Alltså, jag älskar verkligen landsbygden. Älskar min
hembygd. Livet på landet. Kan inte tänka mig något annat.
Men - ibland gör landsbygdslivet frustrerad. Som när man är
i slutskedet av böckers tillblivelse.
Att förlita sig på en bristande trådlös uppkoppling när man
laddar upp tunga filer är inte roligt. Inte nånstans.
Började 04.40 med att tanka upp bilder. De två första
gångerna, efter att jag dragit in bild för bild, släppte nätet och arbetet var
helt ogjort. Vid tredje försöket lyckades jag ...
Fiber, fiber, fiber - var finns du? Vi bor i en utpräglad landsbygdskommun, men istället för att värna sin landsbygd och dess företagande/företagare genom att bygga ut fibernätet, är detta den kommun som INTE gör det, till skillnad från grannkommunerna. Vi bildade en förening här ute för flera år sedan, en förening med det lite nördiga namnet FIS vilket står för Fiber i Skogen. Vi har haft åtskilliga möten, gjort åtskilliga ansökningar och åtskilliga uppvaktning men har fått avslag på avslag...
Nåväl, en operatör uppförde åtminstone en mast i närheten för ett tag sedan. Sedan vi bytte till den har i alla fall uppkopplingen förbättrats. Man får vara glad för det lilla!
Jag tycker inte om att börja en dagen med irritation och
frustration. Men så kan det alltså råka bli i boksnickartider i en stuga på
landet...
Hur som helst så lämnade jag hem och hus och begav mig ut en
sväng för att lätta sinnesstämningen.
En fika i gröngräset och en blomsterbukett senare är jag
gladare igen och känner i hela kroppen, hjärtat och själen att jag älskar landsbygdslivet.
Trots dess baksidor...
Kattkramar och Solkyssar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar