VALPARNA HAR FÖTTS!!!

Hej kära ni! 

Jag är nästan lite vimmelkantig av allt som händer och sker. ”Det är mycke nu”, som man brukar säga. Tänk, förra måndagen grät jag floder ty då hade Alfons, som troget funnits vid min sida i nästan 14 år, slutat sitt jordeliv och flyttade till hundhimlen.

Idag, denna måndag, kom nya små vovvar till oss som vore de gudasända. Natten var jobbig ty Mini kom inte alls till ro. Inget var bra, hon riste och flämtade och kunde inte finna någon ställning som var bekväm. Hon ville ut och kissa mest hela tiden men kom lika fort in igen ty det var inte mycket att släppa ut.

Tidigt på morgonen satte jag mig på golvet bredvid valplådan och mest bara satt där, nära, klappade lite ibland men fanns mest bara där intill. Då kom hon till ro till slut och när hon slappnade av så började krystningarna komma igång.

Hon är ju förstvalperska så jag var osäker på hur hon skulle agera men hon var fantastiskt duktig, om än en smula orolig, som om hon inte förstod riktigt vad som hände. Så gick vattnet och snart därefter kom nummer ett. Kritvit på hela kroppen förutom på huvudets sidor och öron, och hon blir nästan helt svart längst ut på öronen.

Två till följde sedan. Alla vita med bruna tecken, precis som pappa Ell-Ell's Son of Spartacus, norsk och svensk utställningschampion som ägs av underbara Ulla Bilock-Heyl.

Själv fick jag mer eller mindre panik för jag hade ett föredrag inplanerat klockan 12 och jag ville INTE lämna Mini ensam. 

Det slutade med att Husfar, han som bär o trälar, fick ta ledigt några timmar från jobbet och vara assisterande barnmorska när jag var tvungen att dra på mig civiliserad klädsel, packa dator, böcker och annan bröte, och kasta mig iväg mot Staden.

Husfar förlöste två till medan jag stod på en lokal i Staden och försökte vara så närvarande jag bara kunde, trots att tankar och känslor var i gungning och jag bara hade velat köra hem igen. Bums.

Så när jag äntligen kom hem låg här inte mindre än FEM underverk tillsammans med det största underverket av dem alla – mamma Mini!

Det gnyr lite ibland när någon av valparna inte kommer åt spenen som den vill, eller har hamnat lite vilset i lådan. Annars är det tyst och endast små smackande kluckande ljud hörs när de små redan dricker girigt av mammas så viktiga råmjölk.

Nu vill jag helst inte åka hemifrån på två månader… Men, jag är mycket väl medveten om att schemat, agendan och almanackan visar på något helt annat än hemmavistelse.

Så man får göra som med allt annat i livet – njuta och mysa så mycket man kan – när man kan…

Och vill du, så får du gärna följa med på de här valparnas resa vidare i livet.

Valpgny och Tantfniss,

Maxi (jag) Mini & Co