Den Riktiga Adventskalendern!

Jag är så glad!!!

Sprudlande bubblande glad på ett uppsluppet och barnsligt sätt.

- Löjlig, säger Husfar och skakar på huvudet.

- Nä, inte alls, det handlar bara om att jag har barnasinnet kvar. Till skillnad från vissa andra...

Det där sista muttrar jag bara. Knappt hörbart och det går Husfar förbi. Vill ju inte reta den björn som sover...

Men trots dessa, våra ständiga meningsskiljaktigheter, är jag glad! Munter nynnar jag omkring i mitt kök. Blickar lättjefullt då och då bort mot Det Nyinhandlade. Det som just nu är anledningen till min ystra sinnesstämning. Min pirrande känsla i magen. De strömmande vibbarna i magen. Förväntan! Lycka!

Jag har, för första gången i hela mitt långa liv, köp "Den Riktiga” ADVENTSKALENDERN!!!!!!!

Ända sedan jag var liten har jag suktat efter den där kalendern. Den som stod så strategiskt lockande placerad strax intill kassan i affären. Trånande stod jag framför den och tittade på framsidan. På texter, färgerna, figurerna, logotyperna – och på prislappen. Åh, jag ville såååå gärna ha den där adventskalendern.

Den Riktiga. Den Fina. Den Åtråvärda. Men ack så dyra..

Den där som man såg i teverutan varje kväll efter att adventskalendern var slut och tevehallåan höll fram den, låtsades febrilt leta efter luckan och öppnade den sedan sakta. Gläntade först bara lite grann, på bästa Lasse Kronérmanér, och öppnade den sen fullt ut och utbrast något suktande i stil med.

- Åhhhh, en pepparkaka dolde sig bakom dagens lucka!

Så tittade tevehallåan in i kameran och sa med mild röst;

- Har DU hittat luckan på din kalender? Har DU också hittat den fina pepparkakan bakom din lucka?

Harmsen tittade jag ned på min lilla adventskalender. Jag hade i bästa fall en liten gratisadventskalender från en matvaruaffär i Staden.

Aldrig, aldrig, aldrig hade jag Den Riktiga Adventskalendern. Aldrig en endaste adventsperiod! Jag längtade, trånade, bönade och bad. Men si, intet hjälpte.

Det var gratisadventskalendern från matvaruaffären - eller ingen alls.

Men jag tittade ändå alltid på tevens adventskalender. Alltid! Och i Valles skolbuss hörde vi radions adventskalender. Ibland, när tiderna råkade sammanfalla så, kunde man ibland höra adventskalendern både på vägen till skolan och på vägen hem. Visserligen var det ganska mycket brus och rassel beroende på var i skogarna den lilla skolbussen befann sig. Men lyssnade gjorde jag likafullt. Gjorde ibland egna tolkningar i hålen efter bortbrusade fragment och delar. Tyckte ofta att jag själv gjorde storyn bättre än vad radioadventskalenderförfattarna själva gjorde.

Jag tycker fortfarande det är något speciellt när tevens adventskalender börjar. Det är ju just i de där allra mörkaste och mest kulna kvällarna när novembermånadens sista datumlapp rivs bort och siffran 1 samt de magiska bokstäverna som tillsammans bilder namnet DECEMBER istället lyser mot mig. Då man längtar som mest efter ljus och hög mysfaktor!

Så tevens adventskalender vill jag inte missa. Husfar får finna sig i att adventskalendern ska ses. Och så har skett här i huset genom alla år och Familjen har förväntansfulla bänkat sig vid teven. Nåja, i alla fall jag... Men tror ni att JAG köpte Den Riktiga Kalendern till mina barn? Nä! Jag kan väl inte annat än att citera Siw Malmqvist, ”Mamma är lik sin mamma…”

Det är faktiskt ofattbart men icke en enda gång köpte jag den när barnen var små! Någon gång slog jag knut på mig själv och köpte nån slags chokladkalender från någon idrottsförening men aldrig att jag köpte Den Riktiga Kalendern.

Men nu har det skett! Kors i taket och cirklar på himlen! Jag har köpt Den Riktiga Kalendern.

Men vilken märklig tajming! Just i år och denna advent är den allra första utan några hemmaboende barn! Och vad finner jag mig göra i fredags?

Jo, efter att i ett par minuter stått och glott på Den Riktiga Adventskalendern i ett ställ i en av Stadens affärer greppade jag den, scannade snabbt in den och stoppade den längst ned i korgen. Resterande stund av proviantering gick jag som i ett töcken. Lyckorus. Hjärtat slog lite fortare och pulsen kändes brusande snabb. Skulle jag besinna mig och lägga tillbaka den i sista stund? Nej, jag fullföljde mitt infall. Jag KÖPTE den! Jag gjorde faktiskt det!

Efter att jag i skåp och skafferi stuvat in provianten tog jag under stor vördnad upp Den Riktiga Kalendern. Till och med Kissungen blev förtjust och ställde sig för att titta på den. Sedan lade hon sig tillrätta i servettstället (hygieniskt så det förslår) medan jag, med ett leende som sträckte sig från örsnibb till örsnibb, ställde upp Den Riktiga Kalendern vid den lilla teven i köket.

Nu står den där så fint. Och varje gång jag tittar på den ilar det till av glädje.
Inte undra på det, flera decennier av längtan och trånad har ju äntligen förverkligats; Jag har Den Riktiga Adventskalendern!

- Gu, så barnsligt, sa husfar men satt kvar och tittade på tevens adventskalender.

Han var märkvärdigt tyst och satt och glodde stint på rutan. På Gyllene Knorren och allt som händer där i Östra Landsbygden.

Efter programmet tog han sig om hakan så det uppstod ett raspade ljud i den flerdagsgamla stubben. Sa sedan med en märkvärdigt eftertänksam ton;

- Men dä ä jästrar i mej nöet redit bekant i den där adventskallännden.... Dä ä nöet mä den där ludna grisen som ä så runn o tjöcker...