Gomorron!
Mina ljuskäglor här i köket är endast 16 stycken idag. Det
sjuttonde fattas. Vet ni varför?
Jo det var någon här i huset som agerade på
egen hand i köket igår kväll eftersom jag var ute på kvällssignering på
Kontorsspecial i Vetlanda där jag alltid stortrivs med såväl atmosfär, utbud
och personal.
Husfars mer husliga sida slog till med full kraft då han var
”emsammen hemma”. Han började laga kvällsvard till sin kvällsarbetande hustru
och donade här i köket med potatisskalning, skar lök och blandade en
köttfärssmet på finmald blandfärs och stekte pannbiffar. Hm, funderade han, vad
är det mer hon vill ha, jo just det, tända ljus och varm vedspis.
Därefter skrev han ett rart sms till hustrun att hon skulle
köra försiktigt och framför allt, gå in försiktigt från maskinhallen. Hon
åtlydde, på samtliga punkter ty grusvägen sken som en blank spegel i bilens
strålkastarljus.
Och när hustrun kom hem förnam hon goda dofter från
matlagningen redan ute på ladugårdsbacken. Försiktigt försökte hon ta sig in på
det hala underlaget medan snöflingor började signa ned från den mörka himlen.
Katter, hundar, valpar och Husfar mötte i hall och dörr och
hustrun kände sig rörd, välkommen och lyckligt lottad. Huset som luktade gott
av pannbiff med löksky kändes varmt och ombonat, fullt av liv och rörelse och
kärlek.
Köket var varmt och flera stearinljus fladdrade i värmen från spis och vedspis.
Köket var varmt och flera stearinljus fladdrade i värmen från spis och vedspis.
Men, så fick hon – hustrun alltså – syn på sitt älskade datumljus, det som hon så vördnadsfullt hade tänt på morgonen efter att i flera dagar trånat efter det magiska ögonblicket då Årets datumljus skulle tändas för att sedan tändas en liten liten stämningsfull stund varje morgon ända fram till dess att julaftonsmorgonens randas.
Öh…
Vafalls?
Datumljuset var nästan helt nedbrunnet, befann sig på 17!
- Öh, hur tänkte du nu, frågade hon Husfar, fast
rätt snällt ändå ty han hade ju verkligen slagit knut på sig och myst till det
hela.
Han tittade oförstående på mig, sedan på ljuset och sen på
mig igen. Sen började han flina, lika delar generat som roat.
Nåja, 17 december är säkert en fin dag det också. Då vet jag
förresten att jag först står på scenen i Vetlanda och pratar och skroderar mellan
10.30 – 11.00 för alla som vill och orkar lyssna på den JULHAPPENING som Tillväxt
Vetlanda ordnar med aktiviteter hele daen i Vetlanda City.
Sen sätter jag mig i bilen och hastar upp till Nässjö för
att vara på eminenta Nässjö Bokhandel och signera mina böcker mellan klockan 12
– 14.
Så… Egentligen är det skönt att det bara är datumljuset som
visar den 17 december och inte almanackan – ty innan dess vill jag uppleva så
mycket. Och jag börjar med att uppleva denna dag, denna decembermånadens första fredag då jag
möts av en gård som ligger inbäddad i vitt och därför redan har skänkt ljus åt
den nyss bräckta dagen som känns eldfängd och spännande med sitt gåtfulla himmelssken.
Ta hand om din dag du med!
Datumljusbryderier och Morgonsol,
Mickan
Vilken skatt du har därhemma! Den 17 december är en bra dag att minnas. Då fyller både min son och min bästa vän år.
SvaraRaderaVad fint ni har det med snön. Fina bilder. Lycka till med signeringen.
Åh, vilket sammanträffande kring den 17 december Lisbeth! Skoj! Tack för goa lyckönskningar. GLad andra advent på dig och de dina Lisbeth!
SvaraRadera