Dimman har intagit gården. Sjunkit ned mellan bodar och byggnader.
Bildar som aura runt utelamporna i trädgården. För mina tankar till Dickens dimhöljda
Londongator.
Om natten när man sömnlös vrider sig i sängen har man så
många tankar. Sååå många. Jag stiger upp, tar på mig sockar och särk och går
ned till köket.
I mitt kök finns inga elektriska lampor tända. Bara levande
ljus och spis. Och förstås skärmljuset från min bästa vän - min laptop. Tiden
är 02.19. Jag försöker vara accepterande och mild mot min hjärna som lever sitt
eget hjärnstressade liv. Försöker se försonande på att min hjärna inte vill
anpassa sig till sömn när natt råder.
Det är ingen idé att bli arg och
irriterad. Det blir bara värre. Hjärnan har sina bevekelsegrunder för att vara stressad.
Jag vet det och jag försöker blidkas och förstå. Försöker undvika de vassaste
skären och försiktigt kryssa mig genom viken utan kollisioner med förrädiska grynnor
och skär.
En ivrig ungtupp har fel på sin inneboende klocka ty han galer
om och om igen ute i fähuset. Jag har kokat the på vedspisen. Det är ännu för
hett för att låta sig drickas. Men snart. Mild och knappt förnimbar
instrumentell musik strömmar mjukt genom köket. Vovvarna ligger snufsande i
varsin hängmatta på det gamla vattenburna elementet. Varmt och tryggt.
Jag invaggas sakta i ro, intar lugnet i köket. Nästan så att
även jag hade velat kura ihop mig i en hängmatta invid en trygg skön
värmekälla. Men den platsen finns ju – det är ju uppe i sängen invid Husfar. Där
är varmt och tryggt. Om en stund är jag kanske redo att krypa ned i sängen
igen.
God natt min vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar