fredag 2 december 2016

Morgonsol & Datumljus

Gomorron!

Mina ljuskäglor här i köket är endast 16 stycken idag. Det sjuttonde fattas. Vet ni varför? 

Jo det var någon här i huset som agerade på egen hand i köket igår kväll eftersom jag var ute på kvällssignering på Kontorsspecial i Vetlanda där jag alltid stortrivs med såväl atmosfär, utbud och personal. 



Husfars mer husliga sida slog till med full kraft då han var ”emsammen hemma”. Han började laga kvällsvard till sin kvällsarbetande hustru och donade här i köket med potatisskalning, skar lök och blandade en köttfärssmet på finmald blandfärs och stekte pannbiffar. Hm, funderade han, vad är det mer hon vill ha, jo just det, tända ljus och varm vedspis.

Därefter skrev han ett rart sms till hustrun att hon skulle köra försiktigt och framför allt, gå in försiktigt från maskinhallen. Hon åtlydde, på samtliga punkter ty grusvägen sken som en blank spegel i bilens strålkastarljus.

Och när hustrun kom hem förnam hon goda dofter från matlagningen redan ute på ladugårdsbacken. Försiktigt försökte hon ta sig in på det hala underlaget medan snöflingor började signa ned från den mörka himlen.

Katter, hundar, valpar och Husfar mötte i hall och dörr och hustrun kände sig rörd, välkommen och lyckligt lottad. Huset som luktade gott av pannbiff med löksky kändes varmt och ombonat, fullt av liv och rörelse och kärlek.

Köket var varmt och flera stearinljus fladdrade i värmen från spis och vedspis.  

Men, så fick hon – hustrun alltså – syn på sitt älskade datumljus, det som hon så vördnadsfullt hade tänt på morgonen efter att i flera dagar trånat efter det magiska ögonblicket då Årets datumljus skulle tändas för att sedan tändas en liten liten stämningsfull stund varje morgon ända fram till dess att julaftonsmorgonens randas.

Öh…

Vafalls?

Datumljuset var nästan helt nedbrunnet, befann sig på 17!

- Öh, hur tänkte du nu, frågade hon Husfar, fast rätt snällt ändå ty han hade ju verkligen slagit knut på sig och myst till det hela. 

Han tittade oförstående på mig, sedan på ljuset och sen på mig igen. Sen började han flina, lika delar generat som roat.

- Oj, då, det såg inte jag. Att det var ett datumljus…




Nåja, 17 december är säkert en fin dag det också. Då vet jag förresten att jag först står på scenen i Vetlanda och pratar och skroderar mellan 10.30 – 11.00 för alla som vill och orkar lyssna på den JULHAPPENING som Tillväxt Vetlanda ordnar med aktiviteter hele daen i Vetlanda City.
Sen sätter jag mig i bilen och hastar upp till Nässjö för att vara på eminenta Nässjö Bokhandel och signera mina böcker mellan klockan 12 – 14.



Så… Egentligen är det skönt att det bara är datumljuset som visar den 17 december och inte almanackan – ty innan dess vill jag uppleva så mycket. Och jag börjar med att uppleva denna dag, denna decembermånadens första fredag då jag möts av en gård som ligger inbäddad i vitt och därför redan har skänkt ljus åt den nyss bräckta dagen som känns eldfängd och spännande med sitt gåtfulla himmelssken. 

Ta hand om din dag du med!

Datumljusbryderier och Morgonsol,

Mickan 

2 kommentarer:

  1. Vilken skatt du har därhemma! Den 17 december är en bra dag att minnas. Då fyller både min son och min bästa vän år.
    Vad fint ni har det med snön. Fina bilder. Lycka till med signeringen.

    SvaraRadera
  2. Åh, vilket sammanträffande kring den 17 december Lisbeth! Skoj! Tack för goa lyckönskningar. GLad andra advent på dig och de dina Lisbeth!

    SvaraRadera