Skolan slutar

Gomorrhår! 

Visst är den bedårande söt, buketten jag förärades med igår kväll av Lilldräng? Han har sinne för färg och form den lille. 

Och så passar den perfekt i Karin Pilkvist underbara lilla vas som hon i sin tur förärade mig en vårdag för två år sedan då hon kom ned och hälsade på mig efter att jag hastigt slutat min tjänst på Jönköpings-Posten. 

Nu har förresten snart alla cheferna, vars beteende ledde till mitt beslut., också slutat - men först ut i gänget av från JP bortflyende murvlar var jag – menar inte att det är någon bedrift utan mest ett krasst konstaterande.

Vi är nog många som i dessa dagar har besökt kyrkor och skolor, gator och torg och haft nöjet att bevittna glada barn och ungdomar som avslutade ännu ett läsår. 

En del sitt allra första, som den jag var på igår förmiddag då Lilldräng gick mot sitt allra första sommarlov. 

Andra slutar sitt allra sista läsår, som det studentfirande jag var på senare på dagen då min brorson Douglas slutade gymnasiet och går mot ett vuxenliv där varken han eller jag vet vart livets vägar och stigar kommer föra honom. 

Ty även om han, liksom många andra tusentals nybakade studenter, gör medvetna val och håller en riktigt bra kompass i näven så dyker det längs vägen ändå upp oväntade vägskäl och nya inbjudande småvägar som han nog inte kan låta bli att slå in på. Så som ju livet är. 

Det är en stor stund att sluta skolan, göra ett avstamp, ett festligt avslut för en epok och idag är de forna eleverna redan inne i en ny epok - förhoppningsvis med en stor känsla av frihet, nyfikenhet och hunger på livet. På nuet och på framtiden. Morgondagen och Livet.

Alla som nu tagit ett avstamp, liten som stor, låt oss önska dem (och oss själva) en fin och varsam fortsatt färd – och som prästen sa i kyrkan igår: 

SLUTA ALDRIG ATT DRÖMMA OCH SLUTA ALRDIG ATT TRO PÅ DINA DRÖMMAR!