Jag har i den bedårande försommarmorgonen i de sista
skälvande majdagarna, ännu en gång, bevittnat Destination Gotlands båts avfärd
från Visby hamn. Nu börjar jag kunna rutinerna, hur hon går back en bit nästan
parallellt med kajen, precis lagom så hennes ståtliga rödmålande skorsten
kommer exakt mitt i klykan mellan ett väldigt kastanjeträd och en stor skrovlig
bok med tusentals skirgröna blad.
Strax därefter börjar kaptenen tala, fast jag kan inte urskilja
orden, och sedan stävar hon framåt, styrbord, och försvinner ur mitt synfält.
Jag tänker vilken enorm roll som denna båt och detta rederi
utgör i min tvillingbrors liv. Som befälhavare på dessa båtar tillbringar han
mer eller mindre halva sitt liv i, på och kring dessa båtars turer, avgångar
och ankomster, pålastning och avlastning. Än Visby, än Oskarshamn och än
Nynäshamn.
Och så tänker på Ljuden. Ljuden som genljuder och
kringgärdar Visby. Samma ljud vid samma tider. Varje dag. Dova mäktiga klang
från Domkyrkans klockor. Motorljuden när Gotlandsbåten startar upp i arla
morgonstund och gör sig redo för att kunna ta mot sina kunder på bästa sätt. Metalliska tunga ljud när tunga transporter
kör ombord. Kaptenens utrop. Fiskebåtarnas dunk.
Jag gör jämförelser med ljuden som jag hör hemma, ljud som vägleder
mig om vad klockan är.
Granngårdens kalvar som hungrigt brölar efter frukost.
Detsamma sker vid fyrasnåret på eftermiddagen. Vid niosnåret, varannan dag,
kommer mjölkbilen och var gång det är den kvinnliga chauffören så blir jag så
glad ty hon kör så försiktigt och hänsynstagande genom vår gård. Åtta minuter
senare kommer mjölkbilen tillbaka uppifrån Svenstorp, ned i svackan vid vår
jordkällare och genom fyrvägskrysset rätt upp mot Hagelsås till en väntande
välfylld mjölktank.
Jag hör, när ljudet bär långt, rälsbussens gälla
varningssignaler mellan Tjunnaryd och Björköby, för första gången vid kvart
över sex på morgonen. Jag ser en grannes vinröda bil passera genom gården,
nästan exakt på minuten samma tid, dag efter dag. Jag noterar en annan grannes dagligt
regelbundna besök då han ser till sina betesdjur. Varannan dag kommer han med
vattentank på traktorn, varannan dag utan.
Har du funderat på vad du har för regelbundna ljud som du
har omkring dig, som vägleder dig, medvetet eller omedvetet om vad klockan är?
Jag lever oftast så att jag inte behöver tänka på vad
klockan är utan jag går oftast efter dagsljuset, på gott eller ont, ty på
sommaren blir det inte mycket sömn men vad gör det. Livet ska levas medan man
är här och nu. Fullt ut.
Önskar dig en fantastisk måndag!
Själv ska jag ut och göra några nedslag hos bakglada
gotlänningar som ska vara med i Mickans BakGlädje!
Puss o Kram,
Mickan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar