den lysande gubben. Inte spöklikt utan mer hemtamt. Välkommet. Som några goda vänner vars närvaro man registrerar, tryggt och utan att ifrågasätta.

Flera stjärnor hade hunnit framträda på det dovmörka himlavalvet. Satt där som små gäckande nålshuvuden och lät mig tveklöst fortsätta grubbla över den eviga frågan om liv i rymden.

Så stilla. Så lungt. Så behagligt.

Från granngården hördes några kalvar hungrigt råma. Lite trafikljud hördes, vagt men dock, utifrån länsvägen långt borta.

Ett flygplan störde den visuella stillheten på himlen, som vore det en glidande blinkande stjärna som far rätt över himlavalvet. Först långt efter att planet passerat över nejden nåddes vi av ett muller som avslöjade att det ingalunda var en strålande stjärna.

Så gick vi igen. Över vägen och genom skogen. Det gällde att ducka för alla snötyngda grangrenar som sänkt sig lågt och böljande över vår stig. Ljudlöst sprang hundar och katter kring oss i kvällen.

Så kom vi ut uppe på tarmen längst upp på Stuvegärdet. Såg snart huset och ladugården. En rökpelare steg från skorstenen och blev tydlig i månljuset.

Det ljus som fick snön att gnistra och glimma i varje steg.

Makalöst vackert. Mjukt, fint, famnande, inbjudande.

Mångubben log. Kvällen log. Livet log. Till och med Husfar log.

Och jag? Jo jag, jag ler ännu...

Er Mickan

onsdag 4 januari 2012

Årets sista solnedgång - o månuppgång...



På årets allra sista dag visade sig vädret barmhärtigt mot både goda och onda. Den förfärliga blåsten som grinigt dragit genom allt och alla mojnade äntligen och lät både folk, fä, flora och fauna komma till lite ro.

Till och med solen steg upp över horisonten och log ödmjukt mot oss, svagt men dock...

Månen ville inte vara sämre och klättrade tappert upp den också och tog plats på himlavalvets båge.



Solen gjorde björkens vita stam till en glödgande pinne varför reflektionen i dammens kraskande istäcke var effektfullt och vackert.


Husfar, jag och en tasspatrull bestående av Alice, Alfons, Blenda, Nils, Spöket och Findus gick på en liten spatserarturné runt gården, nåja, det är ju fort gjort med tanke på dess ringa storlek...

Men vi ville uppleva årets sista solnedgång. Och då gick vi till Gårdens eget inneställe, vårt eget Stureplan. Nämligen Grillkullen uppe vid Norragärdet.




Lite het glögg serverad på en stubbe medan solen sänker sig bak den stormskadade granskogshorisonten och målar skogen eldröd till avsked - kan livet bli så mycket bättre?





Ja - det tycker nog en del som föredrar att sätta sig på planet och dra iväg - nånstans. Medan en gumptung tant sitter fast förankrad på en stubbe långt ut i Smålandsskogen, dricker hetglögg ur termos och klappar Husfar på knäna, där för övrigt både Blenda och Alice tagit plats.

Olika falla livets lotter...

Och viljor...

Ja, nu menar jag inte direkt om att få plats i Husfars knä utan valet att sitta på en stubbe kontra på ett flyg till Bahamas. Eller nåt...




Så har solen gjort sitt för året 2011 och drar sig tillbaka till välförtjänt vila.

Lämnar en frostnupen gård i det sista av dagens flyende ljus innan nyårsnatten kommer för att ta oss alla i sin famn.




Tack BästeLivet - för ännu ett gott år...

lördag 31 december 2011

Gott Nytt År!!!



Nu är det nyårsafton. Igen!

Vill tacka för ett roligt, kommunikativt gemensamt NJUTBART BLÄDDER tillsammans med Er alla genom hela långa 2011!!!

Fick överraskande en sådan fin bukett på förmiddagen som jag delar med mig av. Årets sista och säsongens första tulpaner! Det är kärlek det!

Tack Lowisa Simon Freddie och Bebismagen för den fina blombuketten!

Och när jag ändå är inne på tackandet... Jo, jag vill tacka NÅGON, vet dessvärre inte VEM, som lämnat en sådan fin liten julklapp på mitt bord i Mickans Hörna på Jönköpings-Postens redaktion.

Den fina klappen stod och välkomnade mig i tisdags morgon då jag kom tillbaka efter att ha firat jul hemma på Gården, om inte lugn o ro, så i alla fall firat....

Paketet innehöll så mycket omsorg och omtanke. Små fint inslagna påsar, små paket och silvriga förpackningar av riktigt gott smått och gott.

Många har i veckan fått frågan: "Åh, är det du som varit så rar och ställt en så fin julklapp inne hos mig".

Frågan har dessvärre väckt lite genans för de flesta blir liksom generade och stammar lite glatt och lite slokörat något i stil med: "Nej du, det är det inte, men jag önskar att det vore jag, för jag hade gärna velat ge dig en liten julklapp - det är du värd" och andra svar på samma tema.

Fniss... Så tokigt. Min avsikt har förstås inte varit att genera någon med att ifrågasätta varför han eller hon INTE har givit mig en julklapp utan jag vill ju bara så gärna TACKA denna vänliga själ som så rart har berett mig denna överraskning och glädje!

Till slut frågade jag alla som råkade le mot mig, men icke, jag fann inte denne, likt julaftons Karl Bertil Jonsson, godhjärtade välgörare...

Men denne ska veta att jag är glad. Mycket glad!!! Så TACK så mycket - vem du än är...

Nu ska du få en glimt av några ögonblick från min bygd, vid exakt den här tiden för exakt ett år sedan. Då for jag och Husfar runt och fångade några vyer och ögonblick.

Då fick jag dessutom den stora äran att åka I BILEN med Husfar. Inte bak på en från soptippen hämtad och lagad trädgårdsstol som sedan spikats fast på en gammel vagn som Husfar med Grållen drog byn runt - med mig i sopstolen bak på kärran! Ett ekipage vars framfart väckte mångas munterhet - dock ej min...

Och jag behövde heller inte åka baklänges sittandes i samma soptippstol instängd i skåpet i Caddyn som på Julafton för en vecka sedan.

Då fick jag agera Tomtemor som Husfar körde byn runt och stannade på valda ställen, slängde upp dörrarna och blottade en omfångsrik Tomtemor som generat satt och Ho Ho Ho Ho:ade inklämd i sopstolen med famnen full av julklappar. Också detta till mångas munterhet, dock mer till andras än min egen...

Nej, i fjol på Nyårsafton fick jag, som en alldeles vanlig medborgare, sitta i bilens passargerarsäte och fångade lite vackra ting och ögonblick från ett minst sagt vinterfamnat Nävelsjö.


















Med mina bilder från förra Nyårsaftons vackra RIMFROSTLAND vill jag önska ett härligt spännande roligt utvecklande harmoniskt 2012 med fina möten, goa skratt, lyckliga leenden och mycket kärlek...

Här ger jag dig ett första glatt gott leende - eller ett sista, beroende på hur man ser det...

Er Mickan

måndag 26 december 2011

Visst blev det jul...

Jodå, visst blev det jul!


Julbordet dukades...


Klapparna lades under granen...


O så kom Tomten...

Men lite lurig var han allt. Nästan otäck. Den däringa Tomten alltså...

Hehe.

GO FORTSÄTTNING FOLK O FÄ!!!!

Er Mickan