Åldrandets förgänglighet...

I en höljd vik ligger en lika bortglömd eka och minner om somrar som varit



Nyckeln till visthusboden sitter ännu i

En övervuxen gammal grinstolpe utgjorde en gång ett välkomnande

Rasslet av kogrimmor och monotomt idisslande har för länge sedan tystnat

Den gamla kalvgrimman är snart helt i nättlornas famn

Förpasssad.

Förbi.

Förlegad.

Förnimbar.

Förbrukad.

Förkastad.

Förfulad.

Förmultnad.

Förfallen.

Förskräcklig.

Förglömd.

Förnedrad.

Förgänglig.

Förskämd.

Försliten.

Förorenad.

Förslösad.

Förminskad.

Förspilld.

Försskjuten.

Förmörkad.

Försutten.

Förseglad.

Försilvrad.

Förnekad.

Försjunken.

Försakad.

Förruttnad.

Förpuppad.

Förolämpad.

Må så vara.

Men - dessa av tidens tand bemålade ting och företeelser äger ett vackert stilfullt oemotståndligt bildspråk vilket förmedlar om såväl svunna tider som förebådar om kommande genom att i all sin bedagade skönhet ordlöst berätta att tiden, liksom livet, obönhörligt tickar på…



En gisten hässjöstör håller fähusdörren tillstängd

Hästräfsan lär aldrig mer dras bakom nån sommarsvett ardennerrumpa 

Sjölandet skördelada har doftat nyskördat hö för sista gången

Moderniteter blir snabbt till åldriga reliker...

Den gamla visthusboden är snart höljd i grenverk och sly



Glaset i fähusets gamla fönster saknas

En gammal brunn som hjälpligt täckts över ute i ängen

En av åldrandet bemålad backelitlyseknapp