Nattens tystnad...

Natt. Alldeles tyst är det. Alldeles alldeles tyst

Eller nja, det är en sanning med modifikation.

För när jag skärper min perception registrerar jag flera ljud.

Tick tick tick tick tick…

Ett rytmiskt tickande hörs från köksklockan på väggen, en klocka jag gjorde för massor av år sedan i tekniken glödritning/akvarellpennor. (och nej, det står inte "cider" utan "lider". Utan vin och bröd lider kärleken nöd... 

Det spritter och sprakar i vedspisen. Jag har luckan öppen, endast för njutnings skull. Fröjden att se lågorna och tydligare höra sprittandet. Men lämnar jag köket så stänger jag den. Rädd för glöd och flagor som kan komma ut på villovägar.

Några klagande gny och gnäll hörs från någon hundvalp som inte kommer åt sin spene. Eller som håller på att trängas bort från sin befintliga spene av någon annan, större, starkare och kanske hungrigare, som i sin girighet tränger undan den som just tuttar.

Det hörs ett knastrande ljud när Randis äter torrfoder på bänken, som jag hällde upp bara för en liten stund sedan.

Fast det är natt gör djuren mig sällskap. Tittar lite på mig men ger mig inte så särdeles stor uppmärksamhet där jag sitter i stearinljusets sken vid min dator. En syn de är vana vid. Tror inte att de reflekterar över att det är natt eller dag.

Ett dovt kurrande ljud hörs underifrån bänken. Det visar sig vara katten Oscar som ligger i hammocken, vilken hänger på det gamla tjocka elementet med vattenburen värme, och som njuter så pass att han spinner högt och ljudligt.  

Något fräser till med ett lågt, liksom ihåligt ”poff”. En olycksalig och dumdristig fluga flög för nära stearinljusets låga och brände vingarna och blir hjälplöst liggande på bordet och jag får hjälpa till att avsluta dess lidande.   

Jag noterar mjuka men frenetiska ljud från kattungars fötter som rusar genom rummen i sin lek som i nästan stund abrupt kan avlutas för att de plötsligt tröttnar, lägger sig och faller i djup sömn i korgen intill det varma sköna elementet.

Det hörs ett svagt surrande från min laptop som står på kökets höga barbord. Där jag numera alltid vill vara och arbeta. Inte uppe i skrivkammaren.

Det som om det hände något där uppe i skrivkammaren under sommarens fruktansvärt intensiva tid då Bak & Glädje skulle färdigställas. Det var ingen bra tid, inga bra känslor som kringgärdade främst julimånaden då det blev en tidspressad röra av alltsammans som rubbade dygnsrytmen där bak den svarta mörkläggningsgardinen. Och sedan dess kan jag liksom inte jobba där uppe. Vill inte gå in i rummet. Det är som om hela negativismen ligger kvar i väggarna. I rummet. Nej, där kan jag inte vistas.

Måste ned hit. Till köket. Ljuset. Värmen. Vedspisen. Djuren.

Men jag hoppas det är övergående. Den där motviljan mot att vistas där uppe. Annars så måste vi göra något annat drastiskt med rummet. Det kan ju inte bara stå där i dunklet och sprida dåliga vibbar. Jag har ju alla mina bilder där i den stationära anläggningen så ibland måste jag upp där, in där. Men jag gör bara det jag måste, letar reda på det jag behöver, levererar det jag ska och sen hastar jag ned hit igen.

Känslor. Visst är det konstigt med hur de lägrar oss? Dem styr man inte över.

Och absolut inte under vargtimmen.

Då är det som om tankarna får fritt spelrum. Då far tankar och känslor och strömningar och nyanser fram och tillbaka i blodet, i hjärnan, i själen, i hjärtat...

Drar fram och rycker tag i känslospröt och grubbelstubiner lite här och var.

Får igång funderingar.

Överväganden.

Rannsakningar.

Ifrågasättanden.

Grubblerier.

Planer.

Reviderade planer.

Oj, nu gnyr det igen i valplådan. Jag plockar lite med valparna och erbjuder vatten till mamma hund som dricker girigt.

Min fina skyddstomte Bengt, sitter intill valplådan och vakar ömsint över familjen hund. 

Kattungarna, som slumrat en stund, sträcker på sig, gäspar vällustigt och börjar se sig omkring efter nytt bus att ägna sig åt, påfyllda med nya krafter efter sömnen och hoppar ur sin korg.

Det surrar till i mobilen, kanske är det någon av mina vänner ute i världen som har annan tidszon som skickar nån hälsning.

Pumpen i källaren går igång.

Hm…

Nä, det är nog inte så alldeles alldeles tyst.

Trots allt. 

Önskar er alla en fin fredag!!!