Hade
hoppats att det var deras sista arbetsdag igår. Att de gått på semester från
och med i morse.
Gudarna
ska veta att de är värda en semester. Som de jobbat och legat i. De måste vara
helt utmattade!
Jag
hade fel. Jag hoppades fel.
För
denna lördags gryning var precis som alla övriga gryningar numera.
Att
just som den första lilla antydan till dagsljus uppdagas bak horisonten, ja
börjar de.
Skrika.
Inte
melodiskt men metodiskt. Inte ljuvligt men ljudligt. Inte härligt men
förfärligt.
De
skriker förbluffande tidssäkert som stod de och tittade på ett pendlande
tidtagarur. De korta intervaller tystnad som råder mellan skriken är inte
längre än ekot just hinner lägga sig.
Jag
känner inte bara sympati utan även stark samhörighet med dem som, visserligen i
väsentligt med obskyra sammanhang, utsatts för ljudmässiga tortyrliknande
metoder i syfte att bryta ned psyke och livslust.
Själv
utsätts jag för detta varje natt. Varje gryning. Varje morgon. Tortyren varar
från tretiden till sjutiden.
Platserna
från vilket det hela utgår, varierar. Kan vara västerifrån, norrifrån,
österifrån – sällan i söder.
Jag
har tänkt kalla in facket. Unionen eller Transport.
Transport
kunde upplysa dem om lagen om KOV, Kör- & Vilotiderna.
Eller
om lagen om Dygnsvila. Att
planera och lägga upp arbetet så att de får sin dygnsvila. Eller åtminstone min
dygnsvila.
Men
de fortsätter enträget.
Skrika.
Högt
och genomträngande.
Inte
melodiskt men metodiskt. Inte ljuvligt men ljudligt. Inte härligt men
förfärligt.
Hade
hoppats att det var deras sista arbetsdag igår. Att de gått på semester från
och med i morse.
Gudarna
ska veta att de är värda en semester. Som de jobbat och legat i. De måste vara
helt utmattade!
Jag
hade fel. Jag hoppades fel.
ANNONS:
Tranor
bortskänkes mot hämtning på plats…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar